Jag har en fråga inom MR.
Förklara skillnaden mellan ”vanligt” kontrastmedel och primovist?

Låt oss ge en enkel liten introduktion i hur MR och kontrast fungerar först.
Under ett kraftigt längsgående magnetfält (röret däri patienten ligger) lägger sig kroppens vätejoner (protoner), som har en inbyggd magnetism (magnetisk dipoler), i samma längsgående riktning. När man sedan skickar in radiovågor från en  90° vinkel ändrar dessa protoner riktning (mot radiopulsvågen)  och absorbera samtidigt energi från radiopulsvågen. När radiopulsen sedan stängs av återgår dessa protoner till sitt ursprungsläge (relaxation) samtidigt som dom gör sig av med ”överskottsenergi” till omgivningen. Dessa fotonenergier kan mätas för att skapa en bild av vävnaden.

MR-kontrast kan förkorta relaxationstiden för protonerna varpå det blir en skillnad i olika vävnader beroende på protontätheten eller en förändring (med avvikande antal vätejoner) gentemot omgivande frisk vävnad.
Vanlig MR-kontrast (grupp 2/paramagnetisk) tas upp enbart extracellulärt dvs. diffunderar ut från blodkärlet till vanlig vävnad utanför cellerna.
Paramagnetiska kontrastmedel har  ingen egen magnetisk egenskap utan får sina magnetiska egenskaper under påverkan av ett starkt magnetfält.
MR-kontrast ses således inte med MR utan det är dess påverkan av kroppens mjukdelar (protoner) man ser.

MR-gallvägar (MRCP) med cysta

Primovist (gadoxetinsyra) är ett grupp 3 paramagnetiskt gadolinium-kontrastmedel för en magnetkameraundersökning specifikt för lever och gallvägar (hepatobilär kontrastmedel) där man då kan lokalisera samt ev. typbestämma enskilda förändringar som inte kan verifieras med ”vanlig” extracellulär MR-kontrast. Primovist har en löslighet i fett (lipofil), som inte andra sorters MR-kontrastmedel har, som då förutom även ett extracellulärt upptag (i vävnaden) även möjliggör upptag till fungerande leverceller (hepatocyter) och en utsöndring till gallan (hepatobiliärt kontrastmedel).
Transporten av Primovist in i levercellerna (hepatocyter) sker genom bindning (konjugering) till cirkulerande proteinet albumin¹Albumin är en av det vanligaste proteinet i kroppen. Albumin molekylen har en förmåga att binda till sig fettsyror, läkemedel, hormoner, mm. som då transporteras runt i kroppen och in i olika organ och vävnader. i blodet. Albumin binder till sig samt transporterar Primovist-molekylen som möjliggör transport in i hepatocyten. Denna transport gäller även för bilirubin i blodet. Vid gallvägsstas konkurrerar Primovist med överskott fritt bilirubin i blodet om passagen genom hepatocyterna vilket ger en fördröjning för upptag av Primovist i levern.

Med denna kontrast får man således en diagnostik även av de intrahepatiska gallgångarna (MRCP) för intraduktala (i gallgång) förändringar som gallstenar, gallgångscystor, stenoser, tumörväxt, mm. Primovist utsöndras från kroppen efter injektion i blodet till 50% via levern samt gallan till tarmen och återstående 50% via njurarna (urinen).

Primovist har en egen specifik biverkning som kan ge en andningspåverkan (dyspntex) vilket sker hos ca. 15% av patienterna i samband med injektionen till blodet vilket då kan påverka förmågan att hålla andan som då kan ge suboptimala bilderna som tas vid leverns artärfas. Denna biverkning är dosrelaterat samt mer vanligt hos patienter med KOL.

K.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg