p>Fråga Röntgendoktorn

Nov
09

Komplettering av lungröntgen


FrågaJag har gjort en lungröntgen. Fick nu svar att läkarna  vill komplettera med en datortomografi. Varför? Blev nu orolig!

Konventionell röntgen

Konventionell röntgen

SvarRöntgen av lungorna (pulmones) är den vanligaste undersökningen på röntgenavdelningen.
En vanlig konventionell lungröntgen ger väldigt bra och överskådliga bilder av lungorna och hjärtats kondition. Denna ”enkla” och snabba metod används således  ofta initialt vid oklara utredningar där man finner kliniska fynd från lungorna.

Om man på den vanliga konventionella röntgenbilden ser något som inte kan förklaras leder detta oftast till en kompletterande bildtagning/undersökning. Det kan vara normala fynd med avvikande utseende.

Det kan även vara strukturer i bilden som utgörs av tex. fibrösa stråk, avvikande anatomi, lungkärl, infektion, mm.
Denna kompletterande undersökning kan då antingen göras med samma teknik (andra projektioner) eller med annan teknik som lämpar sig bra för aktuellt organ.

CT-thorax

CT-thorax

Datortomografi (CT) är en mycket bra metod för att avbilda hela bröstkorgen (thorax) med dess olika delar så som lungvävnad, blodkärl, bronker, diafragma, matstrupe, mm. Man kan mycket väl göra en datortomografi (CT) som initial undersökningsmetod istället för den konventionella metoden.
Vilken metod man väljer för att undersöka lungorna med beror mycket på remittentens (din doktor) val samt, och framför allt, frågeställningen. Dvs. vilken patologi man misstänker baserad på de kliniskt fynden (symtom, blodprover, askultation. mm.) och hur man bäst avbildar denna ev. patologi.

Att alla undersökningar av lungorna inte från första början görs med datortomografi beror bla. på att det idag varken finns tidsutrymme eller tillräckligt antal CT-maskiner för detta. Röntgen av lungorna är en av de vanligaste undersökningen på en röntgenavdelning idag.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Nov
03

Vid extravasering av kontrast


FrågaGjorde en pet och ct-rtg av helkropp. Blodkärlet brast.
Kände först en värmekänsla sedan kom en FRUKTANSVÄR SMÄRTA i armen där nålen satt. Jag skrek och tillkallade personal som snabbt tog ut nålen. Sedan fortsatte bildtagningen. Den värsta smärtan släppte.
Kan den här bildtagningen blivit korrekt? Fick ett papper med hem med instruktioner.
Nålen sattes i underarmen som direkt blev rödlila upp till armvecket. Mina blodkärl brister vid vanlig blodprovstagning också med stora blåmärken.

SvarDet gör oftast ont om blodkärlet brister (extravasering) under pågående injektion av kontrastmedel eller annat som injiceras med hög hastighet.
Brister blodkärlet ute på handryggen känns det mycket mer än om blodkärl brister i tex. armvecket under pågående injektion. Det är mycket tunnare hud kring blodkärlen ute på handryggen än i armvecket. Sedan beror smärtupplevelsen även på hur stor mängd vätska som hinner injiceras in innan man får stopp på injektionen.

Då blodkärl brister och kontrasten går extravasalt (utanför blodkärlet) direkt vid injektionens start sticker man om patienten med en ny nål (på annat ställe) och gör om undersökningen. Om endast en liten del kontrast injiceras extravasalt i slutfasen av injektionen kan undersökningen/bildtagningen ändå fortgå om man anser att patienten erhållit tillräcklig mängd kontrast för att få diagnostisk kvalitet.
Blir inte undersökningen tillfredsställande med den kontrastmängd patienten erhållit görs denna undersökning om antingen direkt eller vid ett annat tillfälle.

Hur en en ev. behandling ser ut vid en  extravasal (utanför blodkärlet) injektion beror på mängden kontrast eller vätska som gått ut i mjukdelarna lokalt kring insticksstället. Små mängder åtgärdas ej. Vid större mängder vätska extravasalt kan kylda omslag och högläge av armen komma i fråga. Är det stora mängder injicerad vätska som lägger sig som en stor svullnad lokalt kan detta i värsta fall ge sk. kompartmentssyndrom i armen. Detta betyder att svullnaden är så stor att den klämmer åt och hindrar blodförsörjningen ut till armen. Detta tillstånd måste då ev. åtgärdas kirurgiskt.

