Om ultraljud

Uppdatering pågår…

Med ultraljud undersökes ”mjuka organ”, dvs. alla organ med vätskeinnehåll och som inte skyms av skelettstruktur eller luft.

Många undersökningar med konventionell röntgen, så som urografier, barnhöfter, kompletteras ofta med ultraljud.

Undersökningen med ultraljud sker genom att ljudvågor med mycket hög frekvens, med frekvenser över 20.000 Hz (svängningar i sekunden), skickas in mot ett organ i kroppen från ”sändaren”, transducern. Dessa ljudvågor reflekteras sedan tillbaka mot transducern som då fungerar som en mottagare och med hjälp av en dator skapar en bild på en TV-skärm. Principen är den samma som för båtars ekolod.

Idag kan man med ultraljudstekniken också göra en sk. dopplermätning. Man mäter då flödet i ett rörformat organ. Vanligast rör det sig då om blodflödet inom vissa kärlavsnitt. Med denna teknik kan man då avgöra om det föreligger att flödeshinder inom organet som orsakar ens besvär. Det går då även att avgöra flödesriktningen i kärlet med sk. färgad doppler (färgdoppler).

En idag stor och viktig del inom den medicinska diagnostiken är de ultraljudsledda punktionerna för att erhålla prover för cytologi eller bakteriell odling. Dessa punktioner är möjliga inom de flesta av kroppens organ. I samband med punktionen finns också möjligheten att anlägga ett sk. dränage för avlastning eller tömning av en vätskefylld hålighet.

En röntgenläkare eller en specialistsjuksköterska (Sonograf) genomför undersökningarna med ultraljud. Tillkommande behandlande åtgärder (punktioner) görs av läkare.

Flertalet av dessa undersökningar kräver någon form av fasta då de vanligaste organen som undersökes med ultraljud är i buken.
Undersökningar där punktion ingår som ett led för diagnosen kräver oftast även sjukhusbundna förberedelser och eftervård.

Läs mer: