Halsrygg

HalsryggOm halsryggen

Halsryggen (columna cervikale), består av 7 halskotor. Skador på nacken är väldigt viktiga att upptäcka.

På 2:a halskotan (axis), finner man den viktiga tandliknande tappen (dens) som står upp genom 1:a halskotan (atlas). Den enda halskotan som går att vrida är den översta. Det gör den runt denna ”tapp”, dens. I mitten löper ryggmärgen med alla nervbanor från hjärnan.

[Fraktur] på dens kan vara ett livshotande tillstånd där ryggmärgskanalen kan komma att klämmas.
Vid våld mot nacken kan man trots allt känna sig relativt besvärsfri och nacken kännas stabil den första veckan efter det inträffade olyckstillbudet. Dock kan man därefter ibland få en glidning av två intilliggande kotor gentemot varandra. Detta gör att ryggmärgskanalen kan bli allvarligt klämd med neurologiska skador som följd. Det är därför viktigt att kontrollröntga nacken efter ca. 10 dagar då omgivande muskulatur slappnat av.
Misstanke på en sk. ”Whip-lash” skada röntgas därför först efter en vecka till 10 dagar pga. detta muskelskydd i nacken.

Andra skador och sjukdommar man kan få inom halsryggen är [reumatoid artit] (RA), [förslitningsskador] och [kompressioner]. Ofta återkommande symtom på smärta i axlar och armar kan bero på sjukliga tillstånd inom halsryggraden.

Metod

En röntgenundersökning av nacken, vid icke akuta skador, gör man vanligtvis sittande. Vid röntgen av nacken tages en frontal- och en sidobild av hela nacken. Dessa kompletteras med bilder tagna med nacken något lätt vriden åt vardera hållet. Detta för att få kothålen där nerverna löper ut bra avbildade.
Vid tillfällen då patienten kommer för kontrollundersökning av tidigare skada tar man också 2 speciella bilder över bara dens (andra kotans ”tandutskott”).

Halsrygg densIdag görs de flesta röntgenundersökningar av halsryggen vid misstänkt skada (trauma) med datortomografi (CT) där patienten ligger fixerad på speciell akutmadrass med halskrage för minsta möjliga rörelser av nacken.
Man röntgar då även samtidigt andra kroppsdelar (skalle, thorax, buk, mm.) som kan misstänkas vara skadade (sk. multitrauma).

Även vid oklar diagnos i nacken, där man med konventionell röntgen inte kan utesluta ev. skada, kan en kompletterande bildtagning ske med CT.