CT buk

Buken (abdomen) innehåller en stor mängd organ (intraabdominella organ) där datortomografin (CT), som introducerades på 70-talet, har möjliggjort undersökningar av tidigare mycket svårundersökta organ i buken. Hit hör tex. bukspottkörteln, mjälten och binjurarna. Många bukundersökningar som göres  med datortomografi är fortsatta utredningar från tidigare initiala undersökningar med annan bilddiagnostik eller instrument. Den främsta fördelen med en undersökning av bukorganen med CT är med den enkelhet och snabbhet man får en komplett bilddiagnostik av hela buken. Nackdel är den röntgenbestrålning som patienten trotts allt får vid denna undersökning. Med en riktig bedömd indikation för en CT-undersökning överväger en mycket bra bilddiagnostik helt klart den i sammanhanget röntgenbestrålning som patienten utsätts för.

CT-buk med kontrast

Ett alternativ till CT för undersökning av vissa specifika organ är magnetkamera (MR). MR tekniken var tidigare svår att använda på patienter som hade svårt att ligga still under en lång undersökningstid varför CT då lämpade sig bättre för dessa patienter. Detta hinder kommer man idag ifrån med nya kraftigare MR-maskiner med snabbare bildsekvenser där vissa rörelser under undersökningen kan accepteras utan för mycket störningar i bilderna (rörelseartefakter).

Indikation

CT-buk är oftast förstavalet av diagnostisk metod vid akut bukåkomma eller traumabuk där metodens snabbhet och på ett enkelt sätt oftast ger en bra överskådlig bilddiagnostik i samma ögonblick bilderna tas. Dvs. en radiolog (röntgenläkare) och/eller annan akutläkare står bredvid i manöverrummet till CT-maskinen i samband med undersökningen genomföres och ser bilderna direkt i det ögonblicket de tas och får en uppfattning av typ skada samt utbredning.
CT är även en viktig del i en elektiv utredning av oklar sjukdom i buken, uppföljning och kontroll efter behandling av manifest sjukdom. Med CT kan läkare även få vägledning för provtagning (biopsi, mm.) av förändringar av oklar natur inom bukhålen.

Vanlig frågeställning som indikerar en akut CT-buk är tarmvred¹Ileus (tarmvred) är när passagen genom tunntarmen upphör av någon anledning. Det kan bero på sk. mekanisk ileus som är den vanligaste varianten. Mekanisk tarmvred kan uppstå efter en bukoperation där olika tarmslyngor växer ihop (adherens) där kirurgen skurit eller separerat vävnad eller tarmkex. Mer vanligt förekommande efter gastric-by-pass operation.
Mekanisk tarmvred kan även uppstå vid bukväggsbråck, ljumskbråck och andra inklämningstillstånd. Sjukdomar i buken kan även utgöra hinder i tarmen så som tumörväxt eller främmande föremål (nedsvalt föremål).
Ileus där tarmen strangulerat (vridit sig likt en skruv) innebär akut omhändertagande då blodcirkulationen till denna strangulerade tarmavsnitt stoppas och medför stor risk för vävnadsdöd av tarmväggen., [ascites]²Fri vätska i buken.(bild), tarmperforation³Hål i tarmväggen medför att tarmluft sipprar ut i bukhålan. som ger fri gas⁴Luft mellan de olika bukorganden i ”fri bukhåla”.[1] [2] (bilder) i buken, gallvägshinder, hinder⁵Njursten (konkrement), förträngning (striktur), tumör (expansivitet), skada (trauma), inflammation (pyelonefrit) med avstängd passage genom urinledare, mm. i urinvägarna⁶Till urinvägarna räknas njurar, urinledare, urinblåsan och urinröret., misstänkt blödning inom gastrointerstinalkanalen⁷Till gastrointestinalkanalen räknas hela tarmkanalen från läpparna till ändtarmen och analöppningen. eller annan patologi med svårförklarliga akuta symtom från buken.

