p>Fråga Röntgendoktorn

Feb
16

Om blodkärl spricker vid kontrastinjektion


FrågaNär jag nyligen gjorde en kontraströntgen av min hals gick min åder sönder och kontrasten gick ut i armen istället. Sved och gjorde väldigt ont, armen började svullna runt området där nålen satt. Var efter någon timme svullen och spänd över hela armen.

Ringde 1177 som uppmanade mig omgående att uppsöka Akuten. Väl där fick jag av Akutläkaren beskedet att linda armen och kontrollera min puls. Röntgöverläkaren blev också tillkallad men där var beskedet kall och våta kompresser alt. handdukar. Gjorde både ock och har lindat armen inatt.
Vaknade i morse med en hand som var som en fotboll. Besked jag även fick att om pulsen höjs och om inte svullnaden minskar så bör jag höra av mig igen om 48 tim. Orolig.

SvarDet händer då och då att det blodkärl där nålen sitter spricker eller att kontrasten går utanför blodkärlet (extravasering) vid injektionen. Detta kan bero på att nålen (venflon(PVK) inte ligger i blodkärlet utan i/mot/utanför kärlväggen, gammal PVK, fel storlek på PVK, flertalet punktionsförsök med PVK eller att blodkärlet där nålen sitter är för litet för den volym och hastighet man ska injicera kontrasten med.

Kontrasten injiceras med en sk. kontrastinjektor som ger den i förväg bestämda dos kontrast och natriumklorid med en viss hastighet. Normalt ligger injektionshastigheten på 2-5ml per sekund beroende på vilket organområde som avses undersökas. Risk för extravasering ökar med högre injektionsflöden. Injektorn är så konstruerad att den automatiskt avbryter injektionen om den känner av ett motstånd i samband med injektionen. Tanken är att vid injektion utanför blodkärlet uppstår ett motstånd i inflödet som då injektorn känner av och avbryter. I teorin….
Det händer att injektorn, trots felplacering av nålen, fortsätter med injektionen som om allt vore bra.

Personal står alltid hos patienten initialt när kontrast injiceras för att kontrollera att allt ”flyter på” som det ska och att patienten inte känner några obehag av något slag. Om en sk. extravasering sker känner personalen oftast detta tidigt i form av en snabb svullnad kring injektionsstället. Patienten upplever oftast även en stark smärtförnimelse i injektionsområdet i samband med detta. Sker detta avbrytes injektionen omedelbart. Det finns dock patienter som trots extravasering av en stor volym kontrast och natriumklorid inte känner några obehag alls. Mestadels då äldre.

Hur en ev. behandling och uppföljning är efteråt vid en extravasering beror på hur mycket kontrast som hunnit injicerats innan injektorn stoppas samt var extravaseringen skett.
Ansvarig radiolog kontaktas alltid efter undersökningen om en större mängd kontrast injicerats utanför blodkärlet. Radiologen inspekterar då och tar beslut om ev. behandling.
Om enbart en mindre svullnad uppstått vid injektionsstället och patienten inte upplever andra obehag får patienten gå hem. Vid en större extavaserad kontrasmängd kontaktas ortoped eller kirurg inom sjukhuset för konsultation innan patienten ev. får gå hem.

Behandling av mindre svullnad pga. extravasering är bla. högläge av armen och kalla omslag på svullnaden. Patienten kan själv kyla denna mindre svullnad med kylda omslag, 15-60 minuter, 3 gånger per dag, tills svullnaden gått ner.

Om patienten har kvarstående smärta från injektionsstället efter 3-4 dagar bör patienten kontakta sjukvården. Likaså ska sjukvården kontaktas om patienten får hudblåsor, sår, ökad rodnad eller svullnad. Dessa symtom kan uppstå även efter en mindre mängd kontrast i huden.
Om patienten upplever kall hud eller får nedsatt känsel i fingrarna anses detta som svårare komplikationer som kan ge blodcirkulationspåverkan vilket starkt kan påverkar syresättningen distalt ut i armen. Man känner då även pulsen sämre. Dessa svårare komplikationer kan kräva kirurgiska ingrepp.

