Om ryggraden
Ryggraden (columna) delas generellt in i 3 delar. Dessa är halsryggen (columna cervikale) med 7 kotor, bröstryggen (columna thorakale) som har12 kotor samt ländryggen (columna lumbale) som normalt har 5 kotor men kan även ibland bestå av 6 kotor. Förlängningen av ländryggen heter sakralryggen (sakrum) och består av ihopväxta kotor som bildar leder mot bäckenet. Korsryggen innehåller ingen ryggmärgskanal med likvor utan leder enbart ut gemensamma nervbanor från ländryggen genom kothål ner mot bla. benen. Sista spinalnerverna löper ut vid övergången till svanskotorna. Slutet av ryggraden består av svanskotorna som är några ben som är en egen struktur, utan nervbanor, i nivå med sittbenen vars viktigaste funktion tros bla. vara skydd för ändtarmen som löper strax innanför.
Vid ej akuta tillstånd eller vid utredningar av ryggraden är en konventionell röntgenmetod ofta förstaval. CT är inte förstahandsmetoden för flera av ryggradens sjukdomar utan får ses som komplement till den konventionella röntgenundersökningen. Flera ryggdiagnoser ställs genom sk. bifynd då patienten genomgår tex. en CT-buk eller thorax av annan anledning än för ryggbesvär.
Den viktigaste användningsområdet för CT vad avser ryggskelettet är vid [trauma] (våld) mot ryggen. Vid trauma är CT förstahandsval då metoden är mycket snabb och ger bra bilddiagnostik av mjukdelar (organ), blodkärl och skelett. Patienten kan undersökas med CT utan hänsyn till ev. kontraindikationer av metaller, pacemaker, inopererade kärlklips, etc. För denna omfattande akuta undersökning finns ingen annan metoden som är så enkel och snabb samt där patienten kan hållas immobiliserad på en sk. ”traumatransfer” (ryggbräda) vid bildtagningen.
[Trauma mot halsryggen] undersökes således alltid med CT då patienten ofta kommer liggande med huvudet fixerad och immobiliserad vid en traumatransfer. Även kontroller efter trauma (läkningsprocessen) mot halsyggen görs företrädesvis med CT då man kan få jämförande bilder med tidigare undersökning.
Vid nacksmärtor av oklar anledning, där inget trauma förekommit, göres röntgen idag mestadels med konventionell teknik
.
Annan patologi där CT ev. kan ge en diagnostik är tex. ankylos (ledsammanväxt) inom ryggens olika leder (facettleder), diagnostik av kotkompression, diskutrymme (degeneration), diskbråcksdiagnostik, [myelografi], där magnetkameran av någon anledning inte kan användas (kontraindikation), kompletterande diagnostik vid oklarheter efter bildtagning med annan metod inför ev. operation samt utredning av maligna tumörer (sarkom, meningiom, ependymoma, astrocytos, chordom, mm.), [metatstaser] och destruktiv reumatrit (RA) i ryggskelettet eller ryggmärgskanalen.
Flera av tumörtyperna förekommer företrädesvis inom hjärnan men kan även återfinnas längre ner i ryggraden.
Morbus Bechterew (ankyloserande spondylit) är en inflammatorisk sjukdom baserad på bakterier som kan kan sätta sig i kotkroppar och diskar. Diskhöjden blir reducerad vid sjukdomen och ger symtom som värk och morgonstelhet. I förlängningen kan två kotor fusioneras (växa ihop) vilket även ger ökad risk för kotkrakturer. Denna sjukdom kan sätta sig inom hela ryggraden. CT är en bra metod för komplettera denna diagnostik efter en ev. tidigare konventionell röntgen.
Vid andra bensjukdomar inom korsryggen och sakroiliakalederna, vid tex. sakroilit (osteitis condensans ilii, mm.), är CT en bra och enkel metod för vidare utredning.
CT är även att föredra framför MR om patienten har metall inopererad i ryggregionen (tex. skruvfixation eller plattor vid steloperation) där metall ger stora störningar i MR-bilderna.
Inflammatoriska sjukdomar i och kring ryggraden (spondylodiscitis, abscesser, mm.) utreds oftast bäst med magnetkamera (MR) primärt eller som komplement till genomförd CT.
Före
Normalt sett finns inga förberedelser för dessa undersökningar.
Om undersökningen görs efter akut trauma avser undersökningen ofta även röntgen av thorax och buk vilket då oftast involverar jodkontrast i blodet.
Vid akuta fall krävs oftast inga förberedelser eller kontroll av njurfunktionen då indikationen för undersökningen går före ev. kontroller.
Om undersökningen inte är akut och kontrastmedel ska ingå krävs vissa förberedelser.
Vid medicinering för diabetes med Metformin preparat ska patienten även göra ett uppehåll med denna medicinering.
Metod
Vid bildtagningen ligger patienten på en brits som sakta åker fram och tillbaka genom CT-apparaten (gantryt) vid själva bildtagningen.
Vid röntgen av halsryggen kan armarna ligge ner längs med kroppen. Vid röntgen av bröstrygg eller ländrygg bör armarna vara sträckta ovan huvudet om så går. Om patienten ligger immobiliserad på en traumatransfer (ryggbräda) kan armarna ligga utmed kroppen oavsett kroppsdel som ska röntgas.
Det är viktigt att man som patient ligger still och håller andan under bildtagningen. Vid rörelse, om detta då ändrar läge mellan olika bildsnitt, kommer de intilliggande bildsnitten inte att hamna ”kloss-i-kloss” med varandra. Orkar man inte hålla andan, omkring 10-15 sekunder, kan bildtagning dock ändå ske om andningen är lugn och försiktig.
Det kan dock föreligga en risk att vi vid en senare bedömning av bilderna missar en förändring och ger en felaktig eller ofullständig diagnos om andningsrörelserna varit allt för kraftiga vid bildtagningen.
Bildtagning tar ca. 10-15 sekunder. Flera bildserier tas.
Kan man av någon anledning inte alls ligga ner eller ligga någorlunda stilla går denna undersökning troligen inte att genomföra.
En undersökning tar ca. 10 minuter.
En röntgensjuksköterska utför denna undersökning.
Efter
Inga restriktioner.
Har kontrastmedel använts är det viktigt att dricka mycket 1-2 dagar efter undersökningen.