Sonder, etc/ -nutrition

Val av sond

2012/09/13 av Röntgensjuksköterska in Sonder, etc/ -nutrition | Kommentarer inaktiverade för Val av sond

Val av sond

Val av sond beror på patientens tillstånd, indikation för sond samt vad som ska distribueras via sonden.
Patienter som enbart behöver nutritionshjälp och inte har retentionsproblem bör få en tunn och flexibel sond.
Vid val av tunnare sond för nutrition bör denna vara [röntgentät] vid genomlysning. Detta underlättar och ger en säkrare bedömning av sondläget vid en röntgenundersökning. Vissa fabrikat [syns sämre] vid röntgen trots uppgiven som röntgentät.

Sond för enteral nutrition

ENLock

ENFIT

Alla nya nutritions sonder har idag speciell fattning sk. ENFIT.
Denna industristandard för kopplingsystem är enbart för enteral nutrition. Inga andra sprut- eller slangkopplingar passar till denna fattning. Det finns fortfarande äldre fattningar på marknaden som Luerlock, EnLock, Nutrisafe2, etc. som inte passar ihop med någon annan fattning.
Denna ENFIT-standarden kom till för att elliminera risken för att ge enteral nutrition (sondmat) intravenöst (i blodet).

ENFIT-systemet består av sonder där kopplingarna som ej är avtagbara samt där enbart material (adaptrar, sprutor, uppdrag, etc) inom ENFIT-systemet passar ihop.
Det är därför viktigt att inför nutriering via sonder, etc. att se till att kopplingar, sondmat, mm. finns att tillgå och att de passar med varandra innan man sätter igång med vad man nu ska göra.

Sonder och adaptrar som ingår i ENFIT-systemet har kopplingar och sprutor med en mörklila färg.

  • Compat Soft (Clini-feeding): Nasogastrisk/duodenal sond av mjuk polyuretan.
    • Enbart för enteral nutrition!
    • 1 lumen sond med 3 sidohål.
    • Röntgentät.
    • Kan ligga kvar ca. 30 dagar.
    • Finns i storlek 5, 7, 8, 10F.
    • Finns i längder 50, 80, 100, 120cm.
    • Ledare medföljer (ej med 5F sond).
    • Enkel sond som i lång variant kan läggas ut i duodenum/jejunum.
    • Sonden har stängd ände
  • Vygon Nutrisafe(2): Enteral sond av polyuretan.
    • Enbart för enteral nutrition!
    • 1 lumen sond med 2 sidohål.
    • Röntgentät.
    • Kan ligga kvar 2-4 veckor.
    • Finns i storlek 8, 10,12F.
    • Finns i längder 50, 75, 125cm.
    • Ledare medföljer.
    • Finns fortfarande äldre sonder på marknaden som har egen speciell fattning som kräver särskild ENLock fattning.
    • 125cm sond har öppen ände.

Sond för dekompression

  • Salem sond (Argyle): Nasogastrisk av PVC för dekompression av ventrikeln.
    • 2 lumensond med 11 sidohål.
    • 1 lumen för dekompression/nutriering
    • 1 lumen (blå kanal) för luftning.
    • Kan ligga kvar ca. 1 vecka.
    • Finns i storlek 6, 8, 10, 12, 14, 16, 18F.
    • Finns i längder 61, 122cm.
    • Grov och styv sond i första hand för dekompression av ventrikeln.
    • Kan även användas för nutrition.
  • Ventrikel sond ”V-sond” (Vygon): Nasogastrisk sond av PVC för dekompression av ventrikeln.
    • 1 lumen sond med 4 laterala hål (2 vardera sida) med metallmarkör i spetsen.
    • Röntgentät ände.
    • Kan ligga kvar en vecka.
    • Finns i storlek 10, 12, 14, 16, 18, 20F.
    • Alla storlekar har en längd på 125cm.
    • Grov och styv sond som i första hand för dekompression av ventrikeln.
    • Om enbart indikation för sondmatning bör Compat Soft sond eller liknande väljas i första hand.
    • Sonden har stängd ände.
  •  Mag-, duodenalsond(Mediplast). Sond av PVC för nutrition samt dekompression.
    • 1 lumen sond med 4 laterala hål (2 vardera sida).
    • Röntgentät tråd.
    • Kan ligga kvar en vecka.
    • Finns i storlek 8,-30F.
    • Finns i längder 80, 125cm.
    • 12-30 i första hand för dekompression av ventrikeln.
    • Om enbart indikation för sondmatning bör 8, 10F väljas.
    • Färgkodade storlekar.
    • Sonden har öppen ände.

Sond med kombinerad funktion (nutrition och dekompression)

  • FREKA-sond (Fresenius Kabi):  Nasojejunal sond av polyuretan för dekompression av ventrikeln och jejunal nutriering.
    • 3 lumen sond.
      • 1 lumen för dekompression av ventrikeln med 5 sidohål (11cm mellan första och sista hålet).
      • 1 lumen för luftning av ventrikeln.
      • 1 lumen för jejunal nutritiering med [2 distala sidohål].
    • Kan ligga kvar upp till 6 veckor (vid noggrann skötsel).
    • Röntgentät (siffermarkeringar).
    • 150cm lång med proximal lumen på 16F (gastral del 91cm).
      Distala intestinala delen, som ska ligga i tarmen, är 41cm och 9F.
    • Ledare medföljer.
    • Sonden ska appliceras med röntgengenomlysning eller endoskopisk teknik.
    • Viktigt att lumen för ventrikeln inte hamnar i duodenum och vice versa.
  • Stay-put-sond (Compat): Nasojejunal sond av polyuretan för för dekompression av ventrikeln och jejunal nutriering.
    • 2 lumen sond.
      • 1 lumen för dekompression av ventrikeln med laterala hål.
      • 1 lumen för jejunal nutriering.
    • Röntgentät (lägesmarkering var 10cm).
    • 165cm lång med proximal lumen på 18F, distal lumen på 9F.
    • Ledare medföljer.
    • Sonden ska appliceras med röntgengenomlysning eller endoskopisk teknik.
    • Viktigt att lumen för ventrikeln inte hamnar i duodenum och vice versa.

