Om MR

Magnetkameran (MR) är ingen röntgen därför den avger ingen röntgenstrålning.

De få nackdelar denna metod har är de oftast långa undersökningstiderna där patienten dessutom skall ligga still. Det långa och trånga utrymmet i apparaten för patienten kan även ge upphov till viss klaustrofobisk känsla.

Själva fenomenet bakom denna metod är känd sedan 40-talet. Den första maskinen för medicinsk diagnostik tillverkades 1979 i England.
Denna teknik använder sig inte utav joniserande röntgenstrålar som exv. datortomografi (CT) som vid första anblick ger bildmässigt liknande bilder. Magnetkameran ger skarpa bilder som kan fås i alla plan mot kroppen utan att patienten behöver ändra ställning. Man får inga störningar från intilliggande ben här så som vid datortomografi.

Vid bildtagning sänds en radiopuls in mot kroppen som får kroppens väteatomer att ändra läge. Då radiopulsen upphör återgår dessa väteatomer till sitt ursprungliga läge (relaxation) varpå de avger svaga radiosignaler som fångas upp av en mottagare. En kraftig datorenhet tolkar denna stora mängd inkommande radiosignaler och visar upp en gråskalig bild utifrån dessa.
Olika ”spolar” placeras även runt den kroppsdel som avses undersökas. Dessa spolar fungerar som extra sändare och mottagare för, de från huvudmagneten runt själva ”tunneln”, alstrade radiosignalerna.

Lämpliga organ för undersökning med MR är framförallt alla ”mjuka organ” som hjärnan och ryggmärgen som också utgör den helt dominerande andelen av undersökningar med MR. MR är också överlägsen vad gäller diagnostik av benmärgssjukdomar och skador i leder.

Indikation

Grunden för ortopedisk bilddiagnostik är dock fortfarande att en traditionell röntgenundersökning oftast föregår vidare utredningar med MR. Skador eller klara neurologiska symtom utreds dock med magnetkameran utan föregående konventionell röntgen.

Om undersökningen

Vid vissa undersökningar får du byta om till patient skjorta.
Du får ligga på en brits, som förs in i magnetens undersöknings-utrymme, som har belysning och är öppen i båda ändar. Undersökningsutrymmet för patienten i magnetkameran liknas som en tunnel som i sin helhet omges av en mycket kraftig magnetspole, radiosändare och mottagare för radiosignalerna från radiosändaren.
Röntgensköterskan som utför undersökningen sitter i rummet intill och kan både se och höra dig. Du kan när som helst påkalla sköterskans uppmärksamhet via en signalanordning.

Under tiden bilderna tas hörs ett kraftigt knackande ljud.
Det kan bli något varmare i magnetkameran. Det finns en fläkt personalen kan öka eller minska om så önskas av dig.

Varje bildserie tar 1-10 minuter med korta pauser mellan.
Det är viktigt att ligga stilla under hela undersökningen för att bilderna ska bli bra. Hela undersökningen tar mellan 30 och 60 minuter, beroende på vilken kroppsdel som ska undersökas.
I en del fall behöver man spruta in kontrastmedel i ett blodkärl i armen för att få bästa möjliga utbyte av undersökningen.

Förberedelser

Inga generella förberedelser krävs.
Inopererade elektroniska apparater (pacemaker etc.) eller magnetiska metall-klips i hjärnan omöjliggör med största sannolikhet en undersökning. Metall-splitter i ögat eller någon annan del av kroppen kan också vara ett hinder för att genomgå denna undersökning. För MR-undersökning krävs oftast att man i förväg fyller i ett formulär och tar med sig vid undersökningen. Annan metall i kroppen, såsom höft-, knäprotes, kopparspiral eller metallclips i buken är däremot inget hinder för en MR-undersökning.
Vid cellskräck (klaustrofobi), små barn m.m, går undersökningen ofta att genomföra om patienten får något lugnande medel innan undersökningen.

Nackdelarna med MR är fortfarande relativt långa undersöknings-tider och trångt undersökningsutrymme.

En röntgensjuksköterska genomför dessa undersökningar.

Läs mer