CT tjocktarm (colon)

Uppdatering pågår…

CT-colon med koldioxid coronar bildsnitt
CT-kolon med koldioxid

CT-kolon är en radiologisk undersökning av tjocktarmen med datortomografi (CT) vilket är en relativ ny metod med ca. 15 år på nacken. Denna ersätter den tidigare röntgenmetoden som gjordes med konventionell genomlysning när radiologen tittade på en bildskärm samtidigt som hen pumpade in rumsluft via en pip i ändtarmen medan  patienten fick ”rulla” runt på undersökningsbordet så gott det gick.

Fördelar med CT-kolon jämfört med den tidigare konventionella röntgen av tjocktarmen är den diagnostik som till viss del även är möjlig av övriga bukorgan då hela buken avbildas samtidigt. Även den ”luft” man fyller tarmen med vid CT-kolon, som numera utgörs av koldioxid istället för den tidigare vanliga rumsluften vid konventionell metod, anses lindrigare.

Tjocktarmen (colon) är en stor och oftast slingrig tarmdel som startar där tunntarmen avslutas mot den sk. blindtarmen och slutar 1,5 meter senare vid ändtarmens början. Tjocktarmens viktigaste uppgift är att återabsorbera en stor mängd av det vatten som följer med i det lösa tarminnehållet som lämnar tunntarmarna. Tjocktarmen innehåller en stor del bakterier som bryter ned ämnen i födan som tidigare delar av mag-tarmkanalen (mun, magsäck och tunntarm) inte klarar av att göra.
Vid denna nedbrytningsprocess av födan i tjocktarmen bildas en stor mängd gas som måste luftas ut lite då och då obemärkt.

Den primära undersökningsmetoden för en tjocktarmsdiagnostik är med endoskopi.

Indikation

Elektiv1Tidbokad undersökning.

Anledningar till röntgenundersökning av tjocktarmen är utredningar av tex. förekommande blodig avföring, ändrade ”toalett-vanor”, återkommande diarréer, utredning om polyper eller divertiklar (divertikulit) eller annan oklar buksmärta.

Utredning av patologi inom tjocktarmen inleds vanligen med en endoskopisk undersökning (koloskopi) där läkaren för in ett instrument via ändtarmen för att visuellt inspektera tarmen. Dock har denna metod en begränsning där slingrig eller lång tarm sätter gräns för hur stor del av tjocktarmen som kan inspekteras med ett endoskop. Vid den endoskopiska undersökningen har man även möjlighet att ta biopsi från misstänkt förändring om nu endoskopet når ända fram.

Vid friad endoskopi av de distala delarna av tjocktarmen där man istället misstänker patologi inom proximala delarna av tjocktarmen där den endoskopiska undersökningen varit ofullständig får patienten då genomgå en CT-tjocktarm.

Inför kirurgi av tjocktarmen görs generellt en preoperativ kartläggning och bedömning med generell CT-buk och intravenös kontrast.

Akuta

Indikation för en akut CT-kolon i den bemärkelsen där man även ingjuter luft/koldioxid görs inte utan då genomgår patienten en akut konventionell buköversikt (ileus), ultraljudsundersökning eller akut CT-buk som ofta är förstavalet vid oklara akuta buksymtom (smärtor) som kräver snabb utredning.

Obstruktion av tjocktarmen medför en upphävd tarmpassage vilket kan vara orsakad av volvulus, divertikulit, sammanväxtningar (adherenser) mellan olika organ, abcesser eller tumör som ofta är orsaken till en tarmobstruktion vilket då diagnostiseras med generell CT-buk.

