Ansiktsskelettet och bihålorna (sinus) röntgas idag uteslutande med datortomografi (CT) än den tidigare konventionella röntgentekniken som dock initialt kan göras på några mindre kliniker eller vårdcentraler som saknar datortomograf. Datortomografin får då göras på annat större sjukhus om den primära diagnostiken behöver kompletteras med ytterligare utredningar eller undersökningar.
En CT-ansikte ger en mycket detaljerade bilder över de infraorbitala ögonhålorna, ansiktsskelettets delar, samtliga bihålor samt käke och käkleder. Dock undviker man att röntga över ansiktet då ögonlinserna anses vara mer känsliga för bestrålning än andra delar av kroppen. Det ska därför finnas en väl bedömd indikation för röntgen av ansikte och ögon.
CT har en hög sensitivitet för skelettskador, färska blödningar och ödem inom skallen.
Indikation
Ögonen och dess ögonhåla (sk. infraorbitala sjukdomar) kan drabbas av inflammatoriska processer eller tumörer där en datortomografi då (eller MR) utgör en del av diagnostiken.
Sjukdom i själva ögonbulben som bla. medför optiska synfel kan enkelt utredas med optiska instrument1Oftalmoskop, spaltlampa, mm. som då kan undersöka hela innanmätet i den bulbära kroppen.
Ögats utsida bak mot själva ögonhålan (infraorbitala delen) ses däremot inte utan här kommer CT eller MR in som diagnostiskt media. Förändringar utanför ögonbulben fortplantar sig ofta som avvikelser i ögonbulben där tex. onormal form kan bero på expansiv process i ögonhålan liksom sämre blodflöde, som kärltromboser, vilket ger defekter eller blek färg på näthinnan, mm.
Vid trauma mot ögonen är CT förstaval som lämpar sig bra för olika traumatiska händelse så som bulblaceration (söndrig glaskropp), främmande kropp (trädgren, svetsloppa, mm.), hematom, retrobulbär fraktur eller luft, mm. Främmande kroppar kan vara svåra att avskilja på bilderna även med en så bra metod som CT. Detta beror helt enkelt på vilket material den främmande kroppen utgörs av. Plast och glas kan vara svåra att se såvida de inte dragit med sig luft på vägen in i ett organ. Likaså trädgrenar, etc. syns mer eller mindre bra beroende på träslag och hur mycket vatten träet innehåller.
Bihålornas slemhinna är normalt tunn. Anledning till en datortomografi av bihålorna kan vara en svårdiagnostiserad, återkommande sinuit (bihåleinflammation), längre tids ensidig snuva (blodblandad snuva/snor) som inte svarar på medicinsk behandling. Andra misstankar kan då vara cystor, näspolypor eller tumörer. Den vanligaste cancerformen inom bihålorna är en skivepitelcancer2Malign form av cancer som dock har en lite risk för spridning via lymfbanorna. Riskfaktorer för cancer inom näsa och bihålor är rökning, långvarig exponering av vissa kemikalier i arbetet, mm. som oftast utgår från näsans slemhinna innan den sprider sig in i bihålorna. Skivepitelcancer är en malign cancerform. Varje åt diagnostisera ca. 60 cancerfall (2022) i näsa eller bihåla.
Vid bildtagning av bihålorna tas samtliga bihålor, [pannbihålorna] (bild), käkbihålorna, silbensbihålorna samt [kilbensbihålorna] (bild) med på bilderna vid undersökningen med CT.
CT ger den absolut bästa och snabbaste bilddiagnostiken för att åskådliggöra skador på ansiktsskelettet som uppkommer genom trauma dvs. slag mot ansiktet, vid olyckor eller våldsbrott. I dom flesta fall göres en hel avbildning av hela skallen vid en trauma frågeställning då man även kan befara intrakraniella blödningar (subduralhematom) vid kontusionsskador3Blåmärke, krosskada, etc. med skelettskada.
Patienter som medicinerar med blodförtunnande läkemedel anses som riskpatienter för intrakraniella blödningar vilket då medför en mer frikostig användande av CT. Till denna patientkategori finns äldre.
