Clini-feeding sond

Sätta Clini-feeding

Patienten

Sondläge i svalget

Sondläge

Val av placering av sondens ände beror på patientens tillstånd, vad som ska distribueras via sonden (mat, medicin…) och till viss del hur orolig patienten är.

  • Patient, där enbart födodistribution eller sväljningsproblematik ligger till grund för sonden, kan ha sondens ände placerad i ventrikeln (6-10F, 80cm sond).
    Denna sond kan då sättas på vårdavdelning, vårdboende, mm. och behöver oftast inte kontrolleras med röntgen vad avser läge.
  • Om sondens ände avses ligga ut i duodenum/jejunom bör denna läggas på röntgen.
    Alternativ läggning på vårdavdelning bör röntgenkontrolleras efteråt vad avser läget.
  • Om det rör sig om ett byte av redan befintlig sond göres detta enklast över ny ledare ner i den gamla sonden vilken sedan dras ut. Detta underlättar såväl proceduren som för patienten.

Sätta Clini-feeding-sond

Sonden längd  för placering i ventrikeln mäts genom att mäta avståndet mellan näsa och öra plus öra och processus xiphoideus (bröstbenets nedre spets).
Det går även att mäta från nästippen till patientens navel (huvudet rakt fram).
När detta mätts märks sonden med t.ex. spritpenna eller tejp vid punkten för nässpetsen. Det är till denna markering sonden sedan ska föras in.

Vid svåra förhållanden där proceduren starkt påverkar patienten eller vid anatomiska eller patologiskt svåra förhållanden (strikturer, hernia, etc.) kan man gå före med en [angiokateter och ledare] (2,9Mb) för att sedan föra ner sonden över den preplacerade ledaren.

Ledare bör smörjas in med silikon eller liknande innan den förs ner i sond/kateter. Många sonders material ger ofta en kraftigt ökad friktion av ledaren i sonden. Det kan därför vara svårt att senare föra på resp. dra ut ledare om den inte smörjes in före.

 

Om sonden ska läggas ut i duodenum

Om sonden ska läggas ut i tarmen bör detta göras på röntgen.
Detta för att dels få bekräftelse på läge samt att det är svårt att få sonden ut i tarmslyngan utan röntgengenomlysning.

 

Vad kan gå fel

  • Sonden går ner i trachea eller bronkträdet.
    • medvetande pat. klöks då oftast våldsamt.
    • böj ledaren något och vinkla sonden mot esophagus bakre vägg vid passagenen av epiglottis under genomlysning.
  • [ Trång esophagus ], [ hernia ], strikturerad. etc.
    • [angiokateter] kan övervägas. Placera därigenom ledare (Obs! 200-260cm) som sedan sonden kan löpa över. [video] (2,9Mb).
    • om pat. har [ stent ] i esophagus eller duodenum bör man passera denna med själva sonden som då inte riskerar att ev. gå igenom stentmaskor eller utom stentet. Därefter kan man byta till angioledare/-kateter om sådan fortfarande behövs.
    • vid väldigt trånga förhållanden, där sonden viker av om ledare löper ut via sidohål, kan sondens ände klippas av så att ledaren kan löpa rakt fram igenom sondens spets.
  • Sonden ligger [snurrad] i svalget eller matstrupen.
    • kontrollera patientens munhåla samt sondens längd utanför pat.
    • backa sonden utan ledare i samt utan att ev. ”tappa läget” av sonden i ventrikeln/duodenum .
    • om sonden backar upp vid manipulation bör ledare användas i sonden för stabilisera och föra sonden på plats igen.
  • Svårt att spruta ner vätska i sonden.
    • sonden ligger vikt i svalg eller magsäck.
    • om man använder en [ lång sond ] (100-120cm)  finns större risk för veck på sonden i ventrikeln, med  upphävd funktion som följd, då sidohålen ligger distalt om ev. veck.

Relaterade undersökningar

121128

Om Clini-feeding

Om Clini-feeding-sond (Compat Soft, mfl.)

Compa soft sond (Clini-feeding)

Compat Soft

Sonden är en enkel nasogastrisk sond för enteral nutrition.
Sonden är av polyuretan och har en livslängd på ca. 30 dagar.
Med Compat Soft sonden följer en ledare.
Det finns andra märken av typ Clini-feeding sonder (Unomedic, Vygon, mfl.) där ev. ledare inte följer med i förpackningen.

