Vanligaste undersökningen av urinvägarna är en sk. urografi. Denna undersökning göres med tillförsel av kontrastmedel till blodet.
Röntgen av urinvägarna omfattar njurar, urinledare, urinblåsa och urinröret. För undersökning av urinrör görs en annan form av undersökning, sk. urethrocystografi.
Till urinvägarna räknas inte mannens och kvinnans könsorgan (genitalierna).
En urografi göres i första hand för att kontrollera njurarnas funktion vad gäller filtration av blodet och utsöndring och avflöde för urinen. En njure som inte har något avflöde för urinen kan lätt ta skada vid längre stopp. Det är således väldigt viktigt att kontrollera njurarnas funktion på denna punkten vid besvär.
Vid totalt hinder för urinutsöndringen måste ett avflöde åstadkommas genom att manuellt punktera en njure och avleda uriner ur kroppen via en slang ( nefrostomi).
Röntgen av urinvägarna kräver i de flesta fall tillförsel av kontrastmedel för att kunna åskådliggöra njurarnas form och funktion. Dvs. ett jodhaltigt kontrastmedel man sprutar in i blodet.
Tidigare användes en komprimeringsanordning för att hindra urin/kontrast passera ner genom urinledarna vid bildtagningen. Bilderna togs med intervaller där njuren efterhand fyller på sig med mer kontrast efterhand som njurarna filtrerar ut kontrastmedel från blodet. Denna tidigare variant av urografi kräver förberedelser i form av laxering och fasta.
På flertalet röntgenavdelningar idag undersökes urinvägarna med hjälp av datortomografi (CT-urografi) oavsett om kontrastmedel användes eller inte. Vid CT-urografi används ingen komprimeringsanordning som tidigare gjorts.
En sjuksköterska gör dessa undersökningar.