Bröstrygg

Bröstryggraden (columna thoracale) består av 12 kotor. Från varje kota utgår ett par revben. Kotkropparna och dess utskott utgör ett bra skydd för ryggmärgskanalen.
Ryggbesvär är vanligt förekommande såväl hos befolkningen som på en röntgenavdelning. Man räknar med att ca. 80% av befolkningen får ryggbesvär någon gång under livet.

Indikation

Liksom vid skada i halsryggen är den viktigaste bedömningen om ryggskadan är stabil eller instabil.
Som förstahandsval för diagnostik efter traumatiska våld mot bröstryggen görs idag alltid en akut datortomografi (CT). Vid dessa skador efter större trauma kan man oftast även finna multipla revbensfrakturer och skador inom bröstkorgen.
Vid ryggskador med neurologiska symtom måste den kliniska nivån på trolig ryggskada vara utredd. Vid neurologiska symtom som ben-, blåspares samt spasticitet finns skadan troligen inom bröstryggen och måste inom denna ryggavsnitt utredas skyndsamt för att undvika bestående skador.

Vid ”mer enkla” ryggbersvär gör patientens egen läkare en klinisk bedömning ifall det finns indikationer för att fortsätta med en röntgenundersökning.
Stora flertalet röntgenundersökningar av ej akuta ryggbesvär börjar med en konventionell röntgen. Denna röntgen ger en grov bedömning av ryggpelaren som ofta inte ger en fullständig diagnostik. Stora flertalet ryggbesvär som relateras till kotdiskar (diskdegeneration, diskbråck, mm.), förslitning av kotlederna (intervertebralleder, facettledsartros), belastningsskador (kotkompression, fraktur, mm.), ryggmärgsåkomma (spinal stenos) med mera är svår att få en säker bilddiagnostik på med vanlig konventionell röntgen. Vid behov av en fortsatt utredning går man vidare med magnetkamera (MR), datortomografi (CT), scintigrafi, mm.

Patologi

20% av alla frakturer i ryggen omfattar mer än en kota. I 5% av fallen finns det en frisk (oskadad) kota mellan två eller fler skadade kotor.
Skador i bröst-ländryggen med kotskada är oftast belägen vid övergången till ländryggen (TH12-L2) där den mer stela och i viss mån av revben skyddade bröstryggen övergår till en mer rörlig oskyddad ländrygg.
Det är i denna övergång mellan bröst- och ländrygg man ofta finner mer uttalade degenerativa¹Åldersrelaterad nedbrytande sjukdomsprocess i ett organ. förändringar som förslitningar, diskbråck och spondylos²En oftast degenerativ (oftast åldersrelaterad) sjukdomsprocess i leder som inte beror på inflammation. Tillståndet karakteriseras av bildandet av osteofyter framtill på kotkropparna över diskmellanrummet..
En komplikation till [diskgeneration] är en kotglidning (spondylolisthes) mellan två kotkroppar som ofta beror på en defekt i den bakre kotbågen vilket medför att den övre kotan glider framåt i förhållande till den underliggande kotan..

Den vanligaste skelettskadan (50%) inom bröstryggen är oftast kilformade kompressionsfrakturer³Denna skada i kotans främre den uppkommer oftast genom tunga lyft med ryggen krökt framåt (flexion). Vid denna kompression av kotans främre den får kotan en kilformat utseende (smala kildel framåt) på sidobilden med konventionell röntgen. på en eller flera kotor. Denna kotskada räknas som stabil men utgör oftast ett smärtsamt symtom för patienten som har en tendens att gå starkt framåtlutad för att undvika smärtförnimmelser vid mer normal gång med ryggen upprätt.
Skadan medför i de flesta fallen endast kortvarigt sängläge tills den akuta värken har släppt.

Andra skador som kan uppstå inom bröstryggen är och tumörer. Vanligaste typen inom bröstryggen är meningeom som är en intradural mjukdelstumör som drabbar mestadels äldre kvinnor. Denna tumörtyp sprider sig sällan utanför ryggmärgshinnorna (extradural).
Neurinom är en tumör som även den sitter intraduralt och kan sitta längs hela ryggraden. En vanlig lokalisation är inom intervertebralhålen för nervroten där en tillväxt kan ske extraduralt ut genom kothålet (sk. hanteltumör).

Ryggmärgskanalen ner genom bröstryggen utgörs av en mer trång passage varför ev. skador i bröstryggen alltid ska kompletteras med en utvidgad diagnostik av ev. ryggmärgsskador. med datortomografi eller magnetkamera.

Metod

En konventionell röntgen av bröstryggen tages med en frontal– och en [sidobild] när patienten ligger ner på röntgenbritsen. Sidobilden tas med patienten liggande på sidan om detta är möjligt för patienten.

Magnetkameran (MR) har fått en allt större betydelse vid undersökningar av ryggen. Ofta då som kompletterande undersökning efter en initial konventionell röntgen.