Om sonder

2012/09/12 av Röntgensjuksköterska in Sonder, etc/ -nutrition | Kommentarer inaktiverade för Om sonder

Om sonder

Enteral nutrition betyder att en patient får sondmat.

Sond för enteral nutrition ges till patienter med risk för sjukdomsrelaterad undernäring (svält) som inte på annat sätt tillgodogör sig ett tillräckligt näringsintag, vätska, medicinering, etc.
För sondmatning krävs att patienten har en fungerande mag-tarmfunktion.

Kontraindikationer för att erhålla sond för sondmatning kan vara:

  • störd/upphävd tarmpassage
  • pancreatit
  • chock
  • lättblödande esophagus eller ventrikel
  • mm.

Nutritionssonder benämns efter var sondens spets ligger där då sondmaten distribueras. Det finns således:

  • Nasogastrisk sond för placering i magsäcken.
  • Nasoduodenal(nasoenterisk) sond placeras så att sondspetsens ändhål är i duodenum.
    • Långsam tillförsel och noggrann  hygien! (avsaknad av magsyra för bakterier)
  • Nasojejunaldär sondens spets då ligger i jejunum.
    • Långsam tillförsel och noggrann hygien! (avsaknad av magsyra för bakterier)

Vanliga nutritionsonder kan även läggas ut i duodenum eller jejunum via en PEG eller ”knapp”

Material

  • PVC är för kortidsbruk (ca. 1 vecka).
  • Polyuretan kan ligga 4 till 6 veckor.

Avses sondmatningen enbart en kortare tid (dagar/veckor) utan passagestörningar i mag-tarmkanalen läggs lämpligen en nasogastrisk sond.
Vid längre tids nutrieringsbehov via sond kan det finnas anledning att överväga någon form av gastrostomi (PEG, knapp, etc.) som har en hållbarhet på 3-6 månader.

Sond för dekompression av ventrikeln ges till patienter med intermittenta kräkningar med aspirationsrisk, avlastning av ventrikel, mm.
Dessa sonder för detta ändamål är oftast av hårdare plastmaterial (polyuretan, PVC…) då lumen är större och sonden därför behöver vara mer stabil.
En kombination av nutrition- och ventrikelsond för dekompression är sk. 3-lumensonder (FREKA).

ENFit-standard

ENFit-standard är en kommplingssystem för material avsedd för enterar nutrition.

Denna standard ersätter alla tidigare kopplingar för sonder, mataggregat, etc. Även ENLock systemet utgår!

ENLock-standard (utgår)

ENLock

ENLock

Flertalet nya nutritions sonder har idag  speciella fattningar (lila färg). Detta för att minskar risken för att ge enteral nutrition (sondmat) intravenöst (i blodet) av misstag.

Denna ”kommande industristandard” för kopplingsystem, som är framtagen av initierad av branschorganisationen MNI [Medical Nutrition Industry group], är enbart för enteral nutrition kallas ENLock-fattning. Inga andra sprut- eller slangkopplingar passar till denna fattning. Själva adaptersystemet är framtaget sedan hösten 2012 av [Fresenius Kabi] i samarbete med [Nestlé HealthScience] och Nutricia Advanced Medical Nutrition.

ENLock-logga

ENLock-systemet består av sonder där kopplingarna som, så småningom, ej är avtagbara samt där enbart material (adaptrar, sprutor, uppdrag, etc) inom ENLock-systemet passar ihop.
Denna avvikande fattning gör än så länge att man kan komma i den sits att det ej går att koppla den befintliga sondmaten, sprutor, etc.
Det är därför viktigt att inför nutriering via dessa ENLock-sonder se till att kopplingar, sondmat, etc. finns att tillgå.

Sonder och adaptrar som ingår i ENLock-systemet är märkt med logga.

Att sätta sond

Trots mycket goda förutsätningar med en [ normal anatomi ], ingen patologi, etc. kan man ändå misslyckas med att sätta sonden så som önskat.

 Om en befintlig sond ska korrigeras eller bytas på röntgen låt då den befintliga sonden vara kvar! Man kan underslätta mycket för patienten och den som sätter sonden genom att ev. byta sonden över ledare. Detta speciellt viktigt vid svåra anatomiska eller trånga (patologiska strikturer) förhållanden i övre mag-tarmsystemet.

Om Salem sond

2012/09/12 av Röntgensjuksköterska in Salemsond | Kommentarer inaktiverade för Om Salem sond

Om Salemsond (Argyle, mfl.)

Salemsonden är en av de vanligaste nasogastriska sonderna inom sjukvården.
Denna sond av PVC kan användas för båda enteral nutrition samt dekompression av ventrikeln. Denna sond är i första hand avsedd för placering med sondspetsen i ventrikeln. Om sondläget önskas distalt om pylorus för då nutrition bör annan sondmodell väljas i första hand.

Sonden har 11 sidohål samt 2 lumen där en lumen är avsedd för dekompression av ventrikeln samt 1 lumen för luftning.
Lumen för luftning (blå kanal) är avsedd för att hindra fastsugning av sondens sidohål i ventrikelslemhinnan pga. vaccumfenomen.

Sonden finns  i storlek 6, 8, 10, 12, 14, 16 och 18F.
Sonden finns i längd från ca. 60cm till 122cm.

En PVC-sond kan ligga kvar ca. 1 vecka [Vårdhandboken] varefter den bör bytas.

Varför på röntgen

Denna sond kan med stor säkerhet även anläggas på vårdavdelning.
Denna kan då kontrolleras efteråt genom aspiration av maginnehåll eller genom att spruta ner luft genom sonden och askulterar ”luftljud/bubblor” i ventrikeln.

Vid nyopererad esophagus eller ventrikel, [ förträngningar ] i esophagus, flera egna ”misslyckad” försök, stort [ hiatushernia ], mm. bör denna sond sättas med röntgengenomlysning.
Vid sårig eller risk för perforation av esophagus bör sonden sättas med hjälp av endoskopi!