En vanlig undersökning med datortomografin är en sk. buköversikt (sk. bös) som genomföres för att få en initial överblick av bukens status. Dvs. man börjar med en lågdos CT-buk⁸CT-undersökningen göres med lägre stråldos som i sin tur ger lite sämre bildkvalitet med större bildbrus men vars bilder är tillräckliga för en inledande diagnostik. Göres ofta på bukar och skelett. som ger en överblick av bukens organ och anatomi då ospecifika symtom från magen ger många alternativa diagnoser.
Patient med misstänkt ileus (passagehinder i tarmen) får ofta efter initial bilddiagnostik genomgå en sk. passageröntgen där patienten får kontrast via en magsond (via näsan) som sedan följes med röntgen.
Denna röntgen av [tunntarmspassagen] (länk till annan sida) göres med konventionell röntgen där man med några timmars mellanrum tar en röntgenbild av magen för att följa tarmpassagen av kontrastmedlet.

CT utgör en mycket viktig bilddiagnostisk metod för utredning av tumörer då framför allt för bedömning av tumörutbredning, spridning (metastaser), överväxt till intill liggande organ, mm.

Diagnostik av tunntarmarna gjordes tidigare med röntgengenomlysning där radiologen på TV-skärm kan se hur kontrast fördelar sig i tarmsystemet efter att denna sprutats in via en sond som ligger med änden ut i början tolvfingertarmen. Denna metod med genomlysning för diagnostik förekommer även i dag om misstänkt patologi finns inom tolvfingertarmen eller första delen av tunntarmen.
För diagnostik av tarmavsnitt längre ut i tunntarmen göres en datortomografi där man genom att via en sond fyller tarmen med vatten får en bra bild över tarmens anatomi och utseende.

Utredning av patologi inom tjocktarmen inleds vanligen med en endoskopisk undersökning där läkaren för in ett instrument via ändtarmen för att visuellt inspektera tarmen. Dock har denna metod en begränsning där slingrig eller lång tarm sätter gräns för hur stor del av tarmen som kan inspekteras med ett endoskop. Vid friad endoskopi av distala delarna av tjocktarmen där man istället misstänker patologi inom proximala delen av tjocktarmen får patienten genomgå en [CT-tjocktarm] (bild).

Patologiska förändringar inom buken kan oftast lätt särskiljas från omgivande frisk vävnad om man vid undersökningen tillför intravenös kontrastmedel (i blodet). För patienter med dålig njurfunktion, konstaterad svår allergi för jodkontrast, graviditet eller annan kontraindikation för kontrastmedel måste man ibland välja annan bilddiagnostisk metod för undersökning. Vid en mycket stark indikation för att trots allt genomföra en undersökning med kontrast får således patienten förberedas för detta genom uppvätskning (hydrerad) eller med premedicinering med antihistaminer⁹Läkemedel mot reaktion eller lindring av allergiska symtom. mot tidigare reaktion för jodkontrast.

Fosteröversikt och bäckenmätning görs numera med CT-lågdos när antingen fostret ligger i säte, tvillingar, bäckenanomali eller modern är liten till växten där man vill mäta bäckenmåtten (pelvimetri) för att bedöma om förlossningskanalen är så pass vid att en normal vaginal förlossning kan ske utan risk för barnet. Tidigare gjordes denna kontroll av foster samt mätning av bäckenmåtten med konventionella röntgenbilder.
Denna undersökning göres inför planerad förlossning eller under pågående förlossning där fosterutdrivningen inte sker som planerat. Denna undersökning kan även göras  efter en komplicerad förlossning inför framtida graviditet där man bedömer att förlossningskanalens storlek var orsak till problem vid tidigare förlossning.
Idag pågår tester för att framöver göra denna typ av undersökning med magnetkamera (MR) som inte tillför någon röntgenbestrålning mot fostret. Mest restriktiv för röntgenundersökning av en gravid kvinna är under första samt inledningen av andra trimestern¹⁰En trimester är en tidsperiod på 3 månader. Man brukar dela upp graviditeten på 3 trimestern som vardera varar i 3 månader och blir sammanlagt 9 månader som är en normal tid för graviditeten. Under de olika trimestern utvecklas fostret och moders kropp med specifika händelser och utvecklingsfaser. (vecka 1-16/17) då fostrets organ bildas.

