Vilken fördel och nackdel finns med kontrastmedlet Gastrografin vid undersökning av mag-tarmkanalen som har betydelse för diagnostiken eller metodiken?
Gastrografin är ett vattenlösligt kontrastmedel av jodsalt för mag-tarm-kanalen.
Denna kontrast använder vi bla. vid tarmundersökningar då patienten är nyopererad i tarmen eller det finns annan risk för att kontrast kan läcka ut från tarmen. Vid dess risktillfällen är det helt kontraindicerat att använda den vanliga Barium-kontrasten som inte alls är vattenlöslig.
Gastrografin har en mycket hög osmotisk effekt på grund av sin höga salthalt. Detta gör den bla. lämplig för att lösa upp lättare tarmvred, mekoniumileus, mm. då saltet drar in mycket vätska till tarmen och på så sätt expanderar tarmlumen som, förhoppningsvis, spontant löser upp tarmstoppet.
På grund av den höga salthalten ska detta medel inte användas där patienten är uttorkad eller har allmänt dåligt hälsotillstånd, mm.
Gastrografin kan kroppen själv ta upp och eliminera ut med urinen om det skulle råka komma ut i fria bukhålan, etc.
Själva kontrasteffekten i röntgenbilderna är annars i stort detsamma som för andra kontrastsorter. Syftet med denna kontrast är oftast att konstatera passage eller flöde i ett hålrum. Man får inte den ”fina beklädnad” av tarmväggen man normalt får med Bariumsulfatet. Sedan är Gastrografin billigare än tex. annan jodkontrast som har betydelse om större mängder ska förbrukas.
K.T. rtgssk
Röntgenavdelningen Helsingborgs lasarett