Sätta Salem sond

2012/09/08 av Röntgensjuksköterska in Salemsond | Kommentarer inaktiverade för Sätta Salem sond

Sätta Salem sond

Sondläge i svalget

Sondläge

Vid sättande av sond till ventrikeln är förfarandet i stort det samma oavsett indikation, typ eller modell av sond.

Patienten måste ha en fungerande mag-tarmfunktion om sonden ska användas till nutrition.

Sonden längd  för placering i ventrikeln mäts genom att mäta avståndet mellan näsa och öra plus öra och processus xiphoideus (bröstbenets nedre spets).
Det går även att mäta från nästippen till patientens navel (huvudet rakt fram).

När detta mätts märks sonden med t.ex. spritpenna eller tejp vid punkten för nässpetsen. Det är till denna markering sonden sedan ska föras in.

Uppdukning

  • Duka upp på bordet:
    • Vald sond (12F)
    • Analgetisk gel (förfylld spruta med Citanestgel, Xylocaingel, etc.)
    • Fylld NaCl-spruta
    • Tom spruta.
    • Tejp-remsor (för fixering efteråt)

Procedur

  • Att ha patienten liggande eller sittande beror mycket på patientens tillstånd.
    Att sitta upp upplevs ofta mer ”bekvämt” för vaken och rörlig patient. Patienten kan då ha en ”kräkpåse/skål” och servett i händerna. På röntgen underlättar det (även för patienten) om patienten ligger ner.
  • Låt patienten själv välja näsborre. Om sår eller tidigare ingrepp välj den andra näsborren.
  • Spruta in en mindre mångd (10-12ml) bedövningsgeli näsborren. Låt detta verka någon minut. Applicera även gel på sondens ände för ”bättre glid”.
    • Om patienten har kraftig reaktion vid passagen av bakre svalget kan ev. Xylocain-sprayn avsedd för näsa/svalg sprayas bak mot gomspenen och oropharynx.
      Om röntgen behövs bedövningsspray oftast inte då man med hjälp av genomlysning minimerar obehagen vid snabb passage av sonden genom svalget.
  • Sonden föres in genom näsborren.
    • Vinkla sonden uppifrån nästippen sett för enklare passage genom nasopharynx.
      Patienten kan [ hålla huvudet framåtböjd ] vid passagen genom svalget ner i esophagus.
      Man kan behöva behöva backa ut ledare några cm för att den då mjuka sondspetsen enklare ska vika av neråt mot epipharynx.
    • Efter denna passage föres ledaren på helt igen för att räta ut sonden vid passagen av hypopharynx.
  • Vid passagen förbi struplocket underlättar det om patienten sväljer medan sonden föres ner.
    • Vakna och ”klara” patienter kan svälja en klunk vatten samtidigt som sonden föres förbi struplocket och vidare ner i matstrupen.
    • Ledaren kan behöva ”böjas till” för att då lättare passera förbi delningen luft-/matstrupe.
      Vid genomlysning ha då ledarvinkeln pekande bakåt mot matrupens ”bakvägg”.
    • Om sonden sättes på röntgen kan den medföljande ledaren här bytas ut mot [angioledare] som har bättre styrbarhet och böjbarhet.
      Om patienten klöks och hostar våldsamt       har sonden med stor sannolikhet [ hamnat i trachea ] istället.
      Sonden ska då backas tillbaka tills patientens kväljningar upphör.
  • När sondens markering (se mäta längden ovan) är vid näsborren bör sonden ligga nere i ventrikeln.
  • Kontrollera genom munnen att sonden ej ligger vikt eller snurrat sig i svalget på patienten.
  • För kontroll av läge i ventrikelnkan luft sprutas in i sonden och askulteras med stetoskop.
    • Man ska nu även kunna aspirera maginnehåll via sonden. Finns PM för denna kontroll ska detta följas.
  • Fäst sonden med tejp mot näsan.
  • Vid oklart läge bör en röntgen göras för kontroll av sondens  läget innan nutriering eller medicinering påbörjas.

 

Om sonden ska läggas ut i duodenum

Om sonden ska läggas ut i tarmen bör detta göras på röntgen.
Detta för att dels få bekräftelse på läge samt att det är svårt att få sonden ut i tarmslyngan utan röntgengenomlysning.

Uppdukning (sond till duodenum)

  • Lägg till material på bordet:
    • OBS! Om sonden ska läggas ut i tarmen måste längden på sonden vara 122cm!
    • Ev. annan ledare [angioledare] standard eller Heavy-duty sort, ca. 130cm.
    • Spruta med jodkontrastmedel
      ( vid allergi mot jod eller annan planerad röntgenundersöklning används en tom 20ml spruta med rumsluft).

Procedur

  • Prova först om den medföljande/befintliga ledaren till sonden klarar att föra ut sonden förbi nedre mag
    • Via sondens sidohål kan man ev. även föra ut ledaren ur sondens spets och leta vidare väg med denna.
    • Om ledaren passerar pylorus och bulben kan man sedan ”enkelt” följa efter med sonden.
  • Kontroll av sondläget kan göras med en liten mängd (5-10ml) jodkontrast genom sonden.

    • Ska vara vattenlöslig jodkontrast för kontroll om sonden mot förmodan ligger ”fel”.
    • Om patienten har allergi mot jodkontrastmedel eller ska genomgå en annan röntgenundersökning där ev. kontrast i tarmarna kan påverka bedömning, etc. av bilderna kan man spruta ner 20ml rumsluft som ses då man samtidigt genomlyser med röntgen.