Patologi

Förutom de patologiska samt akuta tillstånd som nämnts i texten ovan kan man inom buken finna förändringar inom buken i form av cystor, tumörer och metastaser.
Vidare ger en CT-undersökning en oftast bra diagnostik av blödningar, kärlsjukdomar och inflammatoriska processer (ulcerör colit, Crohn’s sjukdom, enterit, divertikulit, mm.) och abscesser¹¹En abscess är en ansamling av var (pus) inom en avgränsad hålighet i vävnaden. inom bukhålan.

Cystor i buken är relativt vanliga fynd som oftast upptäcks som ett bifynd där patienten genomgår en röntgen, MR eller [ultraljud] (bild) av annan orsak. Stora flertalet cystor är benigna och utgör inga problem såvida en cysta pga. sin storlek trycker mot omgivande organ, etc. Benigna cystor finner man ofta som bifynd i [njurarna] (bild), lever, mjälte, mm.
En numera vanlig form av levercystor utgörs av Echinokock-masken. Denna parasits ägg sprids från boskap, sällskapsdjur, vilda djur, etc. till människan via födan eller tätt sällskap med smittat djur. Även vatten kan innehålla ägg från parasiten som kan spridas till människan som dricker detta vatten.
Denna mask lever företrädesvis i en cysta i levern (50-70% av fallen) men kan förekomma på andra ställen i kroppen (i lungorna 20-30%). Masken förökar sig genom delning som då skapar nya cystor.
[Echinokock-cystor] går att se med CT men den bästa metoden för diagnostik av echinokock-parasiten är med [ultraljud] där man oftast även kan se den röra sig inuti sin levercysta.

Levern är likt lungorna en vanlig plats för diverse patologiska förändringar där maligna förändringar mestadels är i form av metastaser från primärtumör lokaliserad på annan plats. Metastaser som upptäcks i levern härrör oftast från bröstcancer eller prostatatcancer.
Metastaser utgör den vanligaste maligna patologin i levern.
Flertalet typer av metastaser laddar upp sig senare än övrig levervävnad. På CT-bilderna av levern utmärker sig då dessa metastaser som mörkare områden i levern eftersom kontrastuppladdningen av frisk vävnad skett snabbare än i ev. metastas. Det finns några fåtal typer av metastaser (från karsinoidtumör och hypernefrom) som utgörs av högvaskulariserande vävnad (kärlrik förändring) vilket medför att dessa metastaser då laddar upp sig med kontrast snabbare än omgivande frisk levervävnad gör.
MR och [ultraljud] (bild) har en högre sensibilitet (känslighet/förmåga) än CT för upptäckt av tex. levermetastaser¹²Metastas, även kallad dottertumör, är sjuka celler från en primärtumör (den ursprungliga tumören/modertumören) som spridit sig med blodet och fastnat i annat organ och börja växa där. Organ dit metastaser sprider sig har ofta en hög blodgenomströmning som tex. lungor, hjärna, lever, lymfbanor, skelettet. och intrakraniell patologi. CT kan svårligen enbart efter enbart bildmaterial klassificera en tumör vilket däremot oftast går att göra efter en MR-undersökning som inkluderar MR-kontrast.
Flertalet tumörer kan klassificeras efter lokalisation, karakteristiskt utseende på förändringen samt om det finns en tendens till spridning (metastaser).
Klatskintumör ¹³Klatskintumör är av typen adenocarcinom och upptäcks oftast i ett sent skede av sjukdomen då patienten börjar få ikterus (gulfärgad hud), klåda, matleda, kitfärgad avföring, mm. Då den upptäcks så sent medför detta att den oftast ej går att bota utan man får inrikta sig på att behandla och lindra symtomen genom att avlasta gallvägarna (ERCP, PTC, mm.). är en sådan tumör med specifik lokalisation inom leverporten (hilus) där den ofta orsakar ett avflödeshinder för leverns gallgrenar från såväl höger- som vänster leverlob till den gemensamma gallgången ut från levern (perihilära gallvägar).

