Om röntgen av lungorna

Frontal bild konventionell lungröntgen

Konventionell röntgen av lungorna och hjärtat är bland de vanligaste undersökningarna man gör på en röntgenavdelning.
År 2018 utfördes 660.611 konventionella lungröntgen undersökningar på vuxna i Sverige1Strålsäkerhetsmyndigheten 2020:14.. Denna röntgen kommer som nummer två efter konventionell skelettröntgen som toppar listan på antalet röntgenundersökningar i Sverige 2018. För barn var siffran 39.303.

I stort sett alla oklara symtom från luftvägarna inleds med en konventionell röntgen av lungorna.
Vidare utredningar göres sedan med [datortomografi] (länk).
Akut luftvägsproblem med symtom på lufthunger där misstanke på lungemboli finns göres en akut undersökning med datortomografi (CT).

En röntgensjuksköterska genomför dessa undersökningar.

Varför röntga lungorna

Indikationen för en konventionell lungröntgen kan vara lång tids hosta utan bakomliggande orsaker, ansträngd andning, misstanke på vätska (pleuravätska), oklar feber, värk i bröstkorgen, mm.
Samtidigt med lungröntgen får man också en konturbild av hjärtat. Dessa två undersökningar önskas oftast samtidigt då man också vill ha besked om hjärtats kondition i form av storlek och form som kan indikera på hjärtstas eller dysfunktionella hjärtklaffar.

Metod

Lungröntgen

Röntgen av lungorna är enkel och okomplicerad att genomföra. Denna genomföres snabbt och smärtfritt (ca. 5min). Vid en rutinundersökning tar man en ”frontal”- och en [sidobild] (bild) av lungorna och thorax.
Vid en frontal bild står patienten med bröstkorgen mot detektorplattan som ”fångar in” röntgenstrålningen och  skapar en bild av lungorna. I dom flesta fallen tas även en sidobild på lungorna då patienten står med vänster sida vänd mot detektorplattan och håller armarna högt så dessa inte kommer med på bilden. Med denna position hamnar hjärtat, som sitter i bröstkorgens vänstra del, närmast detektorplattan vilket då ger en mer riktig avbildning (röntgenbild) och storlek på hjärtat2Röntgenstrålarna divergerar från litet fokus i röntgenkameran mot patienten likt en kon med största strålfält närmast detektorplattan. Denna divergerande strålknippe ger en ökad förstoring på bildplattan ju längre ifrån bildplattan objektet befinner sig.
Kan liknas vid en ficklampa som ger större skugga ju längre från väggen man lyser upp ett föremål.
.

Vid de tillfällena patienten inte orkar eller kan stå upp av andra orsaker, tar man en bild när patienten ligger i sin säng. Denna bild benämnes då ”bedside”.

Förberedelser

Konventionell röntgenundersökning av lungorna kräver inga förberedelser.

Anatomi och Fysiologi

Till luftvägarna hör näshålan, bihålorna, svalget, struphuvudet, luftstrupen och [luftrören] (bild). Lungorna tillhör inte luftvägarna utan utgör ett eget organ som syresätter blodet.
I näsan renas, fuktas och värms luften. Näshåren filtrerar bort de grövsta partiklarna man andas in. Rensningen av partiklar från inandningsluften fortsätter längs hela luftvägarna ner till lungblåsorna. Partiklar på 1-10μm stannar kvar i lungblåsorna medan mindre partiklar än så åker ut igen med utandningsluften.
Luftrören börjar vid förgreningen från luftstrupen till höger resp. vänster lunga. Efterhand luftrören förgrenar sig så blir dom smalare. När luftrören delat upp sig i den del som ansluter till lungblåsorna (alveolgångarna) är dessa luftrör ca. 0,5mm i diameter.

Andningen utförs genom att revbenen expanderar vid inandning samt minskar vid utandning.
Denna andningsrörelse åstadkommes genom andningsmusklerna.
Vid inandning drar yttre mellanrevbensmusklerna ihop sig och genom bröstkorgens form ger detta en vidgning av bröstkorgen. Vid lugn andning är det mestadels dessa revbensmuskler som sköter andningen som då kallas bröstandning. Vid med aktiv eller forcerad inandning används även bukmuskulaturer som drar diafragman nedåt vilket medför att lungorna vidgas även nedåt. Man talar då om bukandning.
Vid utandningen återgår bröstkorgen till viloläge dvs. drar ihop sig som sker passivt där de inre mellanrevbensmusklerna drar ihop sig som minskar bröstkorgen samtidigt som bukmusklerna trycker bukorganen uppåt mot diafragman under lungorna. Brösthålan tömmes då på luft. Vid forcerad utandning drar bröst- och halsmuskler bröstkorgen uppåt som då drar ihop revbenen. Denna rörelse vid andningen gör bröstkorgen ca. 5 miljoner gånger på ett år.

Luftrör och bronker

Lungorna omges av 2 stycken pleurablad där det råder ett vacuum. Det yttre pleurabladet fäster mot insidan av bröstkorgen medan det inre pleurabladet fäster mot lungorna. Mellanrummet mellan dessa blad kallas lungsäcken och här finns en liten mängd vätska som smörjer lungbladen när de gnider mot varandra vid andningsrörelser.
När bröstkorgen expanderar drar dom tätt intill varandra pleurabladen själva lungorna med sig och luft sugs in via luftvägarna (munnen, luftrören). När det yttre lungbladet går sönder genom trubbigt våld, etc. så försvinner vacuumet i lungsäcken och den aktuella lungan kan inte expandera vid inandning. Detta heter pneumothorax.

Vid varje inandning dras ca. 500ml luft in i lungorna varefter lika mycket luft andas ut (andetagsvolym). En frisk lunga har en kapacitet på 6000ml luft (totalkapacitet) och gäller unga friska män. Kvinnor har ca 20-25% mindre totalkapacitet.

Syreutbytet med kroppens vävnader sker i lungblåsorna (alveolerna). En vuxen persons lunga innehåller ca. 300 miljoner alveoler som har en diameter på 0,2mm. Plattar man ut alla alveoler och lägger dom kant-i-kant upptar dessa en yta på ca. 70-100m². Runt varje alveol finns ett fint nätverk av blodkärl (kapillärer) som tar upp syret som tryck ut genom alveolväggen med ett övertryck. 250 ml syre tas upp av blodet i lungorna per minut medan 200 ml koldioxid lämnar blodet per minut till alveolerna för utandning.

Läs mer

[Se våra anatomi sidor] (länk)
Detta är en del av våra äldre sidor som ännu ej blivit anpassade till mobilskärm.