 

Vad kan gå fel

    • Sonden går ner i trachea eller bronkträdet.
      • medvetande pat. klöks då oftast våldsamt.
      • böj ledaren något och vinkla sonden mot esophagus bakre vägg vid passagenen av epiglottis under genomlysning.
    • [ Trång esophagus ], strikturerad, [ hernia ], etc.
      • [angiokateter] kan övervägas. Placera därigenom ledare (Obs! 200-260cm) som sedan sonden kan löpa över.
      • om pat. har [ stent ] i esophagus eller duodenum bör man passera denna med själva sonden som då inte riskerar att ev. gå igenom stentmaskor eller utom stentet. Därefter kan man byta till angioledare/-kateter om sådan fortfarande behövs.
    • Sonden passerar inte förbi en striktur/trängsel inom esophagusIpylorus.
      • gå före med [angiokateter] för att få ledare på plats. För sedan sonden över ledaren genom sidohålen på plats.
      • om sonden inte passerar på detta sätt gör hål i sondens spets med hålgörare, nål, etc.  Ledaren kan då löpa härigenom vilket gör att sonden ej viker sig under den trånga passagen.
    • Det har hänt att sond perforerat genom esophagus slemhinna och [ löper ut i mediastinum ](centralt mellan lungorna).
      • kontrollera sondens väg vid nedförandet genom esophagus.
      • vid oklarheter eller onormalt läge/väg ner kontrollera med kontrast.
    • Det har hänt att sond perforerat genom esophagus och [ löper ut i mediastinum ](centralt mellan lungorna).
      • kontrollera sondens väg vid nedförandet genom esophagus.
      • vid oklarheter eller onormalt läge/väg ner kontrollera med kontrast.

Relaterade undersökningar

121115

Sätta FREKA-sond

2012/07/04 av Röntgensjuksköterska in Freka sond | Kommentarer inaktiverade för Sätta FREKA-sond

Patienten

Patient utan passaghinder, där enbart distribution eller sväljningsproblematik ligger till grund för sond, kan då istället erhålla en enklare Clini-feeding-sond eller liknande.

Sätta FREKA-sond

Sonden sätts med hjälp av röntgengenomlysning. Detta för att den jejunala-nutritionsdelen ska hamna på rätt plats ut i tunntarmen.

När patienten har lättblödande sår, stenos eller striktur inom matstrupe, magsäck eller nedre magmun bör FREKA-sondens placering föregås av annan tunn kateter och ledare som ”bereder” väg ner (se nedan vid svårigheter…). Vid trånga förhållanden i esophagus kan sonden ockludera passagen helt som omöjliggör all form av nedsväljning (saliv, vatten, etc.).
Om pat. har [ stent ] i esophagus eller duodenum bör man passera denna med angiokateter, Clini-feeding-, Salem-, V-sond eller liknande som då inte riskerar att ev. påverka stentet. Därefter kan man byta till FREKA-sonden över angioledare/-kateter. Viktigt att följa förloppet genom ev. stent noggrant med genomlysning!
Om CT-undersökning finns att tillgå för granskning av anatomi, hinder, etc. kan detta ev. förenkla proceduren.

Vid svåra förhållanden där proceduren starkt påverkar patienten eller vid anatomiska eller patologiskt svåra förhållanden (strikturer, hernia, etc.) kan man gå före med en [angiokateter och ledare] (2,9Mb) för att sedan föra ner sonden över den preplacerade ledaren. Pga. FREKA-sondens grova lumen bör en ev. mjuk ledare bytas till en mer styv (stiff) ledare så inte sonden snurrar sig nere i magsäcken. Tänk på att använda långa ledare då FREKA-sonden är ca. 150cm lång.

Ledare bör smörjas in med silikon eller liknande innan den förs ner i sond/kateter. Många sonders material ger ofta en kraftigt ökad friktion av ledaren i sonden. Det kan därför vara svårt att senare föra på resp. dra ut ledare om den inte smörjes in före.

Uppdukning (”normal FREKA”)

  • Duka upp på bordet:
    • FREKA-sond (set med sond, ledare, olja, adapter till luer-spruta)
    • Ev. Silikonolja (eller medföljande MCT-olja)
    • Analgetisk gel (förfylld spruta med Citanestgel, Xylocaingel, etc.)
    • Fylld NaCl-spruta
    • Spruta med jodkontrast (om ej allergi eller annan undersökning)
    • Tejp-remsor (för fixering efteråt)

Procedur

  • Patienten bör vara liggande då man med genomlysning då kan kontrollera sondens väg genom nasopharynx och epipharynx.
    • Att sitta upp upplevs ofta mer ”bekvämt” för vaken och rörlig patient och kan ev. göras så initialt tills sonden passerat matstrupen. Därefter krävs liggande patient för röntgengenomlysning.
    • Patienten kan ha en ”kräkpåse/skål” och servett i händerna.
  • Låt patienten själv välja näsborre.
    • Om sår eller tidigare ingrepp välj den andra näsborren.
  • Spruta in en mindre mångd (10-12ml) bedövningsgel i näsborren. Låt detta verka någon minut. Applicera även gel på sondens ände för ”bättre glid”.
    • Bedövningsspray avsedd för svalg behövs oftast inte då man med hjälp av genomlysning minimerar obehagen vid snabb passage av sonden genom svalget.
  • Ta ut befintlig ledare från sonden och smörj denna med medföljande MCT-olja eller medicinskt silikon-gel. Stoppa sedan tillbaka ledaren i [ sondens nutriala del ].
  • Sonden preparerad med medföljande ledare föres in genom näsborren.
    • Vinkla sonden uppifrån nästippen sett för enklare passage genom nasopharynx.
      Patienten kan [ hålla huvudet framåtböjd ] vid passagen genom svalget ner i esophagus.
      Man kan behöva behöva backa ut ledare några cm för att den då mjuka sondspetsen enklare ska vika av neråt mot epipharynx.
    • Efter denna passage föres ledaren på helt igen för att räta ut sonden vid passagen av hypopharynx.
  • Vid passagen förbi struplocket underlättar det om patienten sväljer medan sonden föres ner.
    • Vakna och ”klara” patienter kan svälja en klunk vatten samtidigt som sonden föres förbi struplocket och vidare ner i matstrupen.
    • Ledaren kan behöva ”böjas till” för att då lättare passera förbi delningen luft-/matstrupe.
    • Vid genomlysning ha då ledarvinkeln pekande bakåt mot matrupens ”bakvägg”.
    • Om patienten klöks och hostar våldsamt har sonden med stor sannolikhet [ hamnat i trachea ] istället.
    • Sonden ska då backas tillbaka ovan epiglottis eller tills patientens kväljningar upphör.
  • Sonden förs ner igenom ventrikeln ut mot pylorus.
    • Det krävs oftast lite manipulation med ladare och sond för passage förbi pylorus.
    • Den medföljande ledaren kan bytas ut mot [angioledare] som har bättre styrbarhet och böjbarhet när sonden ska manipuleras ut genom pylorus (nedre magmunnen).
    • Om FREKA-sonden [”kringlar”] sig i magsäcken kan man byta till styvare ledare (typ Heavy duty, superstiff, etc).
  • Om sonden [hakar upp sig i tolvfingertarmen] kan ledaren dras tillbaka 3-5 cm för att få sondens spets mjukare. Sonden kan då enklare böja av efter hur tarmen löper.
    • Ledaren föres sedan fram i sonden igen för att styva upp spetsen.
    • Dessa rörelser kan upprepas för att på så sätt få sonden att röra sig framåt genom tarmslyngan.
  • FREKA-sondens slutliga läge ska vara så att hela den nutriala delen ska ligga efter pylorus.
    Denna distala del av FREKA-sonden är 41cm lång och ska ligga med sin proximala del precis innan pylorus i magsäcken (nedre magmunnen) och den distala änden ut mot Treiz-ligament.
  • [ Dekompressions-delen med hål ] för magsäcken ska ej löpa förbi nedre magmunen men ligga väl nere i magsäcken (ej i esophagus!).
  • För kontroll av läget kan luft eller jodkontrastmedel (Obs! ej Barium) sprutas in [ i sondens olika lumen ] och ses med genomlysning.
  • Spola igenom sondens lumen för nutrition- samt dekompression med NaCl/vatten.
  • Plugga sondens nutritions- och luftningslumen (eller enl. ord.).
  • Koppla påse till kompressionssonden.
    • Om sonden ska kopplas till aktiv sug/vaccum ska luftningslumen vara öppen.
  • Fixera sonden med tejp mot näsan och kind.

