Armbågens led involverar distala överarmen (humerus) och underarmens två ben, strålbenet (radius) och armbågsbenet (ulna).
Indikation
Skador på armbågen består oftast av frakturer som uppkommer efter fall mot rak utsträckt arm.
Frakturerad armbågsled ger oftast en kraftig utgjutning (vätska/blod/exudat) runt leden1Normalt finns ett litet skikt fett på fram- och baksidan av distala överarmen strax innan kondylerna. Vid fraktur sker en förflyttning av detta fettskikt pga. intraartikulära blödningen från frakturen som då kan ses på en konventionell röntgenbild.. Utgjutningen kan vara så kraftig att det även skapas en distans i själva ledspringan.
En kraftig svullnad av armbågsleden efter ett trauma bör handläggas snarast med röntgen och behandling då en kraftig svullnad i leden kan utgöra en risk för neurlogisk samt vasulär påverkan distalt till handen.
Om själva frakturen inte ses på röntgenbilden ger en utgjutning med en förhöjning av det främre fettskiktet en stark misstanke på en fraktur trots allt inom leden. En vidare utredning med tex. datortomografi eller magnetkamera kan då vara befogad.
Har man mycket ont i armbågen efter ett fall bör man oavsett söka sjukvård för en grundligare undersökning.
Patologi
Armbågsfrakturer involverar fraktur av distala överarmsbenet, strålbenets huvud (caput radii) samt själva armbågsutskottet (olecranon).
Vanligaste frakturen i armbågen är av armbågsbenet (olecranon) som utgör nästan 50% av alla armbågsfrakturer.
Frakturer i distala överarmsbenet (humerus) kan ske utanför leden (extraartikulär) samt som en skada som engagerar leden (intraartikulär).
En extraartikulär fraktur utgörs då oftast då avlusionsfraktur av någondera kondyl2Benutskott (epikondyler) som sitter på vardera siada om distala överarmen. Dessa utskott utgör fäste för underarmsmuskler. Den mediala epikondylen har fäste för flertalet böjarmuskler i underarmen. Den laterala (utsidan) epikondylen har fäste för sträckarmuskler i underarmen..
Intraartikulär fraktur löper ofta genom hela kondylen med fragment i själva ledytan.
Fraktur [1] [2] på någondera underarmsben (armbågsbenet och strålbenet) kan liksom för överarmen ske utanför leden eller som engagera ledytan.
Frakturer i dessa båda ben är mest förekommande på barn. Då barns skelett har en bra läkningsförmåga ställer dessa frakturer sällan till problem under läkningsprocessen om ev. felvinkel [1] [2] (bilder) korrigeras rätt innan påbörjad [kallus-läkning] (bild) med gips. Kallus bildas genom att blödningen kring frakturfragmenten mineraliseras.
Ibland kan en fraktur i proximala armbågsbenet (ulna) resultera i en dislokation av strålbenshuvudet (caput radii) med en vinkelfelställning (luxering) i dorsal riktning.
Fraktur i armbågsbenet bör kontrolleras efter hand då en luxation av strålbenshuvudet spontant kan uppstå under behandlingen fastän den inte funnits där vid skadetillfället.
Obehandlad (ej fixerad) fraktur kan leda till [felställning] av benet med mer eller mindre svår rörelseinskräkning som följd.
En böjfraktur förekommer i praktiken enbart på barn upp till 10 års ålder. Då barns skelett är mer elastiska än vuxnas kan ett rörben böjas mer utan att få fraktur på benet med avskilda benfragment. Då benets böjts så pass kraftigt att den passerat vinkeln för att på egen hand fjädra tillbaka ger denna böjfraktur en deformerad vinkel av underarmsbenet även kallad pilbågsfraktur. Denna fraktur består utav en mängd mikrofrakturer i benmassan som inte ses med konventionell röntgen.
En böjfraktur med öppen skada i benhinnan på ena sidan av benet kallas för ”Green-stick”.