Om patienterna får stora blåmärke på armen vid dessa tillfälle eller får det lätt vid blodprover etc. beror troligen på en egen medicinering av ”blodförtunnande” medicin (Waran, Eliquis, etc.). Mindre blåmärken efter injektionsnålar är relativt vanligt och lägger sig oftast okomplicerat efter någon vecka. Man ska bara vara observant på att dessa blånader inte fortskrider och växer till sig till en större svullnad. Framför allt om man medicineras med blodförtunnande läkemedel.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Sep
26

Köpa egna röntgenbilder


FrågaJag skulle vilja köpa några kopior av röntgenplåtar.
Hur gör jag med detta?

SvarKontakta den röntgenklinik där bilderna är tagna. Du beställer den eller de undersökningar du vill ha. Man köper undersökningarna styckevis.
De levereras sedan på CD-skiva  eller USB-minne som sätts i datorn. Det följer med ett visningsprogram för bilderna som startar automatiskt.
Kostnaden för köp av bilder skiljer mellan olika röntgenkliniker från allt mellan 50-300Skr.
Leverans sker till ett postombud som rekommenderat brev.

Innan du får tillgång till dina bilder ska denna köpbegäran godkännas av en radiolog eller annan ansvarig läkare på den aktuella röntgenkliniken. Du kan få avslag på din begäran att köpa dina egna bilder. Det är inte alla bilder som är bra att ensam titta på då man som lekman kan ha svårt att tolka vad som ses på bilderna.. Många läkare och vårdenheter har tillgång till röntgens bildarkiv vilket då gör det möjligt att vid ett läkarbesök eventuellt se bilderna ihop.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Jul
28

Hur ofta kan man få rotblockad


FrågaHar en son som är 20-år han har haft ont i snart 9år, men man har skyllt på allt som växtvärk och liknande.
För drygt ett år sedan så fick han gjort magnetröntgen och en ny precis innan jul. Det är en disk som är helt uttorkad och han har så ont att han bara kan vara på praktik ca 5 timmar om dagen. Han fick en nervblockad för 1½ månad sen men känner nu att den börjar släppa. Hur ofta kan man få denna? Blir det längre mellan gångerna (typ att det bunkrar sig)?

SvarDet finns egentligen ingen tidsgräns för hur länge dessa behandlingar med rotblockader kan fortgå. Har man en bra effekt av dessa behandlingar och inga andra behandlingsalternativ är aktuella eller står till buds kan de fortgå flera år. Är effekten av dessa behandlingar kortvarig och man behöver göra täta återkommande rotblockader ska/bör man utreda alternativa behandlingar eller kompletterande behandlingar som då ökar tidsintervallerna för varje blockadtillfälle.

Är patienten ung ska man absolut överväga annan behandling eller med kirurgisk ingrepp åtgärda den skadade kotdisken, tex. med en kotdiskprotes. Idag finns flera behandlingsalternativ vad gäller skadade ryggkotsdiskar som man bör diskutera med sin doktor. Som ung patient med dessa ryggbesvär bör man även konsulteras av ortopedspecialist eller liknande vårdspecialist på ryggbesvär.
Det är inte försvarbart att en ung patient under lång tid ska behöva få dessa rotblockader eller ta starka smärtstillande mediciner för att fungera såväl fysiskt som socialt i samhället.

Den kortison dos som deponeras intill nervroten har effekt på smärttillståndet från ingenting upp till flera månader beroende på flera faktorer. Kortisonet ”hamstras” inte lokalt på platsen för injektionen. Inflammationen kring nervroten blir inte heller mindre känslig för kortison med tiden. Man får bra effekt varje gång om injektionen gjorts rätt och den tidigare visat sig ge denna smärtlindrande effekt.
Däremot har långvarig kortisonbruk andra negativa bieffekter i andra delar av kroppen. Likaså kan upprepade rotblockader ge förändringar i mjukdelarna kring injektionsstället i ryggen.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Maj
30

Effekten av kontrast på tumörer


FrågaJag undrar om bakterier drar till sig kontrast medel på samma sätt som cancerceller gör?

SvarIngetdera är riktigt i din fråga.
Anledningen till att tumörer, metastaser, infektioner, mm. ses bättre på röntgenbilden med kontrastmedel än utan, beror på den abnorma blodkärlsnybildning som oftast sker i dessa förändringar. Denna ofta stora ansamling av nya småkärl i en patologisk förändring bidrar också till att mer kontrastmedel återfinns häri. Detta gör att det blir en märkbar kontrastskillnad i röntgenbilderna på platsen för denna förändring. Kontrasten passerar inte in i celler utan är sk. extracellulär vätska.

