Om skolios
Skolios är en deformitet av ryggkurvaturen. Denna ger sig i uttyck som en lateral (sido) krökning av ryggpelaren. Kotpelaren kan även samtidigt vara roterad några grader kring sin längsgående axel. En skoliosrygg kan vara enkelkrökt eller dubbelkrökt.
Sk. idiopatisk scolios är den vanligaste formen där orsaken till skoliosen är okänd. Denna form utvecklas hos i övrigt friska barn under uppväxttiden. Man delar typ av skolios efter när skoliosen upptäcks. Vanligaste upptäcks och utvecklas skoliosen fårn 9 år fram till man slutar växa omkring vid 16-17 års åldern. En orsak till skoliosutvecklingen under uppväxten är att kroppen försöker kompenserar en sned hållning som kan bero på olika längder på ben, mm.
Förekomst av skolios är den samma för pojkar och flickor när det gäller mindre krökta ryggar (10-15 graders krökning). Vid starkt krökta ryggar (20->30 grader) dominerar detta hos flickor.
En obehandlad måttlig till starkt krökt rygg ger senare ryggbesvär i form av värk och ev. nedsatt andningskapacitet. Studier har visat att trots starkt krökta ryggar (50-60 grader) ger detta ingen handikap förutom ryggvärken och ev. andningspåverkan.
Behandlingen av skoliosen sker med korsett. Denna stödkorsett har som mål att stoppa upp eller sakta ner krökningsprocessen. Vid stora krökar kan en kirurgisk korrektion ibland vara ett alternativ.
Utredning av misstänkt skolios startas med kontventionell slätröntgen. Även datortomografi (CT) och magnetkamera (MR) kan användas för att utslute andra orsaker till krökningen så som kotmissbildning, intraspinala processer, anomalier, etc.
Ryggens vinklar mäts och anges med enheten Cobb.
Metod
Den initiala slätröntgen undersökningen göres både stående samt liggande på en brits.
Den stående undersökningen ska belasta ryggen för att erhålla den faktiska krökningen av ryggen.
Flickor får vid röntgenundersökningen blyskydd över mamillerna om sådana blyskydd finns att tillgå på röntgenkliniken.