För diagnostik av förändringar inom tjocktarmens mer distala delar (descendens och rectum) görs i första hand med någon form av endoskopi1Grövre mjuk slang med kamera som läkaren har möjlighet att manuellt styra förbi kurvaturer i tarmens förlopp. Denna förs upp genom analöppningen där läkare visuellt kan inspektera tarmens slemhinna samt möjlighet att ta vävnadsprover från en liten sax i spetsen på denna slang. antingen rektoskopi (distala 15-25cm av tarmen) eller koloskopi2Ett koloskop är ca. 1 cm i diameter och 1,5 meter långt och kan i gynsamma fall inspeterar hela tjocktarmens längd. I flertalet fall utgör tjocktarmens slingrighet svårigheter för läkaren att manövrera förbi dessa krökar med koloskopet.. Dessa undersökningar kräver oftast någon lättare laxering i form av Klyx, etc. för att rengöra distala delen av tarmen. Finns svårigheter att undersöka hela den önskade längden av tjocktarmen finns indikation för en undersökning av hela tjocktarmen med annan metod.
Tidigare konventionell röntgen av tjocktarmen på vuxna göres inte längre. Idag undersöks hela tjocktarmen på vuxna normalt med [datortomografi] (länk).
Här följer dock en beskrivning av tidigare metod för röntgen av tjocktarmen. Denna äldre metod ger en bra beskrivning med mycket bra bildmaterial när man enkelt ska förklara hur tjocktarmen ser ut och vilka fynd som kan ses här.
Däremot görs röntgengenomlysning av olika segment i tjocktarmen då man sprutar (ingjuter) kontrastmedel in i tarmen medan röntgenläkaren följer kontrastens dynamik och fördelning inom tarmen i ”live-sändning” på TV-skärm.
Indikation
Anledning till bilddiagnostisk undersökning av tjocktarmen kan vara vid utredningar av tex. blodig avföring, ändrade ”toalett-vanor”, återkommande diarréer eller oklara buksmärtor.
Annan indikation för röntgengenomlysning, med samtidig ingjutning av kontrastmedel via ändtarmen, kan även vara vid oklara fynd från annan bilddiagnostisk medium, fistelgångar från tarmen till omgivande organ, anastomosläckage vid stomi, verifiering av fynd från endoskopisk undersökning eller där en endoskopisk undersökning inte kunnat utföras eller är kontraindicerat, om patienten föredrar röntgen med konventionell teknik, mm.
Patologi
Sjukliga förändringar man kan hitta i tjocktarmen är olika cancer-former. Polyper i tarmväggen är oftast en benign (godartad) förändring. De maligna cancer-formerna hittar man vanligtvis inom sigmoideum eller [ändtarmen] (bild). Växande svulster (tumör, etc.) kan klämma åt tarmen på olika nivåer och medföra hinder för tarminnehåll. Beroende på var tumören sitter samt i vilken vävnadstyp har den olika utseende på röntgenbilden. Vanligast utseende är i form av en ”äppel-skrutt” -bild av tarmväggen. Denna form av tumör ger ofta en förträngning för tarmpassagen.
Sår i tjocktarmen kan efter läkning bilda benigna strikturer3Förträngning av ett rörformat organ. När sårvävnad läker ersätts granullationsvävnad med bindväv som med tiden drar ihop sig och bildar en ”flaskhals” i tarmen. av tarmlumen som försvårar passagen av mer fast tarminnehåll.
Vid en konventionell röntgen av tjocktarmen kan man även finna divertiklar eller inflammation i tjocktarms väggen (ulcerös colit) vilket är vanligast hos män med debut runt 20-40 års åldern. Den inflammatoriska processen vid ulcerös colit4Sjukdomen klassificeras i 3 grupper efter lokalisation. Proktit är en inflammation begränsad till ändtarmens slemhinna. Vänstersidig kolit är inflammation i colon descendens. Extensiv kolit involverar höger tjocktarm proximalt om den vänstra flexuren. börjar oftast i ändtarmen där sjukdomen progredierar med djupare engagemang av tarmväggens slemhinnor.
