Utan Conrad Röntgens ”slumpartade” upptäckt hade du inte just nu suttit och läst på dessa sidor.
Historien om Röntgen
Wilhelm Konrad Röntgens (1845-1923) upptäckt av röntgenstrålarna år 1895 kom att betyda att man fick ett instrument som möjliggjorde diagnos på ett sjukdomstillstånd.
År 1901 tilldelas det första Nobelpriset i fysik William Konrad Röntgen för hans upptäckt av de då kallade X-strålarna. Detta pris får han för sin upptäckt av det han själv hade döpt till X-strålar med en del av motiveringen:
”…som ett erkännande av de extraordinära tjänster han har utfört genom upptäckten av de anmärkningsvärda strålarna som senare döptes efter honom.”
Från sitt hotellrum i Stockholm skriver Röntgen hem till sin fru, Bertha:
”Sverige är täckt av snö, och fast solen inte lyser vare sig regnar eller snöar det. Stockholm är en mycket underlig stad.
Skriver mer nästa gång…”
Dessa X-strålar får så småningom namnet röntgenstrålar. Detta efter sin upptäckare som ett tack för hans insats (på engelska heter det fortfarande X-ray). Denna upptäckt är en av de viktigaste för den medicinska vetenskapen under de senaste 100 åren. Röntgens betydelse för den medicinska vården har kommit att bli helt dominerande för förbättrad och även säker medicinsk diagnostik.
Konrad
Röntgen föddes den 27 mars 1845, i staden Lennep, som ligger i närheten av nedre Rhen. Han gick i gymnasiet i Utrecht men klarade ej av sin slutexamen då han blev reglerad från skolan efter en incident. Efter denna händelse kommer Röntgen till [Polytechnikum i Zürich] (bild). Där blir han antagen som elev pga. sitt stora intresse för teknik.
Som lärare får han den berömda professor [Kundt] (bild). Denne frågar Röntgen;
– Vad skulle ni vilja ha ut av ert liv?
– Ja, jag vet inte, svarade Röntgen.
– Skulle ni inte kunna försöka med fysiken, föreslog då professor Kundt.
Röntgen hamnar så småningom i Wurzburg där han också gifter sig med Bertha Ludwig. I sitt laboratorium är Röntgen utomordentligt skicklig och visar stor uthållighet och koncentrationsförmåga. När han företog sig något gick han med stor inlevelse in för detta.
Fru Röntgen har berättat att den tid under vilken han gjorde sin upptäckt var hopplösa.
”-Han kom ständigt för sent, för att strax efteråt rusa tillbaka till laboratoriet”.
Röntgen kom dessa strålar på spåret då han var sysselsatt med att studera s.k. katodstrålar. Dessa uppstod vid elektrisk urladdning i ett delvis evakuerat glasrör och syftet med experimentet var att utröna vad dessa katodstrålar egentligen var för något. Röntgen hade klätt in glasröret med ljustät, svart kartong och hade även mörklagt rummet. Då den elektriska urladdningen inträffade i glasröret observerade han att en pappskiva täckt med ett fluorescerande ämne (ett lysämne) glimmade till och Röntgen insåg att detta orsakades av någon typ av strålning som härstammade från glasröret.
Vid närmare studier visade det sig att dessa strålar, som han då kallade X-strålar, även kunde passera genom människokroppen.
Röntgen observerade att denna strålning på sin väg genom människokroppen bromsades mer av tätare strukturer, t.ex. ben, vilket på en fotografisk film, placerad bakom objektet, visade sig i form av mindre svärtning där strålningen träffat filmen.
Bertha
Röntgen gifte sig med Bertha Ludwig 1872 som han träffat på ett café. Från första stund till livets slut visade det sig att Röntgen hade funnit en underbar livskamrat. Paret befann sig ofta i Schweiz vilket de så småningom kom att betrakta som sitt hem. Röntgen visade sin tacksamhet mot sin fru genom en rörande omsorg för henne. Han sköter senare egenhändigt om den i åratal mycket sjuka hustrun.
Fru Röntgen dör i oktober 1919, efter en mycket svår och lång dödskamp. Röntgen tar detta mycket hårt och kommer aldrig ”igen” efter hustruns död.
Konrad Röntgen dör ensam och nedbruten i sitt hem i München, Tyskland den, 10:e februari 1923, 4 år efter sin hustru, efter sviterna av tjocktarms cancer. Båda ligger [begravda] (bild) tillsammans i Giessen (Gießen), Tyskland, bredvid Konrad Röntgens föräldrar.
