Skelettundersökningarna på röntgen är i de flesta fall dock enkla och okomplicerade att genomföra. Dessa genomföres i regel snabbt och smärtfritt. Men det kan också för några vara de undersökningar som är de mest smärtsamma.
Vid konventionell (vanlig) röntgen återskapas den avbildade kroppsdelen som ljusa partier i bilden. Kalkhaltiga partier i ben gör att röntgenstrålarna bromsas upp. Där filmen inte bestrålas blir ytan således vit. Vid porösare benpartier går mycket strålning igenom och återigen filmen.
För att få optimal avbildning av ett ben krävs bilder tagna från olika vinklar för att inte missa en ev. fraktur.
Vid en standardundersökning tar man dels en sk. ”frontal bild” (blå). Detta är en bild rakt framifrån/mot en kroppsdel. Dessutom behöver man nästan alltid komplettera med en ”sidobild” (gul) för att kunna avgöra hur två bendelar i ett brott ligger emot varandra. Denna bild tar man då i 90 graders vinkel emot den tidigare frontalbilden. Här kan man då komma att behöva ändra läget något på den skadade kroppsdelen för att få projektioner från dessa två vinklar.
Vid en ”axial bild” (röd) röntgar man ”vinkelrätt mot en längsaxel”. Dvs. rak framifrån eller rakt från sidan sett.
En röntgensjuksköterska genomför dessa typer av undersökningar. Vid andra moment inblandade, tex. kontrastmedel i led, genomför en röntgenläkare undersökningen.
Vid skelettundersökningar krävs normalt inga förberedelser.