Om kontrast

Inom radiologisk bilddiagnostik (konventionell röntgen, CT, MR, ultraljud) används ofta kontrastmedel för att skapa kontrastskillnader i bilden och urskilja ev. förändringar i ”mjuka” organs vävnad eller struktur (form). Vid undersökning av skelett ges generellt ingen kontrast.

Om kontrast ska ingå i en undersökning måste en medveten patient förstå svenska.

Kontrastsorter

Kontrast delas upp i två stora grupper, vattenlösliga respektive ej vattenlösliga. Sedan sker en uppdelning i ytterligare undergrupper beroende på användningsområde.

Intravaskulära kontrastmedel, [ jod], [ Gadolinium] och [ ultraljudskontrast ], kan sprutas in i blodet och har hög vattenlöslighet och är till för undersökningar av blodkärl och alla mjuka organ. Vattenlöslig kontrast utsöndras oftast via njurarna och urinen.

Oralt- eller rektalt kontrastmedel är oftast ej vattenlösliga och får ej ges i blodet eller vid tillfällen det finns misstankar på läckage från mag-tarmkanalen. [ Barium ] och [ Gastrografin ] är vanliga kontrastsorter här.
Denna kontrasttyp lämnar kroppen via avföringen.

Sedan finns sk. negativa kontraster i form av luft, [ koldioxid ], et.

Biverkningar

All intravaskulär kontrastmedel kan ge biverkningar oavsett distributionsform om det sker en kontakt med blod eller blodbanor.

”Vanligaste” reaktionstillfället är vid jodkontrast tillförsel till blodet.
Reaktionen kan då bli i form av överkänslighetsreaktioner eller njurpåverkan. Dessa kan uppträda såväl i samband med kontrastinjektionen (akut) som vid ett senare tillfälle upp till en vecka (sen). Flera kontrastmedelssorter kan även ge andra mer eller mindre ”exotiska” organiska biverkningar som dock får anses så lindriga och sällsynta att de ej behöver nämnas här.

Allvarlig systemisk överkänslighetsreaktion (anafylaxi) uppträder i regel i samband med injektionen eller inom 60 minuter (70% inom 5 minuter, 90% inom 20 minuter). Sena anafylaxireaktioner är ytterst ovanligt.
Som allvarliga akuta reaktioner räknas symtom från luftvägarna  (heshet, lufthunger/stridor, mm), blodcirkulationen (blodtrycksfall och medvetandesänkning), svårare urtikaria (hudutslag) och angioödem (hudsvullnad).
Graden av anfylaxins allvarlighet beror på om symtomen kommer isolerade eller som en kombination av olika symtom. Dessa mer allvarliga reaktioner förekommer som tur är sällan (1/2500).

Om sen överkänslighetsreaktion uppkommer (>60minuter till 1 vecka) är detta oftast av lindrig karaktär så som allmän sjukdomskänsla, huvudvärk, frysningar, illamående, kräkning eller muskelsmärta. Sena lättare hudreaktioner som utslag och rodnad försvinner i regel av sig själv inom 1-7 dagar.

Kontrastmedel har potentiellt nefrotoxisk njurpåverkan som kan ge njurskada i form av nefropati (nedsatt njurfunktion). Det finns kända riskfaktorer för denna njurpåverkan av kontrast.  Dessa är bla. sedan tidigare nedsatt njurfunktion, hög ålder, diabetes, Metforminbehandlad diabetes, dehydrerad (uttorkad) patient, grav blodbrist, nedsatt allmäntillstånd, flertalet närapåliggande kontrastinjektion, mm. Genom att kontrollera blodets Kretaininvärde (P-krea) bedömmer man njurarnas funktion och disposition för kontrastmedel.
Risken för ev. kontrastutlöst nefropati beror på riskfaktorer, kontrastmängd och tidigare nedsattnjurfunktion.

Man kan minimera riskerna för flertalet biverkningar genom att förebygga eller elliminera riskfaktorerna. Att [ premedicinera ] mot allergiska reaktioner är ett sätt (se nedan).
Riskerna för allergiska reaktioner ska alltid vägas mot nyttan av en undersökning med kontrast där patienten i så fall får premedicineras.

Överkänslighet

Om du tidigare reagerat mot kontrast i samband eller efter en undersökning, oavsett typ av undersökning och kontrastsort, ska du meddela aktuell röntgenavdelning detta innan undersökningen.

Beroende på vilken undersökning du nu ska göra får du då eventuellt medicin (premedicinering) mot kontrastreaktioner.
Om vi anser att du behöver premedicinering baseras detta mycket på hur kraftig tidigare reaktion varit, i vilken omfattning (se ovan) samt när du fick denna tidigare reaktion (när tidigare undersökning gjordes).

Tidigare lindriga kontrastreaktioner (lätt klåda, hudrodnad, mm.) som inte krävt någon form av behandling brukar ej kräva någon premedicinering inför kommande undersökningar med kontrast.

Tidigare måttliga raktioner (svårare klåda, utslag, svullnad, andningspåverkan, buksmärtor, illamående, etc.) som krävt någon form av behandling med medicin kräver premedicinering vid kommande kontrastundersökningar.

Om tidigare svåra reaktioner (andningspåverkan, blodtrycksfall, etc.) som krävt sjukhusvård ska alternativa undersökningar utan kontrastmedel övervägas. Om indikationen anses så stark att en undersökning med kontrast ändå anses befogad måste patienten premedicineras. Eventuell beredskap och övervakning med narkospersonal.

Om premedicinering ska föregå en elektiv (tidbokad) kontrastundersökning görs detta i hemmet enligt [ dosering ] (se menyn överst).
Patienten informeras då om detta av röntgenavdelningen.
Patienten hämtar själv dessa premediciner på aktuell röntgenavdelning.

Vid akuta undersökningar ombesörjer remitterande avdelning detta.

Mer info

Informationen ovan är generell och är till delar utdrag ur interna förberedelser, Nationella rekommendationer för jodkontrastmedel samt FASS.

2014-09-23