Så om en redan svullnad av armen efter kontrastinjektion fortsätter att svälla eller man får andra symtom (se ovan) ska man åka in till en akutmottagning, vårdcentral eller liknande omgående.
Få inte konsultation över telefon om besvären ökar utan detta behöver synas kliniskt av en läkare.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Feb
03

Vad innehåller kontrast


FrågaVad innehåller kontrasvätskan som används vid DT röntgen? Det är hjärnan som ska röntgas.

SvarAll kontrastmedel som ska injiceras i blodet är vattenlösligt. För röntgenundersökningar innehåller kontrasten bla. jod som är det ämne som gör att man ser kontrasten i kroppens organ då detta sprutas in. Jod har den kemiska egenheten att den kan bilda vattenlösliga föreningar med låg toxicitet. Jodatomens höga täthet gör att röntgenstrålen bromsas upp lite. Denna attenuering (dämpning) av strålens passage genom ett organ gör att man då får en skillnad i röntgenbildens gråskala dvs. man ser kontrastmedlet.
För att få jod lösligt och flytande blandas denna med bl. trometanol (emulgeringsämne), vatten, saltsyra (reglerar ph-värdet), natriumklorid, mm.

Jodkontrast lämnar kroppen via urinen varför en väl fungerande njurfunktion är viktigt. Likaså ska man dricka rikligt såväl före som de efterföljande 12-24 timmarna så denna kontrast helt lämnar kroppen. Riklig dryck ger en ökad blodplasmavolym som i sin tur ger en ökad njurgenomblödning som anses minska påverka på njurarna av kontrasten.

Kontrasmedel för MR- och ultraljudsundersökningar innehåller inte jod utan har helt andra ingredienser.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Jan
27

Utåtrotation vid fraktur


FrågaJag undrar varför sker just en utåtrotation vid en collumfraktur?

SvarDen typiska höftfrakturen ger oftast ett utåtroterat (valgus) samt förkortat ben på den frakturerade sidan vilket kliniskt talar för en höftfraktur. Vid försök till rotation av benet uppkommer oftast smärta hos patienten. Ibland ses inte dessa ”typiska” kliniska fynd trots en höftfraktur utan patienten endast har lättare smärta från höften.
Om frakturen är odislocerat (benbrottsytorna sitter ihop) som då  är sk. inkilad fraktur kan patienten fortfarande lyfta på benet själv och även ev. stödja på benet. Det förekommer även innåtroterat ben (varus) vid höftfrakturer.

Vid höftfraktur får lårbenet således ofta en utåtrotation medan själva höftkulan ligger rätt vinklad i leden.
Denna valgusvridning kommer av att muskeln (iliopsoasmuskeln), som lyfter och roterar benet utåt samt böjer bålen framåt, drar lårbenet upp och utåt. Därav även varför benet ofta blir kortare vid en höftfraktur. Denna muskels distala fäste är i höftens lilla benutskott (trochanton minor).
Iliopsoasmuskel, som är benets viktigaste muskel vid framåtlyft, är en sammanslagning av 2 andra muskler vars fästen är  längs ryggraden samt i bäckenkammen.

När röntgenläkaren beskriver höftens/benets felställning beskrivs detta i 6 lägen varav 3 är rotationsfelställningar av benet och 3 är förskjutning av frakturens benändar.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Jan
25

Att se en höftledsfraktur


FrågaKan man se höftledsbrott på vanlig röntgen?

Odislocerad fraktur höger höft

Odislocerad fraktur

SvarVid misstanke på höftledsfraktur är en konventionell röntgen av höften en enkel, snabb och rellativt säker metod för frakturdiagnos.
I de flesta fall ser man brottsytorna eller annan antydan till benbrott (förändrad benstruktur) med denna enkla undersökning. Det uppstår ibland sk. odislocerad fraktur (ej åtskillda benändar) som kan vara svår att se med en vanlig konventionell röntgenmetod.

Om en stark misstanke på benbrott kvarstår trots att en konventionell röntgen ej diagnostiserat en sådan kan man komplettera undersökningen med en datortomografi (CT), magnetkamera (MR) eller ev. scintigrafi av höften.

