Överarm

Överarmen (humerus) är det långa rörbenet från axelpartiet och ner till armbågsleden.

Indikation

Frakturer i överarmens diafysdel är relativt ovanliga. Misstänkt skada i överarmen kan däremot ofta relateras till en skada i överarmshuvudet (axeln) eller skuldran. 

Skador på överarmen är oftast vid våld direkt mot diafysdelen (mittpartiet av det långa rörbenet). Vid fall mot överarmen är det mestadels axelpartiet som skadas.
Enklare frakturer på överarmen och axeln får oftast ”läka av sig själv”. Armen fixeras då under några veckor med en Orthos som är en typ av fixationsförband.
Vid svårare frakturer, grav felläge av benbrottet eller en fragmenterad fraktur kan [fixering] genom operation behövas.

Patologi

Diafysfrakturer på de långa rörbenen kan vara kompletta (genomgående med två fragment) eller inkompletta (ena sidans benhinna hel) och finns i olika typer som böjfraktur¹Denna typ av inkomplett diafysfraktur drabbar mestadels barn som inte fått den hållfasthet i skelettet som en vuxen har genom mineralisering. Skelettet kan då böjas som typ en pilbåge (plastiskt deformering). utan att det blir en sprickbildning i benhinnan.
Barns benhinnor är däremot väldigt kraftiga varför barn i mindre omfattning drabbas av kompletta skelettskador vars liknande trauma hos en vuxen individ med största sannolikhet hade inneburit en fraktur., torusfraktur²En inkomplett fraktur där benet på en sida utsatts för press (böjfraktur) som skapat en ”skrynkling ” av benhinnen. Kan liknas vid en tom toalettrulle som viks och sedan rätas ut igen., infraktion³En inkomplett fraktur som inte har genomgående benbrott. Kan liknas med torusfraktur men har en brottyta (fragment) på ena sidan av rörbenet medan andra sidan är hel. , komplett fraktur⁴Brottet går igenom båda sidor benhinnor med två fragment. samt komminutfraktur⁵Komplett benbrott men med två eller flera benfragment i brottsytorna..

En vanlig variant på fraktur i överarmens diafys är en sk. [spiralfraktur].
Kompletta frakturer klassificeras enl. flera normer som Frykmans, Olders och AO:s⁶Klass A (A1-3) fraktur är en fraktur som ligger helt utom en led. Klass B (B1-3) engagerar delvis en led samt klass C (C1-3) där frakturen går in i leden och påverkar denna. som spiralfraktur, tvärgående fraktur, snedgående fraktur samt en hel del undertyper till dessa.

Bentumörer har oftast en ospecifik utseende som radiologiskt kan förväxlas med tex. metabola rubbningar⁷Fel i kroppens ämnesomsättning som kan medföra skador på kroppens organ samt skelettet med exv. nedsatt förkalkning. i skelettet, inflammation, tidigare trauma eller någon benign skelettdefekt samt andra sjukdomar⁸Flertalet sjukdomar i andra organ i kroppen (leversjukdom, glutenintolerans, reumatism, anorexia, mm.) kan påverka  skelettet med nedsatt bentäthet med ökad risk för frakturer tex. ostoeoporos..
Man specificera bendefekten genom utseende på benet i form av destruktion ⁹En oregelbunden osteolytisk (benupplösande process) förändring av benmassan med en mängd små kaviteter (1-5mm) i benet. På röntgenbilden ses ett uppklarnat område i annars omkringliggande tät ben. av benet, patologisk bennybildning och periostal¹⁰En mineralisering av benhinnan där förändringar kan utgöra kallusbildning (benbildning) efter en fraktur eller en långsamt växande benign tumör.
Vid aggressiv tillväxt av ben hinner benhinnan inte bilda en hård struktur. Aggressiv tillväxt kan även förekomma vid benigna tillstånd som infektion bencysta, hemofili, mm. reaktion.
En långsamt växande bentumör eller annan defekt i periostet med enkel tätt kalklager av benhinnan ger en misstanke på benign typ. En snabbt växande periostal tumör visar ett typiskt skiktbildning av täta kalkrika plattor i benhinnan (likt lökringar) vilket då kan misstänkas utgöra en mer malign bentumör.
För att säkerställa en diagnos av en oklar bendefekt kompletteras en osäker konventionell bilddiagnostik med datortomografi, magnetkamera eller/samt en benbiopsi.

Benö (bone island/enostos) är en helt benign skelettdefekt som består av en ansamling av kompakt ben i den spongiösa benmärgen och kan förekomma i alla ben i kroppen. Oftast ser man dessa i rörbenen eller dess ändar.
Denna benö är helt ofarlig men kan vid större storlek (>2cm) utgöra en frakturrisk då benet är mindre hållbar i dessa störra benöar. Större benöar kan även vara en osäker faktor för den radiologiska diagnostiken då man måste kunna särskilja denna benigna defekt från annan malignitet i skelettet.
Scinigrafi visar inget upptag vid en benö så som det gör vid andra typer av malignitet (metastaser) i benet.

Metod

Man tar som regel två bilder med 90° vinkel mot varandra.
Denna undersökning kan göras sittande, stående eller liggande beroende på patientens tillstånd och smärtupplevelse.

Regelrätta röntgenbilder kan vara svårt att få av en fraktur i överarmen pga. smärta hos patienten vid minsta rörelse. Man får då nöja sig med de bilderna man klarar av att ta med tanke på patienten oavsett om man får bilder med 90° vinkel eller inte. Viktigt att få med såväl axelleden som armbågsleden då man utifrån dessa anatomiska delar kan räkna ut en ev. vinkelfelställning i sagitalplanet med rotation av benändarna.