Fråga Röntgendoktorn – Sida 33 – Det finns inga dumma frågor bara svåra svar!

Om att be om biopsi

Efter en preliminär diagnos, vars svar var en hjärntumör med ”troligen” malignitetsgrad II, så har jag nu fått veta att den ”nog” är godartad och att ”antagligen” inga ytterligare åtgärder behöver göras. (Har gjort 2 MR med 3 månaders mellanrum som visade samma resultat).

Kan det stämma? Tar man inte det säkra före det osäkra? (Typ åtminstone biopsi?) Skulle neurologerna verkligen lämna en preliminärt elakartad diagnos för att sedan dra tillbaks den?
(Har ej haft kontakt med neurologerna personligen utan ovanstående uppgifter kommer från min behandlande läkare på annan ort)

Kan jag begära biopsi eller ska jag gå i ständig ovisshet?

En preliminär diagnos kan mycket väl efter att radiologen vid genomgång (rond) med andra specialister (förmodligen neurospecialister) ändras i utlåtandet.
Det kan ibland var svårt för våra radiologer att särskilja på lågmaligna förändringar från benigna vid första undersökningstillfället.
Har man dock gjort 2 MR-undersökningar i utredningen talar detta nog trots allt för att förändringen har låg malignitetsgrad så som din läkare meddelat dig.

Du kan själv inte begära en biopsi eller behandling som inte förordas av läkare, specialist eller annan behörig remissföreskrivare.
En biopsi inom skallen är långt ifrån en riskfri undersökning. Alternativet är här att vid behov följa upp med MR-undersökning.

K.T. rtgssk
Röntgenavdelningen Helsingborgs lasarett

Om benö

Häromdagen åkte jag in på akuten för att jag fick så himla ont i fotleden, jag hade inte skadat foten utan smärtan kom krypande och blev bara värre, tillslut fick jag så ont så jag kunde inte stå på foten och i princip grät. Jag fick feber och röntgenbilderna visade inget brott eller något annat häpnadsväckande. Dagen efteråt hade febern gått ner och jag kunde återigen gå på foten, däremot fick jag veta att de hittat en kompaktö som ett bifynd i språngbenet. så min fråga till er är; kan denna kompaktö vara orsaken till min plötsliga smärta i foten?

En benö så som du beskriver det är ett ofarligt bifynd som inte ger några symtom. Se även tidigare [ fråga ].

TLA. överläkare
Röntgenavdelningen Helsingborgs lasarett

Om kontrast och blodprover

Jag undrar om kontrastmedel kan påverka leverprover som tex LD?
Jag har gjort en CT-Hals och tvådagar efter så tog jag lite prover och fick nu svar att allt var bra men LD var något förhöjt. Kan detta vara en tillfällig påverkan av kontrastmedel?

I en Nordisk studie från 1980 (Acta Radiologica, 1980:suppl: 362 57-63) gavs i djurförsök röntgenkontrastmedel direkt i leverartärerna.
Man följde flera olika levervärden (dock ej LD) och kunde se en lätt stegring av dessa upp till ett dygn. Därefter normaliserades proverna igen.

Eftersom man i kliniskt bruk (vid undersökning) ger både mindre och dessutom intravenöst är det osannolikt att en isolerad LD-stegring två dagar efter en CT-undersökning orsakats av röntgenkontrastmedel.

TLA. överläkare
Röntgenavdelningen Helsingborgs lasarett

Kort kö till undersökningen

Jag gjorde en MR skalle för en vecka sedan (min läkare på neuro remitterade mig till en privat klinik för att slippa kö). Jag vet inget om någon frågeställning eller om det föreligger någon misstanke om något ”fel” i hjärnan öht. På kliniken sa de att det tar en vecka innan min läkare får bilderna. Nu exakt en vecka senare, har jag fått en kallelse till doktorn. Kallelsen skickades ut med bara två dagars förbehåll, dvs jag ska träffa doktorn i övermorgon, fick kallelsen igår.
Jag blir ju såklart orolig att jag ska få dåliga nyheter nu när de kallar mig till Dr så pass omgående. Jag bor i en stor stad med universitetssjukhus. Trodde inte ens att specialiserade doktorer hade ”luckor” i sitt schema för att ta emot patienter med så kort varsel…. Hur brukar processen se ut generellt?

Nu tar du ut allt elände i förskott…
Det kan vara så enkelt att där trotts allt är väldigt kort kö, avbokade tider, mm. Privata vårgivare har nog generellt kortare köer då dom ofta inte har ett helt sjukhus ”ovanför sig” som också önskar och kräver snabba röntgenundersökningar av alla de slag.