Vid oklar klassificering av tumör inför ev. behandling med cytostatika kan en biopsi¹⁴Nålpunktion där man sticker in i en förändring och tar ut en liten bit levande vävnad för mikroskopisk analys. behöva göras.
Hemangiom (leverhemangiom) är den vanligaste tumörformen i levern. Denna benigna tumör utgörs av abnorm kärlnystan och har ingen klinisk betydelse. Stora hemangiom kan vara medfödda kärlmissbildningar och som pga. sin storlek kan störa gallflödet internt i levern. Hemangiom är vanligt förekommande på huden och kallas då ”smultronmärke”.

Gallvägshinder kan finnas inom alla gallvägarna såväl de intrahepatiska¹⁵Gallgångarna som löper inom levern till leverns två lober. som de yttre perihillära¹⁶Leverporten, hilus (hilum hepatis) är området där gallvägar, nerver samt diverse blodkärl löper ut från levern. gallgångarna som löper till tolvfingertarmen.
Patologiska förändringar kan man finna inom hela gallvägsträdet.

Gallblåsans vanligaste sjukdom utgörs av komplikationer i samband med gallblåsestenar. Dessa stenar återfinns hos ca. 10% av Sveriges vuxna befolkning. Vanligast utgörs stenarna av kolesterol¹⁷Fettämnen. och ses inte med vanlig röntgen. Ungefär 10% av gallblåsestenarna innehåller kalcium som gör dessa stenar synliga med vanlig röntgen.
Sjukdomar inom gallvägarna som utgör hinder för gallans väg till tarmen föranleder i många fall en interventionell åtgärd¹⁸Interventionell radiologi betyder att man fysiskt går in i ett organ genom punktion av detta organ, kärl, gallväg, mm. för behandling/åtgärd. Denna åtgärd är en mindre operativt ingrepp (minimalinvasivt ingrepp). Exempel på interventionella åtgärder är PTC, ERCP, sfinktertomi, dränage (avlastning), mm. för att återupprätta ett gallflöde till tarmen.
Gallvägshinder kan utgöras av tumör, strikturer¹⁹Förträngning av en kanalformad struktur tex. gallväg, tarm, matstrupe, mm. efter galloperation eller cholangit²⁰Infektion i gallvägarna som orsakas av avflödeshinder för galla (sten, striktur, mm.).

Gallvägarna är ett vanligt område för patologi inom buken. Bästa metoden för att undersöka gallvägarna får nog tillskrivas ultraljud. Ultraljudsundersökning är enkel, smärtfri och utan risk för komplikationer. Dock kan gallvägarna skymmas av lever och tarmar vilket då medför att en adekvat diagnostik inte kan göras med ultraljud. Ytterligare diagnostik får då göras med CT eller MR.
Vanlig indikation för utredning av gallvägarna är symtom i forma av smärta till höger i mellangärdet eller ikterus²¹Gulfärgning av hud och ögonvitor som uppkommer vid avflödeshinder av galla till tarmen vilket medför att gallämnen (bilirubin) stiger i blodet..

I levern kan man även finna adenom²²En godartad körteltumör som är vanligare hos män. eller fokal nodulär hyperplasi²³En hypervaskulär (kärlrik) förändring som förekommer mer hos kvinnor. Kräver efter säker diagnostik ingen behandling eller annan åtgärd. (FNH). Dessa i sig själv benigna förändringar kan vara svåra att särskilja från annan malign cancerform genom enbart med en CT-undersökning. Ultraljud med kontrast är en bättre samt säkrare metod för klassificering av dessa två typer av förändringar.

Fettlever är ett tillstånd som utvecklas efter lång tids alkoholmissbruk, diabetes, malnutrition, kronisk infektion i levern, mm. Denna fettlever är även ett förstadie till senare skrumplever (Laennëcs cirrhos). Med CT kan man diagnostisera fettlever genom att mäta hur mycket motstånd röntgenstrålarna möter på sin väg genom vävnaden sk. attenuering. Levervävnad med lågt motstånd för röntgenstrålen (attenuering) betyder oftast fettlever. Fettlever som beror på alkoholism återgår oftast snabbt till normal levervävnad om missbruket av alkohol upphör.
Levercirros är svår att diagnostisera med enbart CT där enda misstanken kan utgöras av att levern är mindre än normalt.