 

Vid befarad ”svår” procedur

Om patienten har [ hernia ], lättblödande sår, [ förträngning ] (cancer), [ stent ] eller striktur i esophagus, ventrikel eller pylorus bör man överväga nedan procedur.

Vid dessa tillfällen kan man lämpligen underlätta  placering av FREKA-sonden med initial placering med annan tunn [angiokateter] och ledare. [Video] (2,9Mb).
Med hjälp av denna tunna kateter placeras då en ledare ut i tunntarmen över vilken FREKA-sonden sedan då ”mer enkelt och humant” föres på plats.
Man kan även passera trånga förhållanden med tunnare och mer flexibla sonder som Salemsond, V-sond eller liknande som då inte riskerar att ev. skada eller påverka stent, etc. Därefter kan man byta till FREKA-sonden över ledare.

Uppdukning (”svår FREKA”)

  • Lägg till material på bordet:
    • Lång [angioledare] (typ Heavy duty, 220-300cm)
      Ev. lång hydrofil ledare (stiff)
      Ev. lång superstiff ledare (Amplaz 220-300cm, etc.)
    • Vinklad 5F angiokateter 100cm  (Bern, Lind, etc.)

Procedur

  • Börja enligt punkt 1-5 ovan.
  • Spola igenom vald [angiokateter med NaCl samt smörj silikon/olja på vald ledare.
  • Preparera kateter med ledare och tillvägagå enligt vanlig sondsättning med ledare inne i kateter.
  • Med änden på [ angiokatetern ] i ventrikeln kan [ ledare ]samt ev. kateter sedan manipuleras förbi pylorus och ut i deodenum.
    • Ev. kan en hydrofil ledare användas vid svårigheter (5-6F katater!).
    • Hydrofil ledare är ”svår” att handskas med vid 4F kateter där ledaren då lätt fastnar då den hydrofila beläggningen ofta påverkas av mag/tarmvätskan.
  • Om hydrofil eller mjukare ledare initialt använts ersätt denna då med styv ledare typ Heavy Duty eller superstiff (Amplaz, etc.)
    • Låt katetern ligga kvar vid denna procedur!
  • Avlägsna kateter och [ för på FREKA-sonden ] (har hål i änden) över styv ledare som ligger kvar ut i tarmen.
  • Vid rätt placering av sonden dra ut ledaren och kontrollera läget med jodkontrastmedel eller luft (vid allergier).
    • Vid osäkerhet av läge av dekompressionsonden (hålen i ventrikeln) kan [ kontrast även ges i denna ] för kontroll av läget.
  • Spola igenom sondens lumen för nutrition- samt dekompression.
  • Plugga sondens nutritions- och luftningslumen (eller enl. ord.).
  • Koppla påse till kompressionssonden.
    • Om sonden ska kopplas till aktiv sug/vaccum ska luftningslumen vara öppen.
  • Fixera sonden med tejp mot näsan och kind.

 

Vad kan gå fel

  • Sonden går ner i trachea eller bronkträdet.
    • medvetande pat. klöks då oftast våldsamt. Backa sonden!
  • Man får inte ut sondens distala nutritionsdel i duodenum.
    • byt till annan ledare eller böj befintlig ledare för bättre manipulation.
    • använd [angiokateter] för placering av ledare.
  • Ledaren inte styv nog för FREKA-sondens passage genom ventrikeln.
    • byt till superstiff (Amplaz, etc) ledare.
  • Sonden [”kringlar sig”] i esophagus eller ventrikeln.
    • går det inte och räta ut med en superstiff ledare så får man lägga ledaren långt ut i tarmen elller ventrikels för att sedan backa tillbaka FREKA’n till före kringlan. Räta sedan ut ledaren genom att backa ut denna utan att helt förlora ev. bra erhållet läge av ledaren i ventrikeln eller tunntarmen.
      När ”kringlan” på ledaren är uträtad för på FREKA’n igen.
  • Sonden ligger för långt.
    • ligger dekompressionshål förbi pylorus kan detta påverka patientens nutriering.
  • Det har hänt att sond perforerat genom esophagus och [ löper ut i mediastinum ] (centralt mellan lungorna).
    • kontrollera sondens väg vid nedförandet genom esophagus.
    • vid oklarheter eller onormalt läge/väg ner kontrollera läget med kontrast.
  • Ledaren fastnar i sonden om den har flera böjar eller vikt sig på väg ner genom ventrikeln.
    • olja (silikon) alltid in ledare innan den används då det blir mindre friktion samt den glider bättre i sonden.
    • om redan fastnad ledare, sätt på en Y-conector och spola igenom med vatten samtidigt som ledaren försiktigt dras tillbaka.