Med CT ses i så fall en frakturlinje medan MR detekterar benmärgshematomet som alltid uppstår då blodkärl brister i frakturområdet i samband med skadan. Om man väljer att göra en scintigrafi gör man detta först efter 4-6 dagar när de radioaktiva isotoperna då tas upp där det finns en hög cellaktivitet som vid tex. ny benbildning i samband med frakturer.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Jan
20

Diarré av dricka kontrast


FrågaVattniga diarréer efter att ha druckit kontrast inför ultraljudsundersökning.
Är detta vanligt?

SvarDet finns oss veterligen ingen ultraljudsundersökning där man dricker någon form av kontrastmedel innan själva undersökningen. Normalt vid en ultraljudsundersökning av bukorgan är att patienten ska vara fastande i den utsträckning detta är möjligt. Således ingen dricka innan.

Däremot är det nästan ett normalt förfarande vid en datortomografi (CT) av buken.
Denna blandning patienten ska dricka kan då ge diarré efteråt vilket beror på den Sorbitol (sockersubstans) vi blandar i. Sorbitol har den effekten att påskynda passagen i tarmarna under den korta tid (1 timme) patienten dricker detta på röntgenavdelningen inför undersökningen. Detta för att få hela tarmen fylld med kontrastvätska vid bildtagningen.
Denna snabba passage kan då även ge orolig mage och diarré.
Så du har nog gjort en CT-buk….

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Nov
26

Huvudvärk av kontrast


FrågaI november var jag på kärlröntgen av huvudet med kontrastväska, är det vanligt att man får attacker av huvudvärk efteråt?

SvarAtt få huvudvärk efter injektion av jodkontrastmedel i blodet är en övergående känd sen ”biverkning” dock inte en helt vanlig sådan (ca. 1 av 150 pat.). Denna behandlas enbart symtomatiskt dvs. med huvudvärkstablett.

Flertalet jodkontrast-sorter är isotoniska eller lätt hypertona vilket betyder att de drar ingen eller minimal vätska ur celler (osmos) och det interstitiella rummet till blodbanorna. Troligen är det denna ytterst minimala men dock vätskeförlust ut i blodkärlen som då ger en ökad volymexpansion (vasodilatation) vilket i sin tur ger upphov till den förväntade värmekänsla man normalt känner i kroppen av en kontrastinjektion.
I hjärnan finns den sk. blod-hjärnbarriären som hindrar främmande ämnen och kontrastmedel att nå utanför hjärnans blodkärl in i hjärncellerna (CNS). Detta hindrar dock inte den något hypertona kontrasten att dra vätska ut från hjärnans interstitiella vävnad (hjärnbarken) in i blodkärlen. Dvs. hjärnan blir för en kort stund uttorkad. Denna minimala men trots allt en störning i hjärnans vätskebalans kan då ge symtom i form av huvudvärk.
Det finns mycket sällsynta fall där kontrast passerar blod-hjärnbarriären och kan då ge svårare neurologiska symtom så som svår huvudvärk, kramper, förvirring och motoriska störningar, mm. Likaså kan metastaser, meningit, etc. ge en barriärskada där kontrasten då kan påverka nervceller, som är mycket känsliga för yttre stimuli, som då kan ge liknande symtom.

Om det var kontrasten eller det faktum att även stress och den obehagskänsla de flesta nog känner inför denna undersökning och en injektion, av ett för sig själv okänt medel i kroppen, nog kan ge huvudvärk. Vad som orsakade din kan vi inte sätta fingret på men kontrastrelaterad huvudvärk ska vara övergående inom några timmar eller någon dag.

Symtom som kan relateras till en nyligen kontrastinjektion som inte går över inom någon eller några dagar ska man ta upp med sin egen doktor. Likaså ska man meddela röntgenpersonal om dessa ”biverkningar” om fler röntgenundersökningar med jodkontrast ska göras i framtiden. Vid svårare besvär efteråt ska man givetvis söka akut sjukvård.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Okt
29

Förkalkning från handled till armbåge


FrågaBlev röntgad på akuten vid Lidköping för ett kraftigt slag på höger underarm. Ingen skada upptäcktes där men läkaren upplyste mig om att det syntes förkalkning från handen tom armbågen. Skall detta undersökas vidare av min vårdcentral? Har besvär men ej sökt för denna värk. Ålder 80+.