När vi får nära förestående luckor i vårt tidbokade program (inom ca. 1 vecka) så bokar vi ofta in tidigare ej bokade patienter som snabbt kan komma och inte behöver förberedelser eller ska göra mer avancerade undersökningar.
Dessa patienter ringer vi oftast då till då normal postgång kan ta lång tid samt är mer osäkert om bokningen överhuvud taget kommit fram och accepterats av patienten.
Sedan är det ju även så att undersökningar givetvis prioriteras efter hur frågeställningen ser ut och patientens tillstånd vilket då styr när undersökningen bokas eller behöver bokas om.

Sedan bör och ska man alltid få förklarat av sin doktor varför man ska göra si och så. Detta borde vara en självklarhet som ofta inte fungerar i realitet.

K.T. rtgssk
Röntgenavdelningen Helsingborgs lasarett

Strålning vid röntgen av höften

Finns det strålningsrisker vid höftröntgen?

All användning av röntgenstrålning innebär risker. Strålningen kan påverka friska celler så att de omvandlas till cancerceller. Denna process är långsam. En strålningsinducerad cancer uppträder vanligen tio till trettio år efter bestrålningen.

Det vanligaste är dock att strålningen inte leder till någon strålningsinducerad cancer. Risken med en röntgenundersökning är oftast inte större än risken med en bilresa på några mil. De allra allra flesta som gör en bilresa råkar inte ut för någon trafikolycka, och de allra allra flesta som är med om en röntgenundersökning kommer inte att påverkas negativt av denna.

Men eftersom det inte är helt riskfritt med röntgen är det inte tillåtet att godtyckligt röntgenundersöka patienter. Man måste kunna motivera denna. Detta innebär att nyttan för patienten, med att göra undersökningen, ska vara större än risken med undersökningen. Har man problem med sin höft, bedömer jag att nyttan med röntgenundersökningen är så stor att denna helt klart väger tyngre än strålningsrisken.

M. O. sjukhusfysiker
Röntgenavdelningen, Helsingborgs lasarett

MR med metall i ryggen

Jag är opererad för scolios (någon form av metall i ryggen?) går det att göra magnet röntgen då? Jag upptäkt knöl i ena bröstet som känns skumt. Dessutom har jag märkt stor förändring i mitt minne osv och är fundersam om jag kan ha fått canser eller något annat konstigt. Kan jag kontakta sahlgrenska röntgen och ställa mig i kö för magnet röntgen eller måste jag gå genom vårdcentral?

Det går att genomgå en MR-undersökning trots metallstagen i ryggkotorna. Medicinska implantat är oftast av ej magnetiskt metall. Sedan sitter dessa stag så pass bra förankrade att det inte är någon fara för rörelser i metallen. Om undersökningen avser ryggen precis där dessa stag sitter blir det här kring mer eller mindre störningar i bilderna.
Att undersöka hjärnan med MR går däremot alldeles utmärkt då störningarna från ryggen inte når hit.

Man kan inte på eget bevåg beställa en röntgen eller MR av något slag. Dessa undersökningar görs via din egen doktor efter en klinisk undersökning.
Om du har upptäckt en knöl i bröstet så ska du absolut snarast kontakta din egen läkare för en mer noggrann undersökning.

K.T. rtgssk
Röntgenavdelningen Helsingborgs lasarett

Blyskydd vid röntgen av handen

Min dotter har varit hos er och röntgat handen för att göra en skelettåldersbestämning. Hon har gjort detta två gånger med 6 månaders mellanrum. Jag undrar varför hon inte har fått något skydd över sig någon av gångerna? Behöver man inte det vid en handröntgen?

Nej, man behöver inte något skydd över sig vid handröntgen.

På röntgenavdelningen vid Helsingborgs lasarett har vi regler för hur patienter ska skyddas vid undersökningar och hur vi ska göra med förälder som är med sitt barn under undersökningen.
Regler ska vara enkla, och våra regler är: Patienter ska inte ha lösa skydd, undantaget är testikelskydd för pojkar/män vid vissa undersökningar och bröstskydd för yngre patienter vid undersökning av ryggraden då denna är sned (skolios) och skydd för sköldkörteln vid tandröntgen.

Att inte patienter skyddas mera är antingen att stråldosen är försumbar eller att skyddet hindrar undersökningen eller försvårar den med risk att man måste ta om bilder och då ge mer strålning. Medföljande förälder ska alltid erbjudas strålskyddsförkläde. Detta är motiverat då man undersöker buken då mängden strålning (spridd strålning) som kan träffa föräldern är relativt stor. Men att ge föräldern ett förkläde då barnet undersöker handen är egentligen inte motiverat då den spridda strålningen är helt försumbar (strålningen motsvarar någon minuts naturlig bakgrundsstrålning). Men man gör det ändå för att reglerna ska vara enkla.

