Jodkontrast

Jodkontrast har en hög vattenlöslighet och är blandbar med blod. Jodkontrast lämnar kroppen via urinen varför en väl fungerande njurfunktion är viktig.
Dagens vattenlösliga jodkontrastmedel har samma osmolalitet som för blod dvs. 300mmol.

Användningsområden

Vattenlöslig jodkontrast (joderad) används vid olika radiologiska undersökningar så som invasiv angiografi och datortomografi (CT) som då mestadels injiceras till blodbanorna vid bildtagningen.

Även vid radiologiska undersökningar med intratekala injektioner som myelografi, ventrikulografi, används vattenlöslig jodkontrast.
Jodkontrast kan även används även vid undersökningar av kroppskaviteter, esophagushinder, vid misstanke på perforation i gastrointestinalkanalen, tarmperforation efter kirurgi, till barn, undersökning av gallvägar, fistulografi eller vid röntgenundersökningar då kontrast ska drickas där det finns risk för aspiration till lungor, mm.

Bildegenskaper

Jodkontrastens egenskaper vid röntgen kommer av jodatomen har högre täthet än vad kroppens mjukvävnader har (väte, kol, kväve, syre). Detta medför att röntgenstrålen bromsas upp lite mer då bestrålningen passerar organisk vävnader med jodkontrast med högre atommassa än omkringliggande mjukvävnader med lägre atommassa.
Denna attenuering (dämpning) av röntgenstrålens passage genom ett organ gör att man får en skillnad i röntgenbildens gråskala.

Då man sedan tidigare vet hur ett friskt organs vävnad ser ur kan förändringar särskiljas då tex. patologiska (sjukliga) processer oftast har ändrad blodförsörjning eller vävnadsstruktur. Kärlrika tumörer skiljer således ut sig bildmässigt mot den omgivande vävnad där den slagit rot.

Utsöndring

Hela mängden invasivt tillförd jodkontrastmedel utsöndras uteslutande via glomerulär filtration i njurarna varför en väl fungerande njurfunktion är önskvärd. 97-100% av den injicerade dosen jodkontrast har vid normal njurfunktion utsöndrats via urinen efter 24 timmar. Det förekommer en ytterst liten del extrarenal utsöndring på mindre än 1% hos njurfriska individer.
Hos njurfriska patienter medför en intravenös jodkontrastinjektion oftast endast en mindre snabbt övergående funktionsstörning i njurens tubulusepitel.
Patienter med nedsatt njurinfiltration löper däremot en högre risk för att utveckla kontrastmedelsnefropati (skada).

Desto mer koncentrerad jodkontrast som når njurfiltrationen desto högre är riskerna för nefropati.
Vid CT-undersökningar sker kontrastinjektionen normalt via en perifer PVK (nål i armen) vilket medför en utspädning av kontrastkoncentrationen innan den når njurarna. Vid invasiv njurartärangiografi med en selektiv (lokal) kateterplacering i själva njurartären eller aortaangiografi där kontrasten når njurarna näst intill outspädd är riskerna för nefropati högre.

Vid per oral eller rektal tillförsel upptas inte vattenlöslig jodkontrast från magtarmkanalen till blodet.

Amning

Vid amning förs en mycket liten mängd jod över med bröstmjölken om modern gjort en undersökning med intravenös användning av jod-kontrast senaste 24 timmarna. Då kontrast absorberas i en ytterst liten del från tarmen medför denna minimala mängd jod som kanske förs över med modersmjölken till barnets mage/tarm ingen effekt alls. Jodkontrast tillhör läkemedel i kategori 2¹Grupp 1: Passerar ej över i modersmjölk.
Grupp 2: Passerar över i modersmjölk men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser.
Grupp 3: Passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger även med terapeutiska doser.
Grupp 4A: Uppgift saknas om passage över i modersmjölk.
Grupp 4B: Uppgift om passage över i modersmjölk är otillräcklig för att bedöma risken för barnet.
FASS 2015 vad gäller överföring med modersmjölken. Där den ammande modern trots allt är orolig för detta kan modern inför en undersökning med jodkontrast tappa ut bröstmjölk i förväg som räcker i ett dygn efter gjord undersökning.

Indikation

Vattenlöslig jodkontrast (joderad) används vid olika radiologiska undersökningar så som konventionell röntgen, interventionell radiologi, endovaskulära interventioner (kärl/angio) och datortomografi (CT) som då mestadels injiceras till blodbanorna vid bildtagningen.

Även vid radiologiska undersökningar med intratekala injektioner som myelografi, ventrikulografi, används vattenlöslig jodkontrast.
Jodkontrast kan även används även vid undersökningar av kroppskaviteter, esophagushinder, vid misstanke på perforation (hål) i gastrointestinalkanalen, tarmperforation efter kirurgi, till barn, undersökning av gallvägar, fistulografi eller vid röntgenundersökningar då kontrast ska drickas där det finns risk för aspiration till lungor, mm.