Sjukdomar i bukspottkörteln utgörs mestadels av pancreatit eller cancer. Pankreatit finns som akut eller kronisk variant.
Akut pankreatit (bukspottkörtelinflammation) kan vara en mycket allvarlig sjukdom där den akuta varianten med en akut inflammation i bukspottkörteln kan medföra mycket svår smärta samt paralys av intilliggande tarmslyngor med cirkulatorisk påverkan. Orsak till en akut pankreatit är ofta (80-90% av fallen) hög alkoholkonsumtion eller inkilad gallsten som fastnat innanför den sfinkter²⁴Sfinkter Oddi utgöres av cirkulära muskeltrådar sk. ringmuskel som kan öppna (relaxera) sig så galla kan tömmas ut från gallvägarna till tarmen efter måltidsintag. Mellan måltiderna släpper sfinktern även igenom viss flöde av galla då gallbildningen inom gallvägarna ökar på trycket mot sfinktern. som utgör porten till tunntarmen (jejunum).
Datortomografi av buken är förstavalet vid akut pankreatit. På CT-bilderna ses bukspottkörtelns inre vävnad (parenkym) kraftigt laddas upp efter injektion av kontrast samt att man ser svullnad omkring pankreas.
Behandlingen är ofta ERC²⁵Endoskopisk retrograd cholangiografi är en endoskopisk röntgenundersökning där man via munnen och magsäcken går ut i tarmen med ett duodenoskop och undersöker gallvägarna med kontrast. då sfinktern passeras efter sfinktertomi och operatören kan extrahera ev. konkrement (gallsten), som täppt till utgången från gallvägarna till tarmen, med en stenfångarkorg.
Vid en kronisk variant av pankreatit ses oftast multipla förkalkningar i bukspottkörteln. Detta tillstånd kan diagnostiseras med ultraljud där man även kan se områden med pseudocystor²⁶Cystliknande förändringar. och nekrotiserad vävnad i körtelvävnaden.
Orsaken till den kroniska varianten är i mycket okänd men där riskfaktorer tillskrivs nikotinbruk samt även här ett långvarigt alkoholmissbruk.

Pancreascancer upptäcks oftast i ett sent skede då den ger sena symtom och har då hunnit sprida sig till andra organ vilket medför en dålig prognos och har hög dödlighet med snabbt förlopp²⁷Medianöverlevnaden för pancreas-cancer är ca. 6 månader. 5-års överlevnaden för denna patientgrupp är endast ca. 5%..
Vid misstanke på pankreastumör inleds utredningen oftast först med ultraljud för att därefter komplettera med CT för att utreda utbredning, anatomi, regionala metastaser samt ev. inväxt i omgivande organ. Pankreastumör laddar generellt upp sämre med injicerad jodkontrast vid en CT-undersökning än omgivande pankreasvävnad.

Stora mängder blod (mörkt blod) i tarminnehållet via ändtarmen (melena) eller blodiga kräkningar (hematemes) indikerar med stor säkerhet för en pågående allvarlig arteriell gastrointestinal blödning (GI-blödning) in i mag-tarm-kanalen.
Storleken på pågående blödning och patientens aktuella kliniska status styr behovet av en akut interventionell intervention eller om man kan avvakta ifall blödningen spontant avstannar om patientens status tillåter detta.
Orsak till mag-tarmblödningar kan vara magsår, kärlrik tumör som blöder, antikoagulations läkemedel, kortison, mm.
GI- blödningar från magsäcken eller tolvfingertarmen (duodenum) är vanligast och undersöks initialt oftast med gastroskopi (endoskopi) där man förutom en direkt visuell diagnostik även samtidigt kan behandla en synlig pågående blödning i slemhinnan genom att endoskopiskt placera clipps över blodläckan. Klarar man inte endoskopiskt att åtgärda blödningen som då stabilisera patienten köres en akut CT-buk (CT-angio) med intravenös kontrastmedel för att kontrollera ifall patienten fortsätter att blöda, blödningens utbredning samt förhoppningsvis en exakt lokalisation för blödningen. Alternativ behandling för en pågående GI-blödning som inte kan åtgärdas endoskopiskt är genom en endovaskulär intervention²⁸Angiografi (endovcskulär intervention) är en invasiv undersökning/behandling där man oftast punkterar någondera ljumskartär och för in diverse kateterar. Genom dessa katetrar går det att leta sig fram till ett patologiskt kärlavsnitt och behandla detta ”från insidan”.(kärlangiografi) där man med tunna katetrar letar upp det blödande kärlet och proppar (emboliserar) igen detta kärl så blodläckaget upphör.