Relaterade undersökningar

121125

Om FREKA sond

2012/07/04 av Röntgensjuksköterska in Freka sond | Kommentarer inaktiverade för Om FREKA sond

Om  FREKA Trelumina-sond (3-lumen/trippellumen)

FREKA sond

FREKA sond

Grov (150cm) multifunktions nasojejunal sond som används då man vill enteral nutrition (sondmat) eller avlasta (dekompression) magsäcken och minska risken för regurgitation samt aspiration av magsäcksinnehåll.
Patienten måste ha en fungerande mag-tarmfunktion.
Denna grova sond används till medvetandesänkta patienter eller patienter med ineffektiv magsäckstömning, stenos eller striktur inom pylorus/duodenum.

Sonden är uppbyggd av ”3 separata lumen (sonder)” integrerade i en gemensam sond (16F) där resp. lumen är avsedd för ett specifikt ändamål. Sondens 3 separata lumen mynnar ut i magsäcken resp. duodenum.

Sonden består av 3 delar:

  1. Lumen 1 (95cm, 16F) med placering i magsäcken med 5 sidohål för avlastning/dränage (dekompression) av maginnehåll.
  2. Lumen 2 (95cm) med placering i magsäcken för luftning av magsäcken (minskar risken för sonden att ”suga fast” i ventrikelslemhinnan vid kopplad sug).
  3. Lumen 3 (150cm, 9FR) med placering i duodenum för nutrition.

Varför på röntgen

Med röntgengenomlysning minskar risken för felplacering samt riske för sondnedlägg i trachea och huvudbronk vilket upplevs mycket obehagligt för patienten.
Sondens jejunala (nutrition) del kan med genomlysning placeras ut i tunntarmen (jejunum) för att få den funktion som denna sond är byggd för.
Denna procedur går bara med hjälp av röntgengenomlysning eller med hjälp av endoskopi.

Vid sårig eller risk för perforation av esophagus bör sonden sättas med hjälp av endoskopi!

Det är mycket viktigt att nutritions- och avlastningslumen inte ligger gemensamt i magsäcken eller duodenum.
Det riskerar att tillförd sondmat, medicinering, etc. avyttras igen via avlastningsdelen.

Om stopp i någondera lumen ska försök till ”sotning” av lumen ske på röntgen med genomlysning och speciella ledare.

Viktigt inför undersökningen

  • Har patienten en befintlig sond (oavsett typ/modell) avlägsna inte denna då den kan underlätta vid placeringen av ny sond.
  • Denna FREKA-sond är grov (ca. 16F) och kan upplevas mycket obehaglig av fullt medvetna patienter.
    • Patienten kan vb. (ordination) få någon lugnande medicinering innan denna sond sätts på röntgen.
  • Vid misstänkt upphävd tarmpassage (ilius) eller annan mistanke på tarmpassage ska sondmatning ej ske.
  • Sondmatning/sättning ska starta efter läkares ordination samt ev. svar från röntgen.

Sätta Clini-feeding

2011/04/06 av Röntgensjuksköterska in Clini-feeding sond | Kommentarer inaktiverade för Sätta Clini-feeding

Patienten

Sondläge i svalget

Sondläge

Val av placering av sondens ände beror på patientens tillstånd, vad som ska distribueras via sonden (mat, medicin…) och till viss del hur orolig patienten är.

  • Patient, där enbart födodistribution eller sväljningsproblematik ligger till grund för sonden, kan ha sondens ände placerad i ventrikeln (6-10F, 80cm sond).
    Denna sond kan då sättas på vårdavdelning, vårdboende, mm. och behöver oftast inte kontrolleras med röntgen vad avser läge.
  • Om sondens ände avses ligga ut i duodenum/jejunom bör denna läggas på röntgen.
    Alternativ läggning på vårdavdelning bör röntgenkontrolleras efteråt vad avser läget.
  • Om det rör sig om ett byte av redan befintlig sond göres detta enklast över ny ledare ner i den gamla sonden vilken sedan dras ut. Detta underlättar såväl proceduren som för patienten.

Sätta Clini-feeding-sond

Sonden längd  för placering i ventrikeln mäts genom att mäta avståndet mellan näsa och öra plus öra och processus xiphoideus (bröstbenets nedre spets).
Det går även att mäta från nästippen till patientens navel (huvudet rakt fram).
När detta mätts märks sonden med t.ex. spritpenna eller tejp vid punkten för nässpetsen. Det är till denna markering sonden sedan ska föras in.

Vid svåra förhållanden där proceduren starkt påverkar patienten eller vid anatomiska eller patologiskt svåra förhållanden (strikturer, hernia, etc.) kan man gå före med en [angiokateter och ledare] (2,9Mb) för att sedan föra ner sonden över den preplacerade ledaren.

Ledare bör smörjas in med silikon eller liknande innan den förs ner i sond/kateter. Många sonders material ger ofta en kraftigt ökad friktion av ledaren i sonden. Det kan därför vara svårt att senare föra på resp. dra ut ledare om den inte smörjes in före.