M. O. sjukhusfysiker
Röntgenavdelningen, Helsingborgs lasarett

Om MR av handleden

Hur magnetröntgar man en handled?

Man kan ligga nästan hur som helst bara handleden hamnar mitt i ”tunneln” vid bildtagningen.
Armen kan ligga utmed sidorna eller sträckas ovanför huvudet såväl på rygg eller liggande på magen. Är en patient väldigt ”kraftig” kan denne bli tvungen att ligga med armen eller armarna utsträckt framför sig ovan huvudet då armarna ev. kan få svårt att få plats utmed sidorna. Det finns begränsningar då det inte går att undersöka en patient som är bredare än ”tunnels” öppning som normalt på ”slutna MR” är ca. 66-70cm i diameter.
Undersökningen tar ca. 20-30 minuter beroende på frågeställningen.

K.T. rtgssk
Röntgenavdelningen Helsingborgs lasarett

Att röntga på neonatalavdelningen

Jag jobbar på neonatalen, där vi ganska ofta röntgar barnen i sängen. Då står jag och håller i barnet är det farligt med strålningen när man är gravid om man har blyförkläde och kan strålningen träffa om jag vistas i rummet utan skydd några meter ifrån?

Det är inget strålskyddsproblem för fostret om du är gravid och jobbar på en neonatalavdelning. Ur strålskyddssynpunkt kan det vara ett problem då man arbetar med stora och tjocka patienter (över 100 kg). Små patienter innebär att mängden strålning som behövs vid en röntgenundersökning är väldigt liten till att börja med. Den lilla mängd strålning som trots allt finns reduceras till i princip noll av strålskyddsförklädet.

Avståndet har också stor betydelse. Om man inte har strålskyddsförkläde på sig kan man utnyttja avståndet. Är man två meter bort från patienten reduceras strålningen tack vare avståndet till ungefär samma nivå som om man hade haft ett strålskyddsförkläde på sig men stått nära patienten. Du har kanske hört talas om inversa kvadratlagen?
Om du använder strålskyddsförkläde då du håller patienter och i övrigt står minst ett par meter bort från patienten vid röntgenundersökningar uppskattar jag att den sammanlagda fosterstråldosen motsvarar mindre än en dags naturlig bakgrundsstrålning. Bakgrundsstrålning är joniserande strålning, som också röntgenstrålning är, och som vi alla, inklusive foster, alltid utsätts för.

Det finns ett gränsvärde för hur mycket yrkesrelaterad strålning som ett foster får utsättas för då gravid personal jobbar med strålning. Du hamnar långt under 1% av tillåten maximal fosterstråldos.
Vid uppskattning av ovan har jag antagit att du som personal är med om ettusen (1000) röntgenundersökningar under graviditeten. Du skriver i frågan att det händer ganska ofta men jag är tveksam om det verkligen är så ofta som tusen gånger. Är det mer sällan än vad jag har antagit får du själv korrigera ner siffervärdena i motsvarande grad.

M. O. sjukhusfysiker
Röntgenavdelningen, Helsingborgs lasarett

Strålning hos tandläkaren

Jag var hos tandläkare för två dagar sen eftersom jag hade besvär med några tänder .
Det togs röntgenbilder. Av någon anledning misslyckades det och det visades inget på skärmen, så det fick säkert göra 3-4 misslyckade försök innan de fick till bilderna.
Har jag blivit utsatt för onödigt mycket strålning nu? Totalt blev det kanske 6-7 försök.

Strålningsrisken vid tandröntgen är otroligt liten. Risken att ta sig till och från tandläkaren (risker i trafiken) är oftast större är risken med röntgenbilder.

Om det inte blev några röntgenbilder därför att röntgenröret inte strålade så har du inte utsatts för någon onödig stråldos. Om undersökningen misslyckades därför att detektorn som du hade i munnen inte fungerade så har du utsatts för onödig bestrålning. Dock är denna eventuella onödiga bestrålning väldigt liten och risken med den är i motsvarande grad väldigt liten.

Det kan tänkas att det strul som du fick vara med om inträffar ytterst sällan. Är det så, så får man acceptera detta. Om däremot detta inträffar ofta borde din tandläkare se över sina rutiner.

M. O. sjukhusfysiker
Röntgenavdelningen, Helsingborgs lasarett