Det han lämnade efter sig går inte att värdera i betydelsen för den medicinska utveckling fram till idag…
Röntgenstrålarna
Direkt efter att Röntgens upptäckt av de då kallade X-strålarna hade publicerats påbörjades en livlig forskning.
Strålarnas bieffekter hade man ännu inte kommit underfund med. Forskningen pågick utan några som helst strålskydd. Patienterna kunde få svåra brännskador och många forskare dog en för tidig död, oftast av strålningsorsakad cancer. Röntgen själv däremot arbetade med lägre stråldoser och under mer kontrollerade former än de flesta andra.
Norden
Inom Norden genomfördes redan 1896 röntgenundersökningar i både Danmark och Sverige. Detta år lokaliserades en kula i huvudet på en liten pojke i Stockholm som blivit skottskadad men överlevt men till följd av detta hade en hel del symtom. Detta torde vara den första undersökning där en intrakraniell skada diagnostiseras och därefter framgångsrikt behandlats utifrån röntgenbilderna. Kulan låg 1cm in i bakre skallgropen och opererades ut 5 månader senare i Uppsala.
Redan 1897 installerade dåtidens sjukhus i Norrköping en röntgenapparat som sköttes av vaktmästaren där sedan en läkare tolkade bilderna.
På den tiden fanns ingen speciell personal som utförde dessa undersökningar utan dessa utfördes oftast av kirurger. Detta var inte deras huvudsakliga uppgift inom lasarettet så dessa undersökningar sågs mera som en bisyssla. En undersökningsmetod som endast fanns på de lasarett där det fanns någon intresserad kirurg som ville hålla på med röntgen. Denna inställning höll i sig långt in på 20-talet.
Flertal radiologiska avdelningar hade ”radiumklumpar” inlåsta i sitt kassaskåp för att även användas till strålbehandling. Redan 1901 inleddes försök med radiumbehandling av solida tumörer. I Sverige startades Radiumhemmet 1910 och bedrev verksamhet i ett par lägenheter på Söder i Stockholm fram till 1938 då verksamheten flyttad in på Karolinska sjukhuset. Lång in på 1900-talet var röntgen och strålbehandling av cancer lierade inom samma avdelning och läkare. På den tiden var det även lagligt att sända dessa radiumklumpar med den normala postgången (brevbäraren..) mellan sjukhus och forskningsenheter.
Långt in på 50-talet var respekten för dessa strålar och dess bieffekter fortfarande eftersatta. Allt med strålning ansågs tidigt ha en hälsosam effekt på kropp och själ som var en slutsats av den stora betydelse röntgenstrålarna hade inom medicinen.
På 40-talet kunde man tex. hyra sig en plats för en dag i en [radiumgruva] (bild). Att sitta där och andas in atmosfären ansågs vara bra mot många slags åkommor och krämpor. Röntgenstrålar och radium ansågs då bland annat ha en mirakulösa läkande och förskönande effekter på huden. Det fanns tandkräm med radium som ansågs stärkande för såväl tänder som tandkött som i realiteten orsakade cancer i tandköttet. Man kunde dricka [radiumvatten] (bild) till maten.
Skoaffärer kunde även under 50-talet ha sin egen skoröntgen det sk. [Pedoskopet] (bild). Detta för att röntga och direkt avgöra om foten passade skon när man väl hade stoppat in foten i skon.
Ungefär i mitten av 1910-talet blev man medveten om att strålningen inte bara gav upphov till hudskador utan även svårläkta sår och cancer med amputationer som följd.
Röntgenutrustningen bestod i början endast av själva röntgenröret. Från detta rör spred sig röntgenstrålningen runt omkring i hela lokalen. Främst händerna var utsatta områden vid hanteringen av radium och röntgenundersökningar. Det fanns många äldre tandläkare som förlorat fingrar på grund av strålskador då tandläkaren själv höll röntgenfilmen i munnen på patienterna.
År 1908 fick röntgeninstitutet vid Serafimerlasarettet sin första egna chef. Han hette Gösta Forsell och är en av Sveriges främsta pionjärer inom röntgendiagnostiken. 1918 bildades genom Forsells initiativ Svenska Radiologiska Föreningen som skulle bidra till att röntgenverksamheten blev en egen specialitet.