Uppdukning

  • Duka upp [ på bordet ]:
    • Vald sond (grov sondlumen (10F) för pulveriserad medicinering)
      • om mycket krossade tabletter ska ges kan sondänden klippas av för att minska risken för ocklusion i sonden då pulverrester oftast packas på i sondens ände. Avklippt trubbig ände kan försvåra passage genom en [ trång esophagus ].
    • Analgetisk gel (förfylld spruta med Citanestgel, Xylocaingel, etc.)
    • Fylld NaCl-spruta
    • Tom spruta.
    • Tejp-remsor (för fixering efteråt)

Procedur

  • Att ha patienten liggande eller sittande beror mycket på patientens tillstånd.
    • Att sitta upp upplevs ofta mer ”bekvämt” för vaken och rörlig patient. Patienten kan då ha en ”kräkpåse/skål” och servett i händerna.
    • På röntgen underlättar det (även för patienten) om patienten ligger ner.
  • Låt patienten själv välja näsborre.
    • Om sår eller tidigare ingrepp välj den andra näsborren.
  • Spruta in en mindre mängd (10-12ml) bedövningsgeli näsborren. Låt detta verka någon minut.
    • Applicera även gel på sondens ände för ”bättre glid”.
    • Om röntgen används behövs oftast inte bedövningsspray avsedd för näsa/svalg då man med hjälp av genomlysning minimerar obehagen vid snabb passage av sonden genom svalget. Spray kan genom sin smak framkalla kräkreflex.
  • Sonden, preparerad med medföljande ledare samt genomspolad med NaCl, föres in genom näsborren.
    • Vinkla sonden uppifrån nästippen sett för enklare passage genom nasopharynx.
      Patienten kan [ hålla huvudet framåtböjd ] vid passagen genom svalget ner i esophagus.
      Man kan behöva behöva backa ut ledare några cm för att den då mjuka sondspetsen enklare ska vika av neråt mot epipharynx.
    • Efter denna passage föres ledaren på helt igen för att räta ut sonden vid passagen av hypopharynx.
  • Vid passagen förbi struplocket underlättar det om patienten sväljer medan sonden föres ner. Vakna och ”klara” patienter kan svälja en klunk vatten samtidigt som sonden föres förbi struplocket och vidare ner i matstrupen.
    Ledaren ( i sonden ) kan behöva [böjas till] för att då lättare passera nasopharynx samt delningen luft-/matstrupe. Vid genomlysning ha då ledarvinkeln pekande bakåt mot matrupens ”bakvägg”.
    Om sonden sättes på röntgen kan den medföljande ledaren här bytas ut mot [angioledare]som har bättre styrbarhet och böjbarhet.

    • Om patienten klöks och hostar våldsamt har sonden med stor sannolikhet [ hamnat i trachea ] istället.
    • Sonden ska då backas tillbaka tills patientens kväljningar upphör.
  • När sondens markering (se mäta längden ovan) är vid näsborren bör sonden ligga nere i ventrikeln.
  • Kontrollera genom munnen att sonden ej ligger vikt eller snurrat sig i svalget på patienten.
  • För kontroll av läge i ventrikeln kan luft sprutas in i sonden och askulteras med stetoskop.
    • Man ska nu även kunna aspirera maginnehåll via sonden.
    • Kontroll av maginnehåll på lackmuspapper som färgas från lila till rosa.
    • Finns PM för denna kontroll ska detta följas.
  • Fäst sonden med tejp mot näsan.
  • Vid oklart läge bör en röntgen göras för kontroll av sondens  läget innan nutriering eller medicinering påbörjas.

 

Om sonden ska läggas ut i duodenum

Om sonden ska läggas ut i tarmen bör detta göras på röntgen.
Detta för att dels få bekräftelse på läge samt att det är svårt att få sonden ut i tarmslyngan utan röntgengenomlysning.

Uppdukning (clini-feeding till duodenum)

  • Lägg till material på bordet:
    • OBS! Om sonden ska läggas ut i tarmen måste längden på sonden vara 120cm!
    • Ev. annan ledare [angioledare] standard eller Heavy-duty sort, ca. 130cm.
    • Spruta med jodkontrastmedel
      ( vid allergi mot jod eller annan planerad röntgenundersöklning används en tom 20ml spruta med rumsluft).

Procedur

  • Prova först om den medföljande/befintliga ledaren till sonden klarar att föra ut sonden förbi nedre magmunnen.
    • Om svårigheter med att styra bef. ledare byt till annan ledare som kan vinklas för bättre ”styrbarhet”.
  • Om sonden ”hakar upp sig” i tolvfingertarmen kan ledaren dras tillbaka 3-5 cm för att få sondens spets mjukare. Sonden kan då enklare böja av efter hur tarmen löper.
    • Ledaren (mjuk ände!) föres sedan fram i sonden igen för att styva upp spetsen.
    • Dessa rörelser kan upprepas för att på så sätt få sonden att röra sig framåt genom tarmslyngan.
    • Tänk på att ledaren ofta åker [ut genom sidohålen] på sonden vid manipulation av ledaren. Mjuk ände först!
  • I bukens vänstra del strax under/bakom magsäcken finner man den sk. [Treitz ligament]som markerar övergången mellan tolvfingertarmen (duodenum) och tomtarmen (jejunum).
    • Man kan med fördel lägga sonden några cm. ner i tomtarmen om så går.
    • Sonden får då även ett stabilare läge och klarar att backas ut, frivilligt eller ofrivilligt, upp till ca. 20 cm utan att man behöver ”sätta om” den.
  • Kontroll av sondläget kan göras med en liten mängd (5-10ml) jodkontrast genom sonden.

    • Ska vara vattenlöslig jodkontrast för kontroll om sonden mot förmodan ligger ”fel”.
    • Om patienten har allergi mot jodkontrastmedel eller ska genomgå en annan röntgenundersökning där ev. kontrast i tarmarna kan påverka bedömning, etc. av bilderna kan man spruta ner 20ml rumsluft som ses då man samtidigt genomlyser med röntgen.