Fraktur i [strålbenshuvudet] (bild) är en vanlig skada hos vuxna och lite äldre barn och utgörs oftast av en 2-fragments fraktur. Denna fraktur klassificeras enlig klassificeras enligt Mason systemet i 3 typer efter om och hur frakturen i strålbenshuvudet involverar ledytan på caput radii eller ej samt antal benfragment. Mason klassificeringen har ytterligare 2 typer som då även är i kombination med skada i armbågsbenet (ulna).
Fraktur av armbågsutskottet (olecranon) sker oftast genom direkt våld mot denna del av armbågen och medför nästan alltid en dislokation av bendelarna.
Denna fraktur opereras nästan alltid med en ceklage kring de särade delarna av armbågsutskottets.
Frakturer i armbågsleden medför nästan alltid en utgjutning i leden av blod och fett (hemartros). Ses ingen fraktur på den konventionella röntgenbilden men man ser en utgjutning på bilderna så ska man alltid utgå från att det finns en fraktur (som inte syns där och då). En komplettering med datortomografi eller magnetkamera kan då vara indicerad.
Luxation (ur led) kan också förekomma vid trauma mot armbågen med eller utan skalettskada. Normalt sker luxationen av armbågsutskottet bakåt omlott med distala överarmskondylerna. Vid luxering av armbågen bör man vara vaksam på ev. mjukdelsskador (kärl- och nervskador).
Kan vara svårt att få en [frontal bild] (bild) då patienten ofta har svår smärta vid minsta rörelse av armen.
Artros förekommer också som då i många fall beror på tidigare brott i armbågsleden. Vid artros bryts ledbrosket ner fortare än det byggs upp igen. Detta är oftast en långsam process men utgör en smärtsam vardag för den drabbade med symtom som morgonstelhet, smärta vid rörelser, svullnad, mm.
Vid röntgen av armbågsleden ses en minskad ledspringa med ökad kalk i benytorna.
Tennisarmbåge3Genom överansträngning bildas små bristningar i musklernas senor som fäster i skelett. Oftast involveras senfästet på utsidan av armbågsleden. Kan även ge symtom som ömhet i armvecket strax ovanför proximala underarmen. (tennisarm) är inte en skelettskada utan kommer av besvär från muskelfästena omkring armbågsleden. Symtomen kan komma efter en längre tid av ensidigt hårt arbete med samma rörelser av armen, därav namnet tennisarmbåge. Denna diagnos kan ställas utan röntgenundersökning.
Golfarmbåge är detsamma som tennisarmbågen men där muskelfästet på armbågens insida utgör problemet. Ingen röntgenundersökning krävs för denna diagnos.
Det finns differentialdiagnoser till tennis- och golfarmbåge med samma symtom så som nervskador, överbelastningsskador (idrott), fri kropp eller benpålagring4Långvarig inflammation i en led kan medföra en bennybildning på en plats där detta ben utgör ett hinder för rörelser. i leden, mm.
Flertalet överbelastningsskador läker av sig själv efter vila men har man därefter fortfarande smärtor eller vid långvarig smärtproblematik vid rörelser trots sjukgymnastik och annan rehabiliteringsprogram, kan ytterligare utredning med datortomografi eller magnetkamera vara aktuell. Finns främmande kropp i leden kan en armbågsartroskopi (titthålskirurgi) bli aktuell.
Metod
Vid de flesta röntgenundersökningar av armbågsleden behövs minst två bilder. En frontal– och en sidobild. Dock kan det vara svårt att få en bra projicerad frontal bild av själva leden varvid man kan behöva ta någon ytterligare bilder i form av sneda projektioner.
Armbågsfrakturer gör oftast mycket ont där patienten inte klarar av att sträcka eller vrida på armen och armbågen så som röntgensköterskan önskar för att få optimala bilder.
Röntgen av armbågen kan göras stående, sittande eller liggande beroende på patientens förutsättningar för att medverka vid undersökningen.
Det kan vara en fördel om patienten är rejält smärtstillad med läkemedel (opioider) innan bildtagningen på röntgen.
På växande barn gör man oftast också en undersökning av den friska armbågen. Detta för att ha en frisk sk. ”referensarmbåge” att jämföra den ev. skadade armbågen med.