Om hjärna och hals
Tidigare gjordes angiografi av skallens och halsens blodkärl (artärer) oftast som en diagnostisk utredning, och som ett komplement till tidigare gjorda undersökningar med CT (datortomografi) eller magnetkamera (MR). Angiografin gjordes då för att närmare utreda aneurysm (utbuktning av kärlväggen), stenoser och trånga kärlavsnitt, kartlägga malformationer, kärlmissbildningar.
Angiografier idag av [skallens] och halsens kärl görs inte för enbart diagnostik av blodkärlen. Denna diagnostik kan mycket väl genomföras med enbart datortomografi (CT) eller magnetkamera (MR) som inte kräver de förberedelser eller den eftervård så som en angiografi kräver.
En angiografi av hjärnans och halsen artärer idag är således mestadels inriktad på åtgärd av patologi efter en tidigare gjord diagnostik med CT eller MR.
Vanligast är behandling av försträngningar (stenoser) i halskärlen. Vanligaste området för förträngning är vid delningen av gemensamma huvudartären till de två grenarna av inre- [anatomi] och yttre [anatomi] huvudartären. Förträngningar här är en vanlig orsak till att få en propp (infarkt) i hjärnan. Denna ”propp” kommer då från halskärlet och flyter med blodströmmen där den då sedan fastnar längre ut i det allt mer avsmalnande blodkärlet och ger upphov till en infarkt. Beroende på hur tidigt proppen sätter sig och hur stor del av hjärnan detta då tilltäppta blodkärl försörjer avgör infarktens utbredning och skada.
Ett alternativ till den interventionella (angio) åtgärden av förträngningar i halskärlen är med kirurgi. Denna operation görs då med enbart lokalbedövning.
En sk. hjärndödsangio (4-kärlsangio) är en diagnostik för att kunna dödförklara en patient där den kliniska undersökningen inte med säkerhet kan fastställa att en total ”hjärninfarkt” föreligger.
Normalt kan en person dödförklaras genom att vissa kliniska kriterier uppfylls (ingen puls, andning, upphörd hjärtfrekvens och ljusstela pupiller). Att dödförklara en patient som ligger i respirator, förgiftningsfall, nedkylda patienter eller där orsaken till hjärnskadan är okänd är svårare. Förutom kliniska tester med bla. apne´test (kontroll av spontanandning) kan en angiografi av hjärnans blodförsörjning bli aktuell. En patient med helt upphört kontrastflöde i hjärnans interna grenar kan då med säkerhet förklaras hjärndöd.
Före
Innan angiografin måste vissa förberedelser
vara genomförda. Hit hör blodgruppering, blodprover, fasta, tvätt, lugnande medicinering, mm.
Patienten transporteras till angiografienheten i säng från vårdavdelningen. På angioenheten lägges patienten på undersökningsbordet och förbereds med bla. desinficering av instickställena (oftast ljumskar) och kläds över med sterila lakan och dukar.
Metod
I tänkt punktionsställe ges lokalanestesi (bedövning i huden) innan man sticker med själva angionålen som är något grövre kanyl än en vanlig injektionsnål.
Vid en ”perifer angiografi” punkteras oftast lårbensartären (a. femoralis) i ljumsken med en kanyl. Vi denna punktion för man sedan in en tunn kateter. Katetern för man sedan upp genom aortan där kateteränden placeras i höjd med [aortabågen] där halsens- och skallens kärl avgår. Kontrastmedel tillföres med hjälp av en sk. tryckspruta för att få in tillräckligt med kontrast på kort tid.
En första bedömning göres av halsens kärlavgångar från stora kroppspulsådern (aorta) för att utesluta ev. förändringar inom detta område. Mycket kalkbeläggning eller förträngning vid avgången till halskärlet medför större risker för något lossnar då man för in katetern och far upp i hjärnan och ge en hjärninfarkt. Man kan vid dessa tillfällen välja att avbryta och patienten får då ev. genomgå öppen kirurgi istället.
Vid behov av noggrannare kartläggning eller åtgärd av halsens och skallens kärl går man sedan in med kateter i det aktuella kärlet som behöver undersökas eller behandlas.. Man gör då en selektiv undersökning av de aktuella kärlen. Bilderna man får vid en selektiv undersökning blir mycket bättre då kontrasten sprutas in i aktuellt kärl och fyller på så sätt ut kärlträdet tydligare.
Vid ballong-dilatation av en halsartär för man upp en mycket tunn kateter i det aktuella kärlet. Innan man dilaterar det trånga partiet i blodkärlet med en ballon lägger man även in ett litet ”paraply” som fångar upp eventuella småproppar (fragment) som kan lossna från kärlväggen vid ballonvidgningen. Detta som en säkerhet mot att en propp flyter iväg längre upp i hjärnan.
Efter ballong-dilatationen läggs oftast ett metallstent som dels håller kärlet öppet samt hindrar fler fragment att lossna från kärlväggen. Stentet sitter monterat (ihopvikt) på en ballongförsedd kateter som väl på plats i förträngningen blåser upp stentet till sin normala storlek. Stent finns i en mängd storlekar och längder och väljs efter hur storlt kärlet är i sina friska delar samt hur långt förträngningen är. Detta kartlägger man med bildtagning initialt.
Efter behandlingen drages detta ”paraply” ut tillsammans med de andra katetrarna via ljumsken med ev. medföljande lossnade fragment/proppar i ”paraplyet”.
En ”normal” undersökning (diagnostik) tar normalt omkring 50 minuter. En ballong-dilatation eller stentning av halsartären tar ytterligare 1-2 timmar.
Efter
Eftervård efter en angiografisk intervention av halsens- och skallens artärer är några timmars sängläge på en postoperativ avdelning för tätare efterkontroller varefter mobilisering kan påbörjas successivt på vårdavdelning.