 

Vad kan gå fel

  • Sonden går ner i trachea eller bronkträdet.
    • medvetande pat. klöks då oftast våldsamt.
    • böj ledaren något och vinkla sonden mot esophagus bakre vägg vid passagenen av epiglottis under genomlysning.
  • [ Trång esophagus ], [ hernia ], strikturerad. etc.
    • [angiokateter] kan övervägas. Placera därigenom ledare (Obs! 200-260cm) som sedan sonden kan löpa över. [video] (2,9Mb).
    • om pat. har [ stent ] i esophagus eller duodenum bör man passera denna med själva sonden som då inte riskerar att ev. gå igenom stentmaskor eller utom stentet. Därefter kan man byta till angioledare/-kateter om sådan fortfarande behövs.
    • vid väldigt trånga förhållanden, där sonden viker av om ledare löper ut via sidohål, kan sondens ände klippas av så att ledaren kan löpa rakt fram igenom sondens spets.
  • Sonden ligger [snurrad] i svalget eller matstrupen.
    • kontrollera patientens munhåla samt sondens längd utanför pat.
    • backa sonden utan ledare i samt utan att ev. ”tappa läget” av sonden i ventrikeln/duodenum .
    • om sonden backar upp vid manipulation bör ledare användas i sonden för stabilisera och föra sonden på plats igen.
  • Svårt att spruta ner vätska i sonden.
    • sonden ligger vikt i svalg eller magsäck.
    • om man använder en [ lång sond ] (100-120cm)  finns större risk för veck på sonden i ventrikeln, med  upphävd funktion som följd, då sidohålen ligger distalt om ev. veck.

Relaterade undersökningar

121128

Om Clini-feeding

2011/02/15 av Röntgensjuksköterska in Clini-feeding sond | Kommentarer inaktiverade för Om Clini-feeding

Om Clini-feeding-sond (Compat Soft, mfl.)

Compa soft sond (Clini-feeding)

Compat Soft

Sonden är en enkel nasogastrisk sond för enteral nutrition.
Sonden är av polyuretan och har en livslängd på ca. 30 dagar.
Med Compat Soft sonden följer en ledare.
Det finns andra märken av typ Clini-feeding sonder (Unomedic, Vygon, mfl.) där ev. ledare inte följer med i förpackningen.

Denna sond kan vid okomplicerade fall med stor säkerhet även anläggas på vårdavdelning om placering är i ventrikeln.
Denna kan då kontrolleras efteråt genom aspiration av maginnehåll eller genom att spruta ner luft genom sonden och askulterar ”luftljud/bubblor” i ventrikeln.
Vid nyopererad esophagus eller ventrikel, [ förträngningar ] i esophagus, flera egna ”misslyckad” försök, stort [ hiatushernia ], mm. bör denna sond sättas med röntgengenomlysning.
Vid sårig eller risk för perforation av esophagus bör sonden sättas med hjälp av endoskopi!

Varför på röntgen

Med röntgengenomlysning minskar risken för felplacering samt sondnedlägg i trachea och huvudbronk vilket upplevs mycket obehagligt för patienten.
OM sondmat ges med sonden felplacerad ner i trachea kan detta ge livshotande tillstånd för patienten.
Sonden kan även med genomlysning placeras med spetsen en bra bit ut i tunntarmen (jejunum) för en mer precis nutriering av patienten. Då sonden ligger ut i tunntarmen minskar man även risken för regurgitation om ventrikeln fylls upp med sondmat vid försämrad eller upphävd passage till tolvfingertarmen (striktur, paretisk cardia, etc.).
Med sonden placerad ut i tunntarmen får man även ett stabilare läge av sonden som medvetet kan justeras bakåt eller oavsiktligt backas 15-20 cm utan att sonden behöver ”sättas om”.

Om sondspetsen placeras distalt om pylorus bör infusionspump användas vid sondmatningen samt ha sänkt matningshastighet.

Viktigt inför undersökningen

  • Har patienten en befintlig sond (oavsett typ/modell) avlägsna inte denna då den kan underlätta vid placeringen av ny sond.
  • Det är viktigt att tänka på var sondmaten ska deponeras och om ev. medicinering (krossad tablett) ska distribueras via sonden.
  • Normalt är en placering av sonden ut i duodenum att föredra om patienten är medvetandesänkt och kräver kontinuerlig nutriering.
    • Eventuell regurgitation och illamående kan då normalt unvikas.
    • Denna placering av sonden göres då lämpligast på röntgen.
  • Vakna eller uppegående patienter klarar sig normalt med sondläget i ventrikeln. Denna sond kan då sättas på vårdavdelningen.
  • Vid misstänkt upphävd tarmpassage (ilius) eller annan mistanke på tarmpassage ska sondmatning ej ske.
  • Sondmatning/sättning ska starta efter läkares ordination.

Val av sondstorlek

Dessa sonder finns i storlekarna 5, 7, 8 och 10F. Beroende på patient samt vad som man avser spruta genom sonden väljs storlek.
Sonden finns även i olika längder 50, 80, 100, 120cm. Val av längd beror på patientstorlek, om sonden enbart ska läggas till ventrikeln eller om den ska ligga ut i tunntarmen.

  • Om sonden ska användas enbart för nutrition och vätska kan man använda alla storlekar.
  • Om man avser att även medicinera patienten med krossad och pulveriserad medicin bör 10F sond sättas.
    • Om medicineringen sker frekvent med krossad medicin bör man överväga att kapa [toppen på sonden] där det annars kan uppstå [stopp].
    • Var observant på hur och var medicinering tas upp. Normalt tas medicinernas verksamma ämnen upp i blodet via tarmslemhinnan. Vissa mediciner tas upp redan i ventrikeln tex. acetylsalicylsyra.
    • Kontrollera om medicin i tablettform kan ersättas med liknande preparat i mixturform.
  • Om sonden enbart ska läggas ner i venrikeln räcker 50-80cm.
    • Patientens födopassage till tarmen från ventrikeln kan då ej påverkas.
    • Vid passagehinder eller annan fördröjning kan patienten erhålla för mycket sondmat som då ev. ger illamående och regurgitation.
  • Om sondens ände avses läggas ut i tunntarmen (duodenum-/jejunum) ska sonden vara 120cm.
    • Nutrieringen kan volymbestämmas med mer precision då sondmatens passage genom ventrikeln inte är involverad.
    • Patienten slipper ev. regurgitation och illamående då ingen föda ansamlas i ventrikeln.
    • Om sonden senare ändå önskas ha placering i ventrikeln är denna då enkel att manuellt utan röntgen backa till önskad läge.

 

UA-11228927-2