CT buk

Buken (abdomen) innehåller en stor mängd intraabdominella organ som med datortomografins (CT) hjälp har kunnat göras överskådliga med säkrare diagnostik. Datortomografitekniken har möjliggjort undersökningar på tidigare mycket svårundersökta organ i buken. Hit hör tex. bukspottkörteln, mjälten och binjurarna.
Många undersökningar med datortomografi är fortsatta utredningar från tidigare initiala undersökningar med andra metoder eller instrument.

Indikation

Inom buken kan man finna förändringar i form av cystor, [tumörer] och [metastaser]. Vidare får man en god överblick av ev. förekomst av blödningar och [inflammatoriska] processer inom bukhålan.

En vanlig undersökning idag med datortomografin är en sk. [buköversikt] (bös) för att få en initial överblick av buken. Dvs. man måste börjar med en överblick av buken då ospecifika symtom från magen ger många alternativa diagnoser. Tidigare togs dessa bilder med [konventionell röntgen].
Vanliga frågeställningar är tex. dilatation av tarmar som tyder på tarmvred (ileus), [ascites] (fri vätska i buken), tarmperforation som ger fri gas i buken, gallvägshinder, hinder i urinvägarna eller annat som ger svårförklarliga symtom.

Vid besvär från andra delar av buken eller vid besvär koncentrerad till endast en viss del av denna röntgas enbart denna del. Detta dock beroende på vad och hur mycket den remitterande läkaren begär skall undersökas.

Patologi

Vid flertalet frågeställningar (malignitet, inflammation, etc.) användes även kontrastmedel som då sprutas in i blodet med hjälp av en sk. [tryckspruta] . Vid användandet av kontrastmedel som tillföres blodet göres undersökningen i regel två gånger. Dvs. först genomföres undersökningen utan kontrastmedel. Oftast tages då endast bilder över den övre delen av buken (lever och mjälte). Sedan tillföres kontrastmedel med en sk. tryckspruta via en nål, oftast då satt i antingen armvecket eller handen, varpå den föregående undersökningsproceduren upprepas och kompletteras med ytterligare bilder över resten av buken ner till symfysen. Detta är rutinundersökning av hela buken.

Metod

En datortomografi undersökning av buken med oklar organpatologi eller med mer diffusa symtom kräver oftast att patienten dricker en kontrastblandning på röntgenavdelningen innan undersökningens start. Detta för att på bilderna kunna urskilja tarmar från andra organ och ev. förändringar. Denna kontrastblandning drickes 1-1,5 timme innan undersökningens start antingen i hemmet innan färd till sjukhuset eller i väntrummet på röntgen.
15-20 minuter innan själva undersökninges start ska patienten undvika att gå på toaletten. Detta för att urinblåsan ska vara fylld med urin för att bli bättre avbildad än en helt tom urinblåsa.

CT-buk av andra mer preciserade organ kräver

Vid undersökning av bukorganen ingår ofta sk. injektion av kontrastmedel i blodet. Detta för att bättre åskådliggöra blodkärl och blodrika organ. Även patologiska processer är ofta kärlrika strukturer som då med kontrast ”laddar” upp och kan ses bättre inom organ och annars normala bukstrukturer.
En injektionsnål (PVK/venflon) sätts in i ett blodkärl (oftast i armveck) för denna injektion.

Vid bildtagningen ligger patienten på en brits, antingen på rygg eller magen, som sakta åker fram och tillbaka genom CT-apparaten (gantryt) vid själva bildtagningen.
Det är viktigt att man som patient ligger still och håller andan under bildtagningen. Vid rörelse, om detta då ändrar läge mellan olika bildsnitt, kommer de intilliggande bildsnitten inte att hamna ”kloss-i-kloss” med varandra. Det kan då föreligga en risk att vi vid en senare bedömning av bilderna missar en förändring och ger en felaktig eller ofullständig diagnos.

En datortomografiundersökning av buken gör man liggande på en brits med armarna sträckta ovan huvudet. För att inte bukorganen skall röra sig vid andningsrörelserna uppmanas patienten att hålla andan vid bildtagningen. Orkar man inte hålla andan kan bildtagning dock oftast ändå ske om andningen sker lugnt och försiktigt. Allteftersom bildtagningen sker förflyttas britsen där patienten ligger succesivt så att hela det tänkta organområdet passerar röntgenfältet i gantryt (”apparatens hål”).
Bildtagningen i sig tar ca. 3-10 sekunder. Oftast tas flera bildsekvenser där det får gå några sekunder emellan varje bildsekvens.

Kan man av någon anledning inte alls ligga ner eller ligga någorlunda stilla går denna undersökning troligen inte att genomföra.En röntgensjuksköterska utför denna undersökning.