Likaså ses tex. cystor, varhålor, mm. då själva förändringen inte innehåller några blodkärl utan det då är den omkringliggande vävnaden som normalt laddar upp med kontrast. Man får således ett tomrum i en annars kontrastmättad omkringliggande vävnad.
Således är det via blodkärl eller avsaknaden av blodkärl med kontrast som påvisar var, hur stor, utbredning, etc. en patologisk förändring är/har.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Apr
19

Ansiktsförlamning vid tandläkarbesök


FrågaFör en kort tid jag fick besöka tandläkare som har tagit bort en tand på mig. Nu känner jag att jag inte kan röra halva delen av mitt ansikte så bra. Vid besöket hos husläkare sa han att det är den femmte nerven. Vad ska jag göra?

SvarDenna fråga är inte röntgenrelaterad men då vi har övertandläkare inom röntgen, som handlägger problem inom käk-, hals-  och ansiktsregionen, kan vi dock komma med lite information om detta.
Får man några problem efter en behandling ska man dock alltid först ta upp detta med den som utfört behandlingen. I detta fall din egen tandläkare.

När det gäller bedövning av tänderna i överkäken ges denna bedövning mot aktuell enskild tands rotspets (terminal anestesi). Överkäkens nervgren (nervus maxillaris) löper ut från hjärnan centralt i skallen strax bredvid turksadeln i kilbenet. Denna nerv kan således inte nås med en bedövningsnål utan man lägger bedövningen runt mer distala grenar från denna nerv vid tandköttet kring den aktuella tanden.

När det gäller underkäken kan bedövning läggas så varje halva av underkäken (kvadrant) bedövas med alla de tänder som sitter i denna halva sk. mandibularblockad (ledningsanestesi) . Denna injektion brukar upplevas obehaglig av patienterna. Tandläkaren lägger då bedövningen in under käkvinkeln mot nerven alveolaris inferior innan den löper in i underkäksbenet och delar upp sig i ytterligare nervbanor till olika tandpartier.

Vid bedövning av underkäken (blockad) kan viss känseldomning uppstå i tungan, läppar och en del av ansiktet. Denna bedövning sitter normalt i 5-6 timmar för att sedan successivt släppa. Om bedövningsnålen stuckit in i nerven kan känselpåverkan sitta i längre.  Om den inte släpper inom några dagar bör man kontakta sin tandläkare igen för en bedömning eller ev. remittering till öron-näsa-hals specialist. Denna påverkan av nerven upptäcker man oftast inte förrän lokalbedövningen normalt borde ha släppt.
Det finns även alltid större risk för nervpåverkan vid större ingrepp som tex. åtgärder av visdomständer.
Idag kan bedövning ske mot varje enskild tand även i underkäken så som vid överkäken.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Mar
24

Om för mycket kontrast


FrågaVad händer om man får för mycket kontrastväska?

SvarRisker med kontrastmedel är bla. den nefropati (njursvikt) som patienten kan få efter en kontrastinjektion. Den exakta orsaken till denna ev. njursvikt efter kontrast är i mycket oklart. Risken ökar dock markant, enligt flera studier, om patienten även tidigare har en viss njursvikt med sig i bagaget inför en röntgenundersökning med kontrast.
Man tror rent fysiologiskt att svikten beror på att njurarna reagerar med bla. viss syrebrist (hypoxi). Detta uppkommer av att kontrasten ökar storleken på blodkärlen genom osmos som då ökar njurarnas genomströmning av vätska. Denna ökade mängd vätska genom njurarna ökar även kroppens återresorption av bla. natrium som i sin tur kräver en ökad syresättning av njuren, osv. Men som sagt mycket är fortfarande oklart varför det blir så…

Risken för kontrastrelaterad njursvikt beror bla. på kontrastmängd, patientens njurfunktion samt andra faktorer som kan påverka njurarnas funktion att utsöndra (kissa ut) kontrastmedlet.
För att minimera riskerna med kontrast tar man hänsyn till om patienten fått kontrast med täta intervaller, patientens ålder, om patienten är uttorkad (dehydrerad), hjärtsvikt, diabetiker, medicinering med Metformin, mm.
Det är remittentens (patientens egen doktor) ansvar att klargöra dessa riskfaktorer inför en undersökning som ev. kräver kontrastmedel.

Inför en undersökning gör man alltid en skattad bedömning av riskfaktorer, frågeställning, organområde samt en uträkning av hur mycket kontrast som kan komma ifråga. Väger riskerna över mot nyttan av en undersökning med kontrast får man välja att minimera mängden kontrast eller välja alternativa diagnostiska metoder utan kontrast. Kontrastmedel är vid flertalet frågeställningar dock helt avgörande för en adekvat diagnostik.