Patologi

Vid en röntgen av tjocktarmen kan man finna divertiklar eller inflammation i tjocktarms väggen (ulcerös colit) vilket är vanligast hos män med debut runt 20-40 års åldern. Den inflammatoriska processen vid ulcerös colit2Sjukdomen klassificeras i 3 grupper efter lokalisation. Proktit är en inflammation begränsad till ändtarmens slemhinna. Vänstersidig kolit är inflammation i colon descendens. Extensiv kolit involverar höger tjocktarm proximalt om den vänstra flexuren. börjar oftast i ändtarmen där sjukdomen progredierar med djupare engagemang av tarmväggens slemhinnor.
Sår i tjocktarmen kan efter läkning bilda benigna strikturer3Förträngning av ett rörformat organ. När sårvävnad läker ersätts granullationsvävnad med bindväv som med tiden drar ihop sig och bildar en ”flaskhals” i tarmen. av tarmlumen som försvårar passagen av mer fast tarminnehåll.
En komplicerad ulcerös kolit kan även involvera tarmväggens samtliga lager, sk. toxisk kolit, vilket då medför att tarmens motorik avtar (paralys).
En komplikation av långvarig ulcerös kolit (>15år) är att risken för tarmcancer ökar.

Annan inflammatorisk sjukdom i tjocktarmen kan vara Morbus Crohn4Kronisk infammation av tarmslemhinnan som oftast är lokaliserad till distala delen av tunntarmen samt första delarna av tjocktarmen. Sjukdomen kan uppkomma inom hela mag-tarm kanalen från mun till ändtarm. Det finns ofta friska tarmpartier mellan sjuka tarmsegment. Orsaken till mb Crohn tycks bero på yttre faktorer (rökning, antibiotika i barndomen, mm.) och miljön. Denna tarmsjukdom har ofta symtom som går i skov.. Skillnaden mellan Mb Crohn och ulcerös kolit är att Crohn endast ger segmentell påverkan (fläckvis) av tarmväggen medan ulcerös kolit påverkar större delar av tarmväggen. I motsatts till kolit ses Crohn mycket sällan nere i ändtarmen.
Diagnostik av Crohn görs inledningsvis endoskopiskt via ändtarmen.

En av riskerna med sårbildning i tarmslemhinnan är en perforation av tarmväggen där då riklig med tarmgas kommer ut i fri bukhåla (sk. ”fri gas”). Vid perforation av tunntarmen får man oftast inte de mängderna fri gas i bukhålan som vid tjocktarmsperforation utan enda tecknet på perforation av tunntarmen kan vara små mängder vätska i bukhålan.

Polyp i tjocktarmsväggen (3D-CT)

Polyper i tarmväggen är oftast en benign (godartad) förändring. De flesta är så pass små att de inte ses med någon radiologisk metod.
Dock växer polyper i storlek då även risken för cancer ökar. Man räknar med att en polyp kan växa till 1 cm på mellan 3-10 år. Desto snabbare en polyp växer desto större risk för cancerkomplikation. Till denna risk räknas även ifall patienten har multipla polyper, polypen har en stjälk, polypen är ulcererad och oregelbunden, mm.

Den vanligaste maligna cancertypen i tjocktarmen hittar man vanligtvis inom sigmoideum eller [ändtarmen] (bild) och utgörs i 90% av adenocarcinom5Adenocarcinom kan delas in i tre typer, polypösa, ulcererande (sår) samt med den diffus infiltrering av tarmslemhinnan. Desa tumörer bryter ofta igenom tarmvägen med infiltrat i omgivande fettvävnad. vilket är en komplikation av ett adenom6Adenom har ofta formen av en polyp och återfinns inom hela tjocktarmen. Stora adenom är vanligast i sigmoideum där även förekomsten av cancer är vanligast.. Vanliga symtom på tjocktarmscancer är ändrade avföringsvanor, buksmärtor samt vid framförallt sigmoideum cancer blod i avföringen.

