Om hjärnan
Hjärnans (cerebrum) delar är lämplig att undersöka med MR. För klinisk diagnostik inom det centrala nervsystemet har MR använts sedan mitten av 80-talet. Metoden ger en överlägsen bild av de intrakraniella mjukdelarna mot vad andra radiologiska undersökningsmetoder förmår att göra. MR ger en detaljerad skillnad mellan den mjuka hjärnans olika delar och förändringar häri.
Anledning till en MR-undersökning kan vara utredning om MS (multipel scleros), som är en vanlig utredningsorsak, epilepsi, kranialnerverna, orbita (öga) där näthinneavlossning kan studeras.
Tumörer inom hjärnan delas in i primära och sekundära (metastaser). 95% av alla tumörer inom skallen utgöres av gliomer, metastaser, meningeom, hypofysadenom och acusticusneurinom.
Utredning om förekomst av infarkt i lilla hjärnan utredes bra med MR ofta då som ett komplement till en redan genomförd undersökning av skallen med CT.
Dock finns svårigheter att påvisa färskt blod och förkalkningar med denna teknik. Datortomografi, CT, är därför fortfarande förstahandsval för utredning av akuta skallskador med misstänkt pågående blödningar. Även tiden för undersökning med CT är avsevärt kortare än för MR. Kort undersökningstid är viktigt vid akuta skallskador där patienten även kan ha svårt att ligga stilla.
En undersökning av skallens blodkärl med MR kallas MRA [ MR-angiografi ]. Denna undersökning är noninvasiv (inget ingrepp i ett blodkärl) och underlättar undersökningen avsevärt jämförd med en konventionell interventionell [ angiografi ].
Idag görs sk. perfusions undersökningar där man kan mäta blodgenomflödet (fysiologi) i hjärnvävnaden. Perfusions-MR kan vara en bra metod för utredning av blodflödesförändringar vid bla. olika demenser.
Diffusions-MR är en metod där man kan avspegla mikrostrukturer i frisk resp. patologisk hjärnvävnad. Dessa alternativa MR-tekniker klarar av att karakterisera tumörer och hur tumören påverkar omkringliggande hjärnvävnad.
En metod för att visa cellaktiviteten inom hjärnans olika delar (hjärnans arbete) kallas funktionell MR (fMRI). Metoden går ut på att stimulera olika kroppsdelar för att sedan med fMRI se den sensoriska aktiviteten inom specifika delar av hjärnan.
Före
Vissa undersökningar av hjärnan kräver att ett kontrastmedel sprutas in i blodet innan bildtagningen. En sk. venflon (nål med plasthylsa) behöver då sättas in i något blodkärl för denna injektion av kontrastmedel.
Det finns även några kontraindikationer för MR. Inopererade metallclips i hjärna eller blodkärl, pacemaker, hjärnshunt, mm. kan utgöra hinder för denna undersökning.
Metod
Undersökningen göres liggande där skallen placeras och fixeras i ett särskilt huvudstöd. En sk. huvudspole som själv fungerar som en sändare och mottagare för radiosignalen. Själva magnetfältet alstras av den stora magnetspole (tunnel) som omger hela kroppen och den brits som patienten ligger på.
Den del av kroppen som ska undersökas måste vara placerad mitt i tunneln. Detta betyder att patienten ligger med huvudet ”först in i tunneln”.
Människor med klaustrofobi kan ha svårt för denna undersökning. Likaså brukar små barn behöva sövas (narkos) inför denna typ av undersökning då dom inte klarar av att ligga stilla.
En ”standardundersökning” tar ca. 20 minuter. Om kontrast skall användas eller kompletterande bildtagning krävs tar detta ca. 40 minuter.
Relaterad information
- [ Inför MR ] Röntgen förberedelser.
- [ Funktionell MRI: Vad är det? ] Aktuellt om Vetenskap och hälsa, Lunds Universitet 2010.