Det finns en viss risk att kontrastförvärvad njursvikt ger förlängd sjukhusvård, ev. dialys vid svårare svikt eller i värsta fall patienten avlider som följd av grav njursvikt.
Andelen patienter som får biverkningar av kontrast har ökat de senaste åren då patientvolymen som genomgår en kontrastmedelsundersökning har ökat markant pga. lätt tillgänglighet, ökade diagnostiska organområden, undersökningar med mycket äldre patienten än tidigare, mm.
Kontrastmedel är enligt forskning den tredje vanligaste orsaken till sjukhusvård för akut njursvikt.

Dessa risker är i stort detsamma för kontrast såväl för datortomografi (CT) som för magnetkamera (MR).

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Mar
15

Kan man missa kontrasten i bilden


FrågaGjorde en magnetkameraundersökning igår och den som skulle injicera kontrastvätskan misslyckades upplevde jag (han var inte ordinarie personal). Det kom utanför på armen och han torkade upp det. Jag kände ingenting i kroppen som jag gjort alla andra gånger jag fått det. Påtalade det men han vidhöll att man inte säkert kände av det och att det inte var något problem. Tog även upp det med receptionisten efteråt som sa att det skulle upptäckas omgående på dataskärmen om det inte hade lyckats.
Jag känner mig ganska övertygad att jag inte fått i mig kontrastvätskan.
Hur påverkar det resultatet i så fall? Finns det risk att man missar något? Kan man verkligen se om man missat kontrastvätskan?

SvarVid en injektion av MR-kontrast injiceras denna ofta för hand av en sjuksköterska som relativt enkelt avgöra om kontrasten går ”rätt” i blodkärlet eller inte. När man sprutar något utanför ett blodkärl (extravasering), för hand eller med en sk. automatisk injektor, brukar detta kännas rejält på patienten samt att en kvaddel vid punktionsstället uppkommer. Om något droppar utanpå huden kommer detta troligen från när sjuksköterskan kopplar på en förlängningsslang eller vid kontroll av befintlig kanyl med koksalt innan själva kontrastinjektionen. I praktiken kan även förlängningsslangen till nålen lossna vid pågående injektion om den inte skruvats på ordentligt.

De flesta patienter får ingen känsla av MR-kontrasten vid själva injektionsmomentet. Det är oftast först i efterhand patienten kan få huvudvärk, yrsel och illamående, som är de vanligaste effekterna efter en MR-kontrastinjektion.
Vad gäller jodkontrast vid en CT-undersökning får patienterna oftast mycket mer känningar av kontrasten vid själva injektionstillfället i form av bla. värmekänsla i kroppen.

Att kontrast verkligen injicerats i patienten är ofta förutsättning för en diagnostik där kontrast krävs för en specifik frågeställning.

Som beskrivits ovan går det oftast snabbt att ”fysiskt” avgöra om kontrastinjektionen inte ”går rätt”. Det kan ibland vara svårt för sjuksköterskan, beroende på typ av undersökning och organområde, att direkt framför monitorerna vid undersökningens gång avgöra om patienten fått lämplig mängd kontrastmedel för att ge en adekvat undersökning.
Om injektionen på något sätt gått fel eller annan oklarhet finns kontaktas ansvarig läkare (radiolog) eller annan medicinsk ansvarig som gör en bedömning av bilderna om undersökningen gått som förväntad, kontrastmängden räcker eller behöver kompletteras med ytterligare en undersökning. Även vid den senare bedömningen av bilderna kan läkare se om oklarheter fanns vid kontrastinjektionen.

Så oavsett oförutsedda händelser vid en enskild undersökning får patienten alltid en fullgod diagnostisk undersökning i slutändan.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Mar
08

Tjocktarmsröntgen vs. rektoskopi


FrågaHar av min doktor blivit ordinerad tjocktarmsröntgen. Nu undrar jag varför man inte kan göra en rektoskopi, som tydligen inte är så smärtsam. Min läkare svarade att det görs inte på patienter som är under 70år. Varför har region Skåne bestämt detta? Är det för att spara pengar,eller?
Nu undrar jag om jag kan ha byxor och och en tunn tröja på mig, som vid rektoskopi.

SvarDet är troligen tvärtom du menar där patienter över 70 år får genomgå en CT-kolon medan yngre (<70år) och rörligare patienter gör en koloskopi.
En rektoskopi avser endast undersökning av de sista delarna av tjocktarmen medan en koloskopi gäller hela tjocktarmen, i den mån detta är möjligt.