Beroende på var tumören sitter samt i vilken tarmsegment uppvisar den olika utseende på röntgenbilden. Vanligast utseende är i form av en ”äppel-skrutt” -bild av tarmväggen. Denna form av tumör ger ofta en förträngning för tarmpassagen. Man har räknat på att tjocktarmscancer generellt har en genomsnittlig tillväxt på ca. 0,08mm per dygn7Gastrointestinal cancer, sid. 302. Författarna och Tika läkemedel AB 1991..
Växande svulster (tumör, etc.) kan klämma åt (striktur) tarmen på olika nivåer och medföra hinder för tarminnehåll. Man räknar med att 20% av patienter med tjocktarmscancer söker akut sjukvård för hinder (obstruktion) av tarmen. Denna obstruktion av tarmen kommer oftast smygande tilltagande förstoppningar och senare även upphävd gasavgång.
Tumör som ger en förträngning av tjocktarmen kan även ge invagination hos vuxna.

Volvulus (”äkta tarmvred”) är ett akut tillstånd, främst hos äldre (>60 år), där man snarast måste åtgärda detta stopp av tarmpassagen för att det inte ska bli allvarliga komplikationer som tarmperforation, tarmischemi där drabbat tarmsegment går under pga. blodbrist (tarmischemi). Volvulus orsakas av att mesenteriet (tarmkäxet) samt tarmsegementet vrider sig runt sig själv vilket medför en kraftig dilatation av tarmen före stoppet av tarmluft/gas som inte kan passera.
Symtomen är utebliven avföring och tarmgas avgång, smärta, uppblåst buk, mm.
Volvulus ser man främst i sigmoideum avsnittet men även i tjocktarmens proximala del (blindtarmen/ceacum) och måste åtgärdas omedelbart. Klarar man inte att åtgärda tillståndet via konventionell röntgengenomlysning med kontrastingjutning eller slang via ändtarmen måste man kirurgisk åtgärda detta.
Detta volvulus kan ibland lösa sig själv vilket främst då sker hos yngre individer.

Metod

Inför en CT-kolon måste patienten fasta samt få laxering för noggrann rengöring tarmen.
En [dåligt rengjord tarm] (bild) kan leda till att undersökningen behöver skjutas upp till ett senare tillfälle. Då förhoppningsvis förberedelserna varit mer ingående. Kvarvarande mag-tarminnehåll kan lätt förväxlas med sjukliga förändringar.
För att minska risken att förväxla kvarvarande tarminnehåll med annan tarmförändring på röntgenbilderna får patienten i hemmet dricka en liten mängd kontrastmedel vid sita måltiden strax innan fasta och laxering (”fekal taggning”). Denna kontrast blandar sig då med tarminnehåll så man vid kvarvarande tarminnehåll vid undersökningen, trots laxering, kan urskilja detta tarminnehåll mot annan ev. sjuklig förändring.

Vid CT-kolon användes, beroende på frågeställningen, jodkontrastmedel som sprutas in i blodet med hjälp av en automatisk sk. ”tryckspruta” (injektor).
Oftast tages först en serie bilder av buken utan givet kontrastmedel till blodet. Sedan tillföres kontrastmedel med en trycksprutan via en nål (PVK), oftast då satt i antingen armvecket eller handen, varpå den föregående undersökningsproceduren upprepas och kompletteras med ytterligare bilder över resten av buken ner till symfysen. Kontrast kan även injiceras i för ändamålet annan godkänd venaccess så som Port-a-cat eller PICC-line.

Denna inpumpning av rumsluft i tarmen via pipen ger oftast mer eller mindre obehagliga smärtor av all den luft som spänner ut tarmlumen. Numera tillföres koldioxid till tarmen vid undersökning av hela tjocktarmen med datortomografi (CT-colon). Denna koldioxid ger mindre obehag då denna gas diffunderar ut genom tarmväggen och följer med blodet till lungorna där den andas ut… vilket inte rumsluft i tarmen gör. För rumsluft finns endast en väg ut och det är genom den väg den pumpades in via en stängd pip i ändtarmen.

En röntgensköterska utför denna undersökning.

Patienter med diabetes, undernärd eller annan näringsbrist sjukdom måste rådgöra med sin egen läkare eller dietist inför ev. fasta och laxering.