När jag var gravid i vecka 32 röntgade jag lungorna för att se om det fanns en propp. Fick göra det två gånger eftersom första gången misslyckades.
Jag har hört att mitt barn kan utveckla cancer på grund av detta. Han är nu två år och jag tänker på det väldigt ofta. Ibland kan jag inte sova på kvällarna.
Hade jag vetat detta hade jag aldrig röntgat mina lungor.
Stråldosen till fostret är så liten att du inte behöver oroa dig för ditt barn.
Vid denna typ av undersökning bestrålas endast området kring lungorna, vilket innebär att ingen strålning riktas direkt mot fostret. Viss strålning kommer dock att ”studsa” i kroppen (så kallad spridd strålning) och därmed nå fostret den indirekta vägen. Dock är denna stråldos ytterst liten.
Dagligen utsätts vi alla för strålning från exempelvis markytan, atmosfären (s.k. kosmisk strålning) och luften. Denna strålning kallas bakgrundsstrålning. Den strålning som når fostret vid en röntgenundersökning av lungorna motsvarar ungefär 1 veckas bakgrundsstrålning. Fostrets stråldos till följd av undersökningen kan även jämföras med den extra stråldos man erhåller (i form av kosmisk strålning från atmosfären) vid en flygning tur-och-retur över Atlanten.
Att gravida kvinnor genomgår en lungröntgen-undersökning är inte helt ovanligt, då 1/1000 kvinnor får lungemboli under graviditeten. Röntgenundersökningen är en viktig del för att ställa diagnos så att man kan behandla en eventuell propp i lungan. Således är undersökningen väl motiverad, då risken för skador på fostret till följd av röntgenundersökningen är mycket mindre än vad risken varit om du valt att inte göra undersökningen. Vid alla undersökningar som innebär stråldos till patienten måste alltid nyttan av undersökningen överstiga risken, och då patienten är gravid utförs alltid en individuell bedömning före undersökning.
M. O. sjukhusfysiker
Röntgenavdelningen Helsingborgs lasarett
J. M., K. R. sjukhusfysikerstuderande
Lunds Universitet