SvarFörkalkning över en längre sträcka får nog tolkas som ”åderförkalkning” av dina blodkärl i underarmen ut mot handen.
Vad gäller övrig kalkbildning i armen drabbar detta oftast överarmen nedom axelpartiet där muskelsenor kan få längre kalkbeläggningar som då oftast beror på ensidiga kraftiga ofta återkommande rörelser av armen. Det finns ämnesomsättningssjukdomar samt mer ovanliga benigna typer av muskeltumörer som kan ge längre kalkbildningar i mjukdelarna.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Okt
27

Kothemangiom och orsak


FrågaHur uppkommer hemangiom i en ryggradskota? Är 2,5 cm ovanligt stor? ( I th12) Om det växer utanför kotans hålrum är det då det kan bli malignt? Hur vanligt är detta? Kan man medicinera bort det? Förstår att det ej är operabelt.
Har ont dygnet runt och strålar upp i nacken. Har diskbråck på L 4-5 sedan två år. Vid MR för två år sedan fanns ej hemangiom som nu alltså finns i th11 samt th12 (Är 67 år). Har dessutom kraftig Ischiasvärk sedan två år i båda benen, höger fot bortdomnad samt höger underben. Känns som järnklovar kring anklarna. Mycket stark smärta på en punkt djupt inne i vänster vad. Vaknar nattetid av liknande elektriska stötar i benen. Även kramper. Känns som varmt bly som rinner ner inne i h. ben ända ner i foten.
Besökte nyligen en ortoped som inte ansåg det var aktuellt för en operation. Skall jag ha det så här för resten av mitt liv?

SvarHemangiom i en kotkropp är en benign ”tumör” som sällan är behandlingskrävande. Hemangiomet är antingen en medfödd kärlmissbildning eller med åren förvärvad sådan. Fallen ökar med åldern där den vanligaste patientgruppen utgöras av 50-60 åringar. Denna statistik beror nog på att det är en vanlig åldersspann för undersökning av ryggen av andra orsaker.
Dessa hemangiom i endera ryggkota, vanligast i bröstryggen, finner man således oftast som bifynd hos ca 10% av alla patienter som genomgår en MR-bröstrygg. Man räknar med att ca. 50% av alla hemangiom finner man i ryggkotorna. I omkring 30% av fall med hemangiom är dessa multipla dvs. det förekommer flera hemangiom i olika ryggkotor.

Ett kothemangiom kräver som sagt sällan behandling. Dock finns hemangiom som är mer aggressivt växande och som genom sin storlek påverkar omkringliggande strukturer, växer in i ryggmärgskanalen eller destruerar den aktuella kotan så att en kotkompression kan bli resultatet. Dessa mer aggressiva, men mer sällsynta, former av kothemangiom finner man oftast inom bröstryggkota 3 till 9 (th3-th9) och då i den bakre delen av kotan eller i kotutskottet.
Med magnetkamera (MR) kan man oftast kategorisera hemangiomet som benign eller ett mer aggressivt sådan efter vilket innehåll hemangiomet har. MR detekterar fett väldigt bra. Generellt är att ett välavgränsad hemangiom med fettinnehål räknas som benignt. Hemangiom med lågt fettinnehåll samt som har en mer kärlrik struktur kan vara av en mer aggressiv sort.

Hemangiom som ger symtom eller genom sin storlek riskerar att haverera kotan kan behandlas. Det finns bla. vertebroplastik där man sprutar in en stödjande massa (bencement/plast) i ryggkotan. Om hemangiom ger en påverkan av ryggmärgen kan man göra en sk. laminektomi då bakre taggutskottet avlägsnas för att ge mer plats bakom aktuell angripen kota. I någon litteratur har vi sett det nämnas sk. sklerosering med alkohol av hemangiomet. Vi vet inte om det idag görs i Sverige. Risker med alkoholsklerosering är att alkoholen kan flyta in i andra ömtåliga strukturer eller blodkärl. Alkohol in av misstag i ryggmärgskanalen är inte bra.