Annan inflammatorisk sjukdom här är Morbus Crohn.5Kronisk infammation av tarmslemhinnan som oftast är lokaliserad till distala delen av tunntarmen samt första delarna av tjocktarmen. Sjukdomen kan uppkomma inom hela mag-tarm kanalen från mun till ändtarm. Det finns ofta friska tarmpartier mellan sjuka tarmsegment. Orsaken till mb Crohn tycks bero på yttre faktorer (rökning, antibiotika i barndomen, mm.) och miljön. Denna tarmsjukdom har ofta symtom som går i skov. Diagnostik av Crohn görs inledningsvis med endoskopi via ändtarmen.
Metod
Röntgengenomlysning av tjocktarmen med kontrastingjutning göres liggande. Tillvägagångsättet är i stort densamma som för konventionell röntgen av tjocktarmen nedan. Undantaget kan vara utelämnandet av den luft/koldioxid som normalt tillföres via pipen in i tarmen.
Tidigare metod för röntgen av tjocktarmen gjordes med antingen [dubbelkontrast] (bild) eller med [enkelkontrast] (bild) teknik. Dubbelkontrast är att föredra då den är av högre diagnostiskt värde pga. de mer detaljerad bilderna av tarmens väggar.
Undersökning med enkelkontrast teknik gjordes när patientens allmäntillstånd inte tillät den något mer påfrestande dubbelkontrast tekniken. Vid undersökning med enkelkontrast ges inte denna högre tillförlitligheten vid diagnostiken av ev. sjukliga förändringar.
Undersökning utförd med dubbelkontrastteknik är mer påfrestande för patienten då tarmlumen spänns ut av luft som pumpas in i tarmen med en liten handpump.
Denna inpumpning av rumsluft i tarmen via pipen gav oftast mer eller mindre obehagliga smärtor av all den luft som spände ut tarmen. Numera tillföres koldioxid till tarmen vid undersökning med datortomografi. Denna koldioxid ger mindre obehag då denna gas diffunderar ut genom tarmväggen och följer med blodet till lungorna där den andas ut… vilket inte rumsluft i tarmen gör. För rumsluft finns endast en väg ut och det är genom den väg den pumpades in via en stängd pip i ändtarmen.
Tillvägagångssättet är till stor del den samma oberoende av vilken teknik som används för undersökningen. Patienten får en liten ”pip” satt in i ändtarmsöppningen. Denna pip är förbunden med två slangar. En går till en påsen med kontrastmedel. Den andra går till luftpumpen. Under undersökningens gång får patienten snurra runt ett antal gånger på undersökningsbordet för att dels kontrast skall rinna till i hela tarmen och dels för att få bra bilder över alla tarmavsnitt av tjocktarmen.
Tjocktarmens anatomi med en uppåtgående, tvärgående och nedgående tarmdel kräver en hel del medverkan från patientens sida.
Då dubbel-kontrast teknik används tömmes tarmen därefter på kontrast som rinner tillbaka ut i påsen. Luft blåses, med en handpump, därefter in i tarmen så denna tarm vidgas/spänns ut.
Röntgenläkare eller röntgensjuksköterska tog sedan bilder under hela undersökningens gång. Patienten får vända sig flera gånger på undersökningsbordet för att få kontrast och luft till de delar av tarmen som ska avbildas.
Undersökning av tjocktarmen tog ca. 10-20 minuter.
Förberedelser
Inför denna undersökning krävs relativt omfattande förberedelser i form av fasta och laxering under två dagar innan undersökningens dag.
Laxering sker oftast både genom sväljning av laxermedel samt infundering (ingjuta) i form av lavemang.
En dåligt rengjord tarm kunde leda till att röntgen-undersökningen behövde skjutas upp till ett senare tillfälle. Då förhoppningsvis förberedelserna varit mer ingående.
Kvarvarande mag-tarminnehåll kan med konventionell röntgen lätt förväxlas med sjukliga förändringar.