Lårben

Lårbenet (femur) är det långa rörbenet mellan höftleden och knäleden. Detta ben är kroppens största enskilda ben och ett synnerligt kraftigt sådant.

Indikation

Vid trauma mot låret med efterföljande smärta och rörelseinskränkning bör en konventionell röntgen göras.
Det kan finnas förutsättningar för konventionell röntgen av lårbenet utan föregående trauma där det finns en misstänkt expansiv förändring i skelettet¹Exoxtos, osteoid osteom, osteosarkom, chondrosarkom, mm. eller lårets mjukdelar²Sarkom, Lipom, Schwannom, Myxom, nodulär tenosynovit, gangliom, mm.. Dessa förändringar utreds oftast vidare efter den inledande konventionella röntgen med ultraljud, MR, CT, biopsi.

Patologi

Diafysära skador³De långa rörbenens mellandel (mellan ändarna på benet). på lårbensskelettet sker här främst hos yngre efter högenergitrauma (trafikolycka, fall från hög höjd, mm.) mot låret. Denna fraktur är även vanlig hos äldre med osteoporos⁴Benskörhet då benstrukturen minskar i märgbenet. Oftast finner man då även skador i anslutning till de båda benändarna.
Vid en högenergiskada bör man även misstänka skador i höft- eller knäleden.
Vid diafysär femurfraktur, är sk. märgspikning en av de behandlingar som gäller för vuxna patienter. Viktigt är då att benets ursprungliga längd och vinkling återställs vid läkningen av benet.

Barn i 6-7 års ålder och över kan vid en diafysär femurfraktur behandlas med häftsträck⁵Behandlingsform där barnet ligger med båda benen inlindade rakt upp i luften fäst vid varsitt snöre med en tyngd (15% av barnets vikt på vardera tyngd). Tyngden ska var sådan att barnets rumpa precis lättar något madrassen . (≤15-20kg), lårbensträck⁶För lite tyngre barn där det aktuella låret hänger upp mot taket med en 90° vinkel i knäleden. Kallad 90-90-sträck. eller med märgspikning med elastiska titanspikar (TEN). Sträckbehandlingen sker oftast inne på sjukhuset.
Vid femurfraktur på barn uppstår oftast en viss felställningar vid läkningen. Denna felställning rätas, till stor del, själv till efterhand barnet växer. I behandlingen av dessa skador ingår även en aktiv fysioterapi.
Annan skelettskada på barn kan vara fysskador där tillväxtzonen (epifysen) glider sk. [fyseolys] vilket kan ske efter trauma, svår förlossning, mm. Dessa fysskador delas in i 5 olika typer⁷Enligt Salter och Harris klassificiering (1963) för att beskriva en fyseolys. Det finns ytterligare 4 typer till (typ 6-9) men som är så pass sällsynta att de flesta inte hört talas om dessa. beroende på hur och vilka delar en epifysglidning involverar.

Tumörer och metastaser har en tendens att lokalisera sig till de stora benen i kroppen däribland lårbenet som innehåller en stor märghåla som medger en högre tillväxthastighet.
Dessa skelettförändringar kan vara av såväl malign som benign typ. Generellt kan man bedöma vilket typ en tumör utgör efter sättet den växer (aggressivitet), lokalisation, radiologiskt mönster (hur ser tumören ut på bild), patientens ålder, mm.
Snabbväxande skelettförändringar får misstänkas utgöra mer maligna tumörtyper än en långsamt växande skelettförändring (benign).
Flertalet tumörtyper har en viss disposition för en specifik lokalisation i skelettet så som i rörbenen⁸Flertalet tumörtyper, enkondrom (fingrarna)., platta ben⁹Osteom och angiom., ryggkotorna¹⁰Angiom., revben, mm.
När en primärtumör från annan lokalisation väl metastaserat till skelettet är överlevnadstiden olika beroende på typ av primärtumör dock med stora variationer även inom liknande typ av primärtumör.

Det finns fler differentialdiagnoser som på bild kan förväxlas med en tumör. Det kan vara beninflammation, stressfrakturer, osteomyelit¹¹Inflammation i benvävnad (ben och benmärg). Osteomyelit kan man finna i alla ben i kroppen. Osteomyelit klassificeras i 4 klasser efter dess lokalisation samt utbredning. Denna sjukdom skapar ofta en fistulering till omgivande mjukdelar, metabola rubbningar, mm. som utseendemässigt kan misstas för en tumör på röntgenbilden.
Vid oklar diagnostik av en benförändring får utredningen gå vidare med datortomografi (CT), magnetkamera (MR), benscintigrafi och som sista steg en benbiopsi.

Metod

Skador på lårbensdiafysen ses bra med vanlig konventionell röntgenteknik.

Vid en röntgenundersökning av lårbenet tages två bilder från olika vinklar för att kunna avgöra benets felställning vid fraktur.
Oftast krävs flertalet exponeringar av lårbenet då detta långa ben samt höft- och knäled oftast inte får plats på längden på en och samma bild.

Vid denna röntgenundersökning ligger patienten ner.