En rektoskopi görs i samband med en CT-kolon eller i de fall patienten inte kan genomföra en adekvat koloskopi. Likaså görs en rektoskopi alltid först vid rött blod från ändtarmen. Tvärtom gäller även där man efter en CT-kolon finner fynd som tex. polyper och då gör en kompletterande koloskopi efteråt.
Mest besvärande är förberedelserna som är desamma oavsett metod.
CT-kolon upplevs nog generellt som en enklare undersökning än en koloskopi. En annan fördel med CT-kolon är att vid misstänkta bildfynd kan en bedömning även göras av omkringliggande organ och vävnad.
Koloskopi ger däremot en något högre diagnostisk säkerhet av själva tarmväggen där det samtidigt går att ta en sk. biopsi (vävnadsprov) eller annan endoskopisk behandling av misstänkta förändringar i tarmväggen. Koloskopi är därför att föredra vid misstanke på tex. ytliga inflammatoriska förändringar, slemhinneblödningar, etc. som inte ses med CT.

Kostnaden för en CT-kolon resp. koloskopi är i stort densamma.
Att man har olika metoder för undersökningar av tjocktarmen, indelat efter ålder, beror mycket på de resursbegränsningar som generellt finns för de båda metoderna. Idag är väntetiderna för en oprioriterad CT-undersökning flera veckor/månader oavsett frågeställning. Likaså gäller troligen för koloskopi. För att inte få än svårare prioriteringsproblem och därigenom högre risker för patienterna, med alltför långa väntetider, har man fått dela upp oprioriterad tjocktarmsundersökning mellan olika metoder och kliniker beroende på ålder.
Därav denna indelning.
Som sagt ovan inga regler utan undantag…. beroende på tarmsymtom, lokalisation, frågeställning samt annan klinisk bedömning frångår man givetvis denna indelning av metod.

Du får tröja/skjorta samt speciella kortbyxor (med hål i baken) att ha på dig vid båda undersökningarna.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Mar
02

Ont i handen trots inget på röntgen


FrågaJag klämde min hand i dec och har röntgat den 2 gånger och båda gångerna så syns det inget på röntgen. Det var med 2veckors mellan röntgen men jag har fortfarande ont på handryggen mellan lillfinger och ringfingret. Har varit hos vårdcentralen och dom säger att det inte går och finns inget att göra mer än att använda bedövnings salva.
Stämer det?

SvarPå en konventionell röntgen ses enbart skelettet i handen. Viss mjukdelsförändring kan man ana. Utifrån hur våldet mot handen sett ut kan man förvänta sig olika typer av skador. Vid slag och klämskador ses ofta tvärfrakturer medan vridvåld ger spralfrakturer, etc.
Om man vill kartlägga misstänkt benbrott som inte ses med vanlig röntgen eller närmare  kartlägga ev. lösa benfragment med ledengagemang kan en magnetkamera (MR) eller datortomografi (CT) bli aktuell.

Odislocerade frakturer kan vara svåra att se på bild oavsett lokalisation. Frakturer brukar dock ha en tendens att i obehandlat tillstånd dislocera efter ett tag vid belastning av kroppsdelen.
Ses trots allt ingen skelettskada på konventionell röntgen vid en senare komplettering får man misstänka mjukdelsskador. Klämskador ger i de flesta fallen svullnad inuti handen. Man kan då få en övergående motorik och känselpåverkan då div. nerver kan klämmas av svullnaden.
Har patienten ont i handen mer än 2-3 veckor efter skadetillfället kan man misstänka ev. ligamentskada.  Handloven (karpalbenen) har 8 små ben ledade till varandra i ett oerhört komplicerat system. I handloven finns ett tjugotal ligament som bla. håller samman stabiliteten i handloven. I den yttersta raden av handlovsbenen fäster senorna till fingrarna. Fingrarnas senor och ligament är kraftiga och skadas oftast inte vid ett benbrott på fingrarna.

Ligamentskador kan som sagt  inte ses med vanlig röntgen. Det finns olika kliniska tester som diagnostiserar specifika ligamentskador genom att patienten vid vissa rörelser av handen uppger smärta. Dylika tester kan göras efter 2-3 veckor då den värsta smärtan lagt sig ifall patienten fortfarande har värk från handen.

Det är viktigt att göra en noggrann utredning vid misstänkta skelettskador i hand och handled. Missar man en fraktur kan detta ge långdragna eller kroniska besvär i handen vid rörelse i form av artros i handlovsbenen och/eller dysfunktionell ledfunktion. Så har man fortfarande ont efter 2-3 veckor bör man prata med sin doktor eller annan specialist.

Svarat avK.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Sidan 1 av 8412345102030...Sista »