{"id":10120,"date":"2026-01-15T23:18:01","date_gmt":"2026-01-15T22:18:01","guid":{"rendered":"https:\/\/www.rontgen.com\/metod\/?page_id=10120"},"modified":"2026-05-16T19:04:13","modified_gmt":"2026-05-16T17:04:13","slug":"rotgenbilden","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.rontgen.com\/metod\/rotgenbilden\/","title":{"rendered":"R\u00f6tgenbilden"},"content":{"rendered":"
\"Gammal<\/a>
Gammal r\u00f6ntgenbild p\u00e5 glasplatta<\/figcaption><\/figure>\n

I r\u00f6ntgens barndom anv\u00e4ndes fotografiska glaspl\u00e5tar vars yta var belagd med ett skikt av silverbromid och silverjodkristaller. Dessa stora och tunga glaspl\u00e5tar framkallades ”f\u00f6r hand” i m\u00f6rkrum.
\nFram till slutet p\u00e5 90-talet anv\u00e4ndes konventionell analog plastfilm till r\u00f6ntgenunders\u00f6kningar.
\nDenna tidigare \u00e4ldre analoga teknik<\/span>, med ditrektavbildande f\u00f6ntgenpl\u00e5tar d\u00e4r man med ett kemiskt bad framkallade varje enstaka r\u00f6ntgenbild f\u00f6r sig, ersattes kring millenium-skiftet av ett helt digitalt bildsystem<\/span>\u00a0som kan liknas vid dagens digitala systemkameror eller mobilkamera.<\/p>\n

En r\u00f6ntgenbild har vissa krav p\u00e5 sig d\u00e4r fr\u00e4msta kravet \u00e4r att den ska vara av s\u00e5 god kvalitet att man genom bilden kan st\u00e4lla en s\u00e4ker diagnos. Vid bildtagning ska patienten dessutom uts\u00e4ttas f\u00f6r s\u00e5 lite\u00a0 r\u00f6ntgenbestr\u00e5lning som m\u00f6jligt.<\/p>\n

Analoga bilden<\/strong><\/span><\/p>\n

\"Granskning<\/a>
Granskning av gamla analoga bilder<\/figcaption><\/figure>\n

Konventionell analog r\u00f6ntgenfilm<\/span> var en tunn plastfilm som har en mycket tunn bel\u00e4ggning, emulsion, av silverbromidkristaller p\u00e5 filmens b\u00e5da sidor. Denna silverbromid-emulsion \u00e4r k\u00e4nslig f\u00f6r all slags str\u00e5lning\/ljus. R\u00f6ntgenstr\u00e5lar, ultraviolett ljus och vanligt ljus sv\u00e4rtade filmen. Plastfilmen l\u00e5g d\u00e4rf\u00f6r skyddad inuti en ljust\u00e4t kassett.
\nOmkring 1% av r\u00f6ntgenstr\u00e5lningen absorberas i film-emulsionen. Resten av str\u00e5lningen passerar igenom. F\u00f6r att ytterligare \u00f6ka k\u00e4nsligheten och d\u00e4rmed minska den r\u00f6ntgenstr\u00e5lning, som kr\u00e4vs f\u00f6r att ge r\u00f6ntgenfilmen en viss sv\u00e4rtning, anv\u00e4ndes sk. f\u00f6rst\u00e4rkningssk\u00e4rmar. F\u00f6rst\u00e4rkningssk\u00e4rmarna utgjordes av skivor som var belagda med lys\u00e4mnen. Sk\u00e4rmarna var placerade framf\u00f6r och bakom filmen i kassetten.
\nF\u00f6rst\u00e4rkningssk\u00e4rmarna p\u00e5 vardera sida om r\u00f6ntgenfilmen medf\u00f6rde att filmen belystes fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l ovan- som undersidans fluorescenssk\u00e4rm p\u00e5 filmen vilken medf\u00f6rde en om \u00e4n ytterst lite osk\u00e4rpa i r\u00f6ntgenfilmen. N\u00e4r r\u00f6ntgenstr\u00e5len tr\u00e4ffade de olika fluorescensskikten spreds ljus \u00e5t alla h\u00e5ll som tr\u00e4ffade r\u00f6ntgenfilmen vilken medf\u00f6rde viss osk\u00e4rpa p\u00e5 r\u00f6ntgenfilmen. Dvs. r\u00f6ntgenfilmen skapade tv\u00e5 bilder av ena bilden p\u00e5 ovansidan och en n\u00e4stan exakt bild p\u00e5 undersidan av r\u00f6ntgenfilmen. Denna teknik med dubbel ”belysning” kr\u00e4vde dock mindre r\u00f6ntgenbestr\u00e5lning f\u00f6r att skapa en bild p\u00e5 r\u00f6ntgenfilmen varf\u00f6r man godtog en liten osk\u00e4rpa i bilderna.<\/p>\n

Vid bildtagning av\u00a0mindre skelettdelar<\/span>\u00a0(hand-handled, fingrar, fot, t\u00e5r, mm.)<\/span>\u00a0d\u00e4r man \u00f6nskade extra skarpa bilder anv\u00e4ndes den vanliga r\u00f6ntgenfilmen i en kassett med\u00a0l\u00e5gf\u00f6rst\u00e4rkande sk\u00e4rmar<\/span>. Detta medf\u00f6rde att det inte blev en s\u00e5 pass stor spridning av ljuset fr\u00e5n fluoroscensskiktet n\u00e4r denna tr\u00e4ffades av r\u00f6ntgenstr\u00e5len.
\nDet fanns \u00e4ven\u00a0h\u00f6gf\u00f6rst\u00e4rkande sk\u00e4rmar<\/span>\u00a0med h\u00f6g fluoroscerande effekt som anv\u00e4ndes p\u00e5 tex. gravida kvinnor d\u00e4r man d\u00e5 godtog mer osk\u00e4rpa mot att r\u00f6ntgenbestr\u00e5lningen h\u00f6lls nere.<\/p>\n

Framkallning<\/strong><\/span><\/p>\n

\"Bildplatteavl\u00e4sare\"<\/a>
Digital bildplatteavl\u00e4sare<\/figcaption><\/figure>\n

Framkallningen<\/span> av den exponerade analoga r\u00f6ntgenfilmen gjordes manuellt i m\u00f6rkrum fram till 40-talet med ett ”slaffsande och st\u00e4nkande” av allehanda kemikalier. S\u00e5 sm\u00e5ningom kom automatiserade framkallningsmaskin som plockade ut den exponerade filmen ur kassetten och en ny lades i. Den exponerade filmen gick sedan igenom ett stort antal valsar neds\u00e4nkta i olika bad med kemikalier. Sista badet var sk\u00f6ljningen d\u00e4r kemikalierester sk\u00f6ljdes bort. D\u00e4refter torkades filmen, kom ut i andra \u00e4nden av framkallningsmaskinen och var d\u00e4refter f\u00e