En CT-angio är en undersökning med jodkontrast vars metod/utförande ställs in så den tar bilder när artärerna inom ett aktuellt område på kroppen är som mest fyllda med kontrastmedel. Denna metod detekterar oftast en pågående blödning bra inom mag-tarm-kanalen med tonvikt på ”pågående”. Nackdelen är om det inte läcker blod ut i mage eller tarm just i det tillfället när bilderna med kontrast tas så ser man inte var den aktuella blödningen sker.

Små mängder blod i tarminnehållet kan vara symtom för mindre slemhinnesår (ulceration) eller maligna förändringar i tarmens vägg (polyper, mm.).

Blindtarmsinflammation (appendicit) ger typiska symtom i bukens nedre högra flank (i nivå med naveln) och kan oftast ställas kliniskt efter symtomen. Appendicit ses relativt enkelt med ultraljud som oftast även är förstavalet om man behöver en bilddiagnostik som bekräftar diagnosen. CT ger i detta sammanhang en ofta svårtolkad bild såvida bihangen (appendix) är svullen med omkringliggande ödematösa mjukdelar.

Mjälten är ett organ som blivit enkelt att undersöka med CT. Patologiska tillstånd i mjälten kan vara mjältruptur²⁹Sprucken mjälte  där en blödning ses i mjältens parenkym (intrakapsulär blödning) eller att mjältkapseln (kapselruptur) brustit och det sker ett blodläckage ut i omgivande bukhåla. efter trauma (olycka/våld), splenomegali³⁰Förstoring av mjälten som kan bero på infektion, malignitet, blodsjukdom, mm., abcess³¹Ansamling av sekret/var i en hålrum i vävnaden., mjältinfarkt³²Infarkt betyder blodpropp i ett organ., mm.

Divertiklar kan sitta i både tunntarms- som tjocktarmsväggen. Dessa små ”påsar/fickbildningar” på tarmväggens utsida kan ockluderas och riskerar då bli infekterad (divertikulit). En komplikation till denna inflammerade divertikel kan resulterar i att divertikelväggen brister och kan leda till  ”fri gas” eller infektion i bukhålan. Divertiklar på tarmen ökar med åldern och återfinns hos hälften av alla över 70 år.

En mängd olika gynekologiska besvär och sjukdomar kan oftast bedömas med CT. Initial förstahandsval av metod för utredning av sjukdomar i kvinnans underliv görs oftast med transvaginalt ultraljud för att därefter vidare utredas med hysteroskopi³³Undersökning av livmoderhålan, urinrör, urinblåsa kan göras med ett cystoskop där det finns en kamera monterad på änden. Genom detta cystoskop kan läkaren visuellt bedöma insidan /slemhinnan i dessa organ. Kan liknas med en titthålsundersökning men utan att man punkterar genom huden., CT eller MR.
Flera sjukdomar inom lilla bäckenet ger inga besvär eller symtom utan upptäcks i samband med ultraljud-, CT- eller MR-undersökning av annan anledning sk. ”bifynd”.
Fynd man kan finna med CT, som ofta inte ger några symtom såvida de pga. sin tillväxt och storlek påverkar andra organ eller funktioner, kan vara [ovarialcystor] (bild), ovarialcancer³⁴Tumör på äggstock upptäcks oftast i ett sent skede då risken är stor att cancern redan spridit sig till andra organ. Denna cancerform har hög dödlighet just på grund av spridning skett innan den upptäcks. Ultraljud samt CT är förstaval för utredning av ovarialcancer. Med CT-buk kan man även bedöma ev. spridning av metastaser., uterusmyom. Infertilitetsutredningar göres numera med ultraljud (HSS).

