Om hjärtat
Diagnostiken av hjärtat (cor) och problematiken med detta organ har de senaste åren genomgått en betydande utveckling. Även den behandlande delen, där man i samband kranskärlsröntgen gör behandlingen av patologiska och eventuella livshotande förträgningar, har utvecklats våldsamt.
Hjärtundersökningar involverar idag således en rad undersökningstekniker där även EKG och isotopundersökning ingår. Kranskärlens egna sjukdommar i form av försträngningar diagnostiseras ej med MR. För denna diagnostik göres datortomografi (CT-hjärta) eller kranskärlsröntgen (koronarangiografi) där även behandling (PCI) är möjlig.
MR-tekniken kan användas för diagnostik av fysiologin i hjärtat och olika sjukdomar kring detta. Man har med denna teknik möjlighet att se hjärtat i arbete, avbilda hjärtats klaffar i arbete samt åskådliggöra genomblödningen av hjärtmuskulaturen.
För tjock hjärtmuskel tyder på sämre pumpfunktion. Även döda partier av hjärtmuskel kan urskiljas genom MR-bildernas höga upplösning.
Denna ej invasiva metod genomföres rellativt enkelt. Hjärtat kan undersökas utan att tillföra någon kontrastmedel. Blodflödet i hjärtat registreras genom att det flytande blodet i sig fungerar som kontrastmedel. För att förstärka denna effekt finns även kontrastmedel att tillgå. Detta kontrastmedel injiceras då i blodet på konventionellt sätt.
Före
Vissa undersökningar hjärtat kräver att ett kontrastmedel sprutas in i blodet innan bildtagningen. En sk. venflon (nål med plasthylsa) behöver då sättas in i något blodkärl för denna injektion av kontrastmedel.
Det finns några kontraindikationer för MR. Inopererade metallclips i hjärna eller blodkärl, pacemaker, hjärnshunt, mm. kan utgöra hinder för denna undersökning.
Metod
Undersökningen göres liggande på en brits som skjuts in i magnetutrymmet. En spole som fungerar som mottagare för radiovågor från magnetfältet lägges om bröstkorgen. Den del av kroppen som ska undersökas måste vara placerad mitt i tunneln.
Viss andningsuppehåll göres sedan vid bildtagningen vilket då sker på kommando från personalen.
Människor med klaustrofobi kan ha svårt för denna undersökning. Likaså brukar små barn behöva sövas (narkos) inför denna typ av undersökning då dom inte klarar av att ligga stilla.
En ”standardundersökning” tar ca. 40-60 minuter. Om kontrast skall användas eller kompletterande bildtagning krävs tar detta ytterligare ca. 20 minuter.