Om urinvägar
Urografi är den vanligaste röntgenundersökningen av urinvägarna. Här tittar man då på njurar, urinledare och urinblåsa.
Njurarna ligger nedom diafragma. Dessa kan ligga helt olika i höjd hos olika individer. I normala fall finner man njurarna i höjd med bröstkota 12 till ländkota 1.
En urografi ingår i praktiskt taget alla utredningar som rör njurar (renalis) och urinvägar. Genom en urografi kontrollerar man njurarnas form, förmåga att utsöndra urin och ev. avflödeshinder för urinen.
Den vanligaste orsaken för att genomgå denna undersökning är [avflödeshinder] i form av njurstenar.
Har dessa stenar en diameter på högst 4 mm går dessa oftast ut med urinen utan att fastna på vägen. Större stenar som ger en total avstängning för urinen är viktiga att snabbt utreda då njuren kan ta oreparabel skada efter någon eller några dagar.
Ett totalt flödesstopp i urinledare ger en [dilaterad njurbäcken] (RPD) som i det akuta skeden normalt utreds med ultraljud
eller datortomografi. Det kan då bli aktuellt med avleda urinen från njuren via ett dränage.
För diagnostik av njurfuntionen kan även en [scinigrafi] göras.
Andra förändringar man kan hitta inom njurarna är cysta, tumör, inflammation, ”normal” [anomalier], mm.
Idag (i Sverige) görs mestadels urografier, både akuta som tidbokade undersökningar, med datortomografi (CT).
Annan undersökningsform vid utredningar av själva njurar och urinblåsa är med ultraljud.
Före
Den tidigare konventionela urografiundersökning krävde vissa förberedelser (fasta och laxering) för att inte mag- och tarminnehåll skall störa eller skymma ev. förändringar eller stenar. Likaså måste ett blodvärde på njurarnas funktion (kreatinin) vara taget innan undersökningen.
Metod
Vid en konventionell urografi tages först ett antal översiktsbilder. Sedan tillföres patienten vattenlösligt kontrastmedel intravasalt (till blodet) som i normala fall omgående utsöndras till njurarna och som därefter ”rinner” ner genom urinledarna (urethra) till urinblåsan.
Då kontrast utsöndras i så snabb omfattning i njurarna försöker man åstadkomma ett stopp för denna ”avrinning” till blåsan. Detta klaras av genom att spänna ett bälte runt om magen på patienten. Under detta bälte placeras en kompressionsanordning. Denna åstadkommer ett tryck inåt magen, mot urinledarna som kläms ihop och försvårar en passage för urin/kontrast ned till urinblåsan. Denna metod ger en god kontrastfyllnad av njurbäckenet .
Efter det att man tillfört patienten kontrastmedel och ev. lagt kompression över urinledarna tages bilder med ett visst tidsintervall. Detta för att få en uppfattning om njurarnas funktion och den tid det tar för njuren att filtrera ut kontrasten från blodet. Som avslutande bild kan, vid vissa frågeställningar, patienten få gå och kissa då urinblåsan vid undersökningens slut ofta innehåller en stor mängd urin blandad med kontrastmedel. Därefter tages en bild över den tömda urinblåsan.
Vid akuta urografier genomfördes undersökningen utan att anlägga ett tryck mot magen och urinledarna. Denna undersökningen kallas då för ”funktionell urografi”.
Denna undersökning görs av en röntgensjuksköterska.
En konventionell urografi undersökning tar omkring 40-50 minuter.