Metod

En datortomografiundersökning av buken göres oftast med patienten liggande på rygg eller magen beroende på frågeställningen³⁵På röntgenremissen från patientens egen läkare (remittent) ställs en frågar om patologi som orsakar patientens symtom och besvär. Denna fråga grundar sig på vad patientens läkare redan misstänker för patologi som baserar sig på symtom och kliniska prover, mm. med armarna sträckta ovan huvudet (om så går).
Allteftersom bildtagningen sker förflyttas britsen där patienten ligger succesivt igenom gantryt (”apparatens stora hål”) så att hela det organområde som avses undersökas passerar förbi röntgenfältet.
Bildtagningen i sig tar ca. 2-5 sekunder.

Kan man av någon anledning inte alls ligga ner eller ligga någorlunda stilla går denna undersökning troligen inte att genomföra.

Det är viktigt att patienten ligger still och håller andan under bildtagningen för att inte bukorganen skall röra sig vid andningsrörelserna. Orkar man inte hålla andan kan bildtagning dock oftast ändå ske om andningen sker lugnt och försiktigt.
Vid allt för stora andningsrörelser eller annan yvig kroppsrörelse, om detta då dramatiskt ändrar läge mellan många bildsnitt i bildserien, kommer de intilliggande bildsnitten inte att hamna ”kloss-i-kloss” med varandra (rörelseartefakter).
Man kan då behöva ta om vissa bildserier som då riskerar bli suboptimala.

Intravenös kontrastmedel används frekvent vid olika CT-undersökningar. Många patologiska förändringar är ofta kärlrika strukturer som då med kontrast i blodcirkulationen ”laddas” upp och kan särskiljas bättre mot friska organ och vävnad.
Används intravenös kontrastmedel göres bildtagningen i regel två gånger. Först genomföres undersökningen utan kontrastmedel. Oftast tages då endast bilder av den övre delen av buken som innehåller blodrika organ (lever, njurar och mjälte).
Därefter tillföres kontrastmedel med en sk. tryckspruta via en nål (PVK/venflon), oftast då satt i antingen armvecket eller handen, varpå den föregående bildtagning upprepas och kompletteras med ytterligare bilder över resterande nedre delarna av buken (tarm och underliv).

Man kan dela upp bildtagningen i flera bildsekvenser där det får gå några sekunder emellan varje bildsekvens då kontrasten även tas upp i organ som har en senare uppladdningsfas av kontrastmedel.
Måsta man ta om bilder på grund av rörelseartefakter finns risk att man missar en optimal kontrastuppladdning av organ, vävnad, blodkärl, etc. då för lång tid förlupit efter kontrastinjektionen och kontrasten därför har hunnit spädas ut i blodcirkulationen.

Flertalet CT-undersökningar av bukorganen göres även med peroral kontrast dvs. patienten får dricka en mängd kontrast inför undersökningen. Denna kontrastblandning drickes 1-1,5 timme innan undersökningens start antingen i hemmet innan färd till sjukhuset eller i väntrummet på röntgen.
Den druckna kontrasten fördelar sig sedan i tarmsystemet och särskiljer tarmstrukturer från andra organ och vävnad i buken på CT-bilderna. Framför allt vid oklar patologi där man anatomiskt vill särskilja organiska strukturer från tex. inflammatorisk process eller abscess³⁶Ansamling av sekret/var i en hålrum i vävnaden., patologiska lymfkörtlar, expansiviteter eller läckage av kontrast från tarmen behövs denna perorala kontrast vid undersökningen.

15-20 minuter innan själva undersökningens start ska patienten undvika att gå på toaletten. Detta för att urinblåsan ska vara fylld med urin avbildas bättre än en helt tom och sammanfallen urinblåsa.

En röntgensjuksköterska utför generellt alla CT-undersökningarna.
Ingår en punktion av ett organ i samband med undersökningen deltar även en läkare vid undersökningen.