Mycket nackvärk kommer av bla. förslitningar i halsryggens leder. Dina smärtor ner i benen kommer från ländryggen då nerverna ner i benen löper ut härifrån. Det går inga nerver ner i benen från bröstryggen.
Det enda vi gör på röntgen är sk. rotblockader (se detta). Det kanske kan vara ett alternativ för dig men det får du diskutera med din egen läkare.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Okt
07

Kärlnystan av punktionsmiss


FrågaHar sedan snart två år lidit av ett diskbråck på 5-6e ländkotan med svår ischiassmärta och känselbortfall i höger fot. Vid en ny MR upptäcktes kärlnystan i elfte och tolfte th-kotan som jag också upplever smärta från strålande upp i nacken. Hur uppstår dessa?

För snart två år sedan försökte man ta ett ryggmärgsprov utan att lyckas. Sex gånger stack man in en spruta i mitt då nyss uppkomna diskbråck… Kan detta trauma ha orsakat hemangiomet?

Nål för CNC

Nål för CNS

SvarHemangiom i ryggkotorna är en medfödd kärlmissbildning och förekommer i ca 10% av befolkningen. Kvinnor över 40år är en överrepresenterad patientgrupp.
Ett hemangiom är normalt långsamt växande i benmärgen och ger inga symtom. Det finns dock mer agressivt växande hemangiom (1-2%) som så småningom kan uppta hela ryggkotan som då kan påverka kotans hållbarhet samt ge en påverkan av ryggmärgskanalen.
De flesta hemangiom sitter inom bröstryggen.

Det anses vara kontraindicerat att göra lumbalpunktionen i nivå med tidigare operativt ingrepp i ryggen eller i nivå med ett känt diskbråck. Det är troligen en lumbalpunktion du gjort då man skulle få ut lite ryggmärgsvätska (likvor) för ett prov av något slag.
Vid en lumbalpunktion kommer nålen åt de sensoriska nerverna (känsel) i upp mot 1 av 10 punktionstillfällen. Punktionsnålen stöter till de nervtrådar som längre ner går ut sidledes från ryggmärgen som rotflätor genom sidokothålen. Detta ger då övergående smärta (dysestesi) som kan tolkas som ett felstick.
Nålen man använder har ingen eller endast ytterst på spetsen en skärande slipning (sk. Lancett-slipning). Nålen sticks in med slipningen vertikalt, vilket delar de horisontellt gående nertrådarna åt vardera sida av nålspetsen, för att minimera påverkan av de nervbanor man passerar vid punktionen.
Bestående skada på dessa nerver sker nästan aldrig i samband med en lumbalpunktion. Då det ibland kan vara svårt att manuellt hitta rätt med punktionsnålen kan denna lumbalpunktion göras på röntgen med hjälp av genomlysning.

Punktionen i ländryggen och hemangiomet i bröstryggen (Th11-12) har inget samband då ryggmärgen slutar vid ländkota 1 (L1) samt att likvorpunktioner alltid görs nedanför denna nivå. En kotdisk (vertebraldisk) har normalt ingen blodkärlsförsörjning och blöder således inte vid en injektion. Däremot löper det nerver kring diskens yttre hölje.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Sep
12

Varför gel till ultraljudet


FrågaKan man ta ultraljud på bukaortan utan gel? Jag var på ultraljuds undersökning på Varbergs lasarett, där undersöktes jag utan gel. Varför?

SvarPå något sätt ska man alltid stäva efter att minska luftgapet mellan transducern och huden.
Dvs. ultraljudstransducern måste ligga helt an mot huden. Detta för att inte få stora störningar i ultraljudssignalen pga. luft. Detta betyder även att luftförande organ (lungor, tarmar, magsäcken…) inte lämpar sig för att undersökas med ultraljud.
I praktiken kan man hålla transducern helt stilla mot huden och få en vettig bild men i praktiken måste man vid undersökning föra transducern över ett större område på huden.

Gelkudde

Gelkudde

För att få en bra glideffekt och minimera luft mellan transducer och hud använder man sig oftast av någon form av gel eller salva.
Idag finns alternativ till gelen. Detta tex. i form av fasta gelkuddar som läggs mellan transducern och huden. Man slipper då det kladd som den flytande gelen ger. Finns säkert andra lösningar vi inte känner till men transducern måste alltid ligga helt an mot huden för en bra bild.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Sidan 2 av 8412345102030...Sista »