Oavsett indikation för användning av jodkontrast ska man eftersträva att ge lägsta möjliga dos. Nationella rekommendationer är att försöka hålla dosen jodkontrast under hälften av vad det skattade GFR-värdet visar²Nationella rekommendationer ver: 6, Svensk uroradiologisk förenings kontrastmedelsgrupp..

Undersökning

Innan man tillför patienten intravaskulär jodkontrast ska vissa förberedelser vara gjorda och kontrollerade.

• Identifiering av högriskpatienter.
  Patienter med risk för svårare reaktioner av jodkontrast bör övervakas av anestesipersonal.
• För riskpatienter överväg alternativa metoder.
• Kontrollera tidigare jodkontrastundersökningar om ev. tidigare reaktioner.
• Patienten ska ha bra hydreringsstatus (vätskeballans).
  Patienten ska ha uppmanats dricka rikligt dygnet före undersökningen.
• Kontrollera medicinering av patienter med diabetes mellitus (Metformin).
  Insulinbehandlad patient kan behöva insulindropp för att bibehålla blodglukos inom referensvärden.
• Genom att kontrollera blodets kreatininvärde (S-krea) bedömer man njurarnas funktion och disposition för kontrastmedel genom att räkna ut ett GFR värde. Värden under 45-50ml/min betraktas som riskfaktor.
• S-kreatinin provet bör helst vara nyligen taget (inom 1 dygn på inneliggande patienter) men man kan räkna ut GFR på något äldre prov (<3mån) om patienten inte har tidigare prov med avvikande värde.
• Om kontrast ska ingå i en undersökning bör en medveten patient förstå svenska eller ha tolk vid kommunikation med vårdpersonal för att bli medveten om hur en kontrastinjektion kan ge för känslor, biverkningar samt risker med injektionen, mm.

Kontraindikationer för användning av jodkontrast är:

• Vid tidigare svåra reaktioner av jodkontrast
• Myastenia gravis

Försiktighet:

• Vid svårare mat allergi, svår astma.
• Tidigare reagerat mot kontrast (illamående, kräkning, blekhet, yrsel, urticaria, mm.).
• Om en patient är kraftigt dehydrerad (uttorkad).
• Vid obehandlad thyroidea-sjukdom (sköldkörteln).
• Inför radiojod-behandling av sköldkörteln (ej gjort jodkontrastundersökning senaste 3 mån).
• Feokromocytom (binjuremärgstumör).
• Vid allvarlig kardiovaskulär sjukdom eller pulmonell hypertension.
• Patienter med nedsatt njurfunktion (GFR <45) eller transplanterad njure.
• Dialys-patienter med kvarvarande egen urinproduktion.
• Njurtransplanterad patient.
• Återkommande undersökningar med jodkontrast inom korta tidsintervaller.
• Patienter som nyligen genomgått en större kirurgiskt ingrepp.
• Äldre, multisjuka eller patienter med dålig allmäntillstånd.
• Gravida såvida inte patientens kliniska status kräver en undersökning med kontrast.
• Gravida med tyreoideasjukdom som får intravenös jodkontrast kan riskera ge fostret en sekundär påverkan.
• Nyfödda och spädbarn (<1år) får kontrast efter noggrant övervägande av läkare.
• mm…

Fler kontraindikationer ska ges av utförande klinik.

Gravida

För gravida krävs starka indikationer (berättigande) för att genomgå en röntgenundersökning samt kontrastinjektion³Generellt ska man undvika ge gravida jodkontrastinjektion om det inte finns en tydlig medicinsk indikation för detta. varför man först ska bedöma om det finns annan undersökningsmetod som inte tillför ett foster vare sig röntgenbestrålning eller kontrast. Detta måste patienten informera sin egen läkare om (om inte så redan gjorts) som i sin tur ska rådgöra med röntgenläkare.
Jodkontrastmedel passerar i en mycket liten mängd genom placenta-barriären (moderkaka) vilket anses försumbart och utgör ingen risk för fostret.

Har modern någon tyreoideasjukdom (sköldkörtel) finns risk att den jodkontrast som passerar moderkakan till fostret kan påverka fostrets utveckling av sin egen sköldkörtelfunktion. Speciellt vid höga doser jodkontrast till modern föreligger denna risk (om än liten) för påverkan av fostrets egen sköldkörtel som blir aktiv, om än omogen, under 2/3-delen (2’a trimestern) av graviditeten.

Förberedelser

• S-kreatinin (blodprov på njurarnas förmåga för utsöndring) ska vara kontrollerad och helst vara inom referenserna.
  Hur gammalt detta blodprov kan vara bestäms av de olika röntgenklinikernas policyn för detta.
  Generellt är att blodprovet ska vara så nytaget som möjligt (inom 1 vecka).
  Särskilt viktigt är detta för diabetiker.
  –
• Meformin-behandlingen av diabetes ska ändras.
  Diabetiker som medicineras med [metforminpreparat] (länk till FASS) ska göra uppehåll med denna medicinering senast i samband med undersökningen.
  Besked om detta fås av den egna läkaren. Detta gäller för både bokade och akuta undersökningar.
  Metformin-preparat får sedan inte återinsättas förrän efter 48 timmar och efter att patientens S-Kreatinin kontrollerats och har återfått ”normala” värde.
• Inför CT-undersökning med jodkontrast avgör patientens aktuella S-kreatinin (GFR <45) om medicinering Metformin temporärt ska upphöra enlig ovan.