Denna sond kan vid okomplicerade fall med stor säkerhet även anläggas på vårdavdelning om placering är i ventrikeln.
Denna kan då kontrolleras efteråt genom aspiration av maginnehåll eller genom att spruta ner luft genom sonden och askulterar ”luftljud/bubblor” i ventrikeln.
Vid nyopererad esophagus eller ventrikel, [ förträngningar ] i esophagus, flera egna ”misslyckad” försök, stort [ hiatushernia ], mm. bör denna sond sättas med röntgengenomlysning.
Vid sårig eller risk för perforation av esophagus bör sonden sättas med hjälp av endoskopi!

Varför på röntgen

Med röntgengenomlysning minskar risken för felplacering samt sondnedlägg i trachea och huvudbronk vilket upplevs mycket obehagligt för patienten.
OM sondmat ges med sonden felplacerad ner i trachea kan detta ge livshotande tillstånd för patienten.
Sonden kan även med genomlysning placeras med spetsen en bra bit ut i tunntarmen (jejunum) för en mer precis nutriering av patienten. Då sonden ligger ut i tunntarmen minskar man även risken för regurgitation om ventrikeln fylls upp med sondmat vid försämrad eller upphävd passage till tolvfingertarmen (striktur, paretisk cardia, etc.).
Med sonden placerad ut i tunntarmen får man även ett stabilare läge av sonden som medvetet kan justeras bakåt eller oavsiktligt backas 15-20 cm utan att sonden behöver ”sättas om”.

Om sondspetsen placeras distalt om pylorus bör infusionspump användas vid sondmatningen samt ha sänkt matningshastighet.

Viktigt inför undersökningen

  • Har patienten en befintlig sond (oavsett typ/modell) avlägsna inte denna då den kan underlätta vid placeringen av ny sond.
  • Det är viktigt att tänka på var sondmaten ska deponeras och om ev. medicinering (krossad tablett) ska distribueras via sonden.
  • Normalt är en placering av sonden ut i duodenum att föredra om patienten är medvetandesänkt och kräver kontinuerlig nutriering.
    • Eventuell regurgitation och illamående kan då normalt unvikas.
    • Denna placering av sonden göres då lämpligast på röntgen.
  • Vakna eller uppegående patienter klarar sig normalt med sondläget i ventrikeln. Denna sond kan då sättas på vårdavdelningen.
  • Vid misstänkt upphävd tarmpassage (ilius) eller annan mistanke på tarmpassage ska sondmatning ej ske.
  • Sondmatning/sättning ska starta efter läkares ordination.

Val av sondstorlek

Dessa sonder finns i storlekarna 5, 7, 8 och 10F. Beroende på patient samt vad som man avser spruta genom sonden väljs storlek.
Sonden finns även i olika längder 50, 80, 100, 120cm. Val av längd beror på patientstorlek, om sonden enbart ska läggas till ventrikeln eller om den ska ligga ut i tunntarmen.

  • Om sonden ska användas enbart för nutrition och vätska kan man använda alla storlekar.
  • Om man avser att även medicinera patienten med krossad och pulveriserad medicin bör 10F sond sättas.
    • Om medicineringen sker frekvent med krossad medicin bör man överväga att kapa [toppen på sonden] där det annars kan uppstå [stopp].
    • Var observant på hur och var medicinering tas upp. Normalt tas medicinernas verksamma ämnen upp i blodet via tarmslemhinnan. Vissa mediciner tas upp redan i ventrikeln tex. acetylsalicylsyra.
    • Kontrollera om medicin i tablettform kan ersättas med liknande preparat i mixturform.
  • Om sonden enbart ska läggas ner i venrikeln räcker 50-80cm.
    • Patientens födopassage till tarmen från ventrikeln kan då ej påverkas.
    • Vid passagehinder eller annan fördröjning kan patienten erhålla för mycket sondmat som då ev. ger illamående och regurgitation.
  • Om sondens ände avses läggas ut i tunntarmen (duodenum-/jejunum) ska sonden vara 120cm.
    • Nutrieringen kan volymbestämmas med mer precision då sondmatens passage genom ventrikeln inte är involverad.
    • Patienten slipper ev. regurgitation och illamående då ingen föda ansamlas i ventrikeln.
    • Om sonden senare ändå önskas ha placering i ventrikeln är denna då enkel att manuellt utan röntgen backa till önskad läge.

 

UA-11228927-2