Patologi
Infraorbitala förändringar som inflammation eller expansiva förändringar som tumörer ger ofta tämligen likartade symtom i form av exoftalmus, smärta, synrubbningar som synnedsättning eller dubbelseende, mm.
Tumörerna kan delas in i retrobulbära–4Tumören är lokaliserad bakom ögonbulben eller ögongloben som kan utgöras av optikusgliom, optikusmeningeom, hemangiom, lymfangiom, neurofibrom, mm. och intrabulbära tumörer5Tumör som sitter i själva ögonbulben och kan utgöras av retiniblastom, malignt melanom..
Förändringar på synnerven6Optikusneurit, optikusgliom, optikusmeningeom, lymfom, , sarkoidos, tyreotoxikos, ödem, mm. (optikuskomplexet) kan ses med CT men en MR-undersökning av ögonens mjukdelar ger mer sensitivitet för mjukdelsförändringar och därmed en mer träffsäker diagnostik.
Infraorbital inflammation uppträder antingen som en infektion i mellanrummet mellan ögonbulben och omgivande vägg (periorbital cellulit) eller i själva ögonbulben (orbital cellulit). Orsaken kan vara en underliggande siniut (bihåleinflammation) eller främmande kropp som utgör infektionsfokus.
Vanliga förändringar inom bihålorna är vätska (sinuit), polyper, slemhinnesvullnad, mm.
Bihåleinflammation (rinosinuit) orsakas av antingen virus eller bakterier vilket har en fördelning på vardera 50% som orsak (etiologi). Bihåleinflammation involverar ofta näsans håligheter samt [näsmusslorna] (bild) vars slemhinna blir tjock och ökar sekretbildningen som ser snuva. Allmänt förstorade näsmusslor kan även ge sämre näsandning och en känsla av kronisk nästäppa vilket kan åtgärdas med värmebehandling av vissa delar av näsmusslorna vilket ger en friare luftväg genom näsan.
Sinuit finns i en akut alt. kronisk variant där symtomen vid den akuta varianten försvinner inom 12 veckor medan vid en kronisk sinuit kvarstår symtomen över 12 veckor. Symtomen vid sinuit kan vara snuva (varfärgad), smärta över drabbad bihåla (kind, panna), förkylning, feber, mm.
Vid en klar klinisk okomplicerad akut sinuit företas ingen röntgenundersökning utan detta för läka ut med ev. medicinering. Patienter som får svårare symtom som exoftalmus7Utstående ögonglober som orsakas av tryck mot ögats baksida, skada eller förlamning av ögonmusklerna, giftstruma, mm., svår huvudvärk, tecken på meningit8Hjärnhinneinflammation som orsakas av meningokocker och har hög dödlighet. Symtomen är svår huvudvärk, kräkningar, feber, nackstelhet, medvetslöshet, mm., påverkan av ögonmuskler, mm. ska bedömas av expertis där även en CT-undersökning då kan vara indicerad.
Metod
En datortomografiundersökning (CT) av ögonen, bihålorna eller ansiktsskelettet gör man liggande på en brits med huvudet vilande och fixerad med kuddar i ett särskilt avsett huvudstöd.
Det är av största betydelse att man som patient ligger still under bildtagningen. Vid rörelse av huvudet, om detta då ändrar läge mellan två snitt, kommer de sk. tvärsnitten inte att hamna ”kloss-i-kloss” med varandra.
Det kan då föreligga en risk att vid en bedömning av bilderna att radiologen missar detaljer i bilderna eller en patologisk förändring eller skada.
Vid undersökning av ögon/ögonhålor ska patienten ha blicken fixerad rakt fram vid själva bildtagningen som tar någon sekund.
Kan man av någon anledning inte ligga ner eller ligga stilla med huvudet en kort stund går denna undersökning troligen inte att genomföra.
En undersökning tar totalt omkring 10 minuter inkl. förberedelser med att placera patienten i läge och ställa in CT-maskinen för bildtagning samt avveckla patienten från CT-maskinen.