Andra förberedelser

• Vid tidigare reaktioner mot jodkontrast kontakta röntgen innan undersökningen!
• Patienter med astma som har astmamedicin ska ta med denna till röntgenundersökningen.

Biverkningar

Biverkningar av jodkontrastmedel delas in i två huvudgrupper med förväntade och oväntade biverkningar.
Biverkningar delas även in i svårare resp. lättare biverkningar vilket kan ha betydelse för framtida användning.
Svårare biverkningar är sådana som kräver behandling eller sjukhusvård för uppkomna symtom.
Överkänslighetsreaktion på gravid kvinna behandlas som för vilken annan vuxen som reagerar för kontrasten.

Förväntade

Förväntade biverkningar kan man få vid höga doser och koncentration av kontrastmedel med symtom som hjärtpåverkan, kramper hos patienten med CNS-sjukdom (metastaser), patienter med etablerad njurskada, mm.
Till gruppen förväntad biverkning återfinns även patienter som tidigare visat intolerans mot jodkontrastmedel samt där jodkontrast kan interagera med andra läkemedel (Metformin) och sjukdomstillstånd (Myastenia gravis, Feokromocytom och thyroideadysfunktion).

Oväntade 

Oväntade biverkningar är oftast pseudoallergier⁴Pseudoallergi är en lättare form av allergi med en påverkan av mastceller med frisättning av histamin men utan bildning av antikroppar som ger en immunologisk kvarvarande effekt.
Äkta allergi bildar antikroppar som finns kvar i kroppen för att nästa gång kroppens utsätts för ett antigen reagerar kroppens T-celler omedelbart och försöker eliminera detta ämne. med symtom som vid äkta allergi i form av urticaria, vasovagala reaktioner med blodtrycksfall, bradykardi, mm.

Intolerans för kontrastmedel kan uppträda olika hos individen som inte tidigare uppvisat någon reaktion men vid ett annat tillfälle får symtom liknande allergi.
Patienter som tidigare fått en överkänslighetsreaktion med jod-kontrast anses ha ökad risk för ny reaktion vid ny användning av samma kontrastsort.
Patienter som medicinerar med Betablockerare har ökad risk för kraftigare reaktioner om sådana uppträder.

En akut reaktion på jodkontrast kommer som regel inom 60 minuter.
Symtomen på akut reaktion kan utgöras av:

• Urticaria
• Klåda
• Svullnad i ansikte
• Illamående
• Kräkning
• Hosta
• Anafylaktisk reaktion⁵Akut svårare överkänslighetsreaktion, oftast snabbt insättande, med symtom som andnöd, blodtrycksfall, svullnad, yrsel, svimning, chock, mm..

Reaktioner/biverkningar av intravenös jodkontrast kan även utgöras av:

• Utslag, klåda, urtikaria.
• Rinnande näsa
• Irriterande ögon
• Yrsel
• Nysningar
• Förändringar i andningen
• Diarré
• Njurskada
• Arytmi
• Smärta och obehag vid injektionen (oftast värmekänsla i kroppen)
• Illamående, mm.

Premedicinering

Patienter som tidigare reagerat kraftigt i samband med en intravenös jodkontrastinjektion ska bedömas om indikationen berättigar en ny undersökning med jodkontrast.
Vid stark indikation för en ny underökning med jodkontrast måste patienten premedicineras mot detta.
Har patienten tidigare fått anafylaktisk reaktion bör man överväga en undersökningsmetod utan behov av jodkontrastmedel eller vid undersökning med jodkontrast ha ökad övervakning av anestesipersonal, etc. där patienten sedan bör få stanna kvar på sjukhuset ett dygn.

För premedicineringen används oftast en kombination av antihistamin– och kortisonpreparat (glucokortokoid). som patienten tar i hemmet någon dag innan undersökningen. Vid akut undersökning ges denna premedicinering på sjukhuset strax innan undersökningen påbörjas.

Efter undersökningen

• Patient som fått jod-kontrast i blodet i samband med en röntgenundersökning får oftast sitta kvar på röntgenkliniken en stund (ca. 30min) innan hemgång.
• Det är även viktigt att dricka extra mycket vätska under ett dygn efter undersökningen.
  Mer dryck forcera urinproduktion och därmed ”sköljer ut” resterande kontrastrester. Sort av dryck har ingen betydelse.
• Fås någon form av reaktion efter hemkomst, som inte behöver sjukhusvård, ska detta rapporteras till sin remitterande läkare så denna reaktion föres in i patientens journaler.

Läs mer

I [FASS] (Farmaceutiska Specialiteter i Sverige) kan man läsa mer om dessa läkemedel:

• [Omnipaque] (länk till FASS)
• [Visipaque] (länk till FASS)
• [Iomeron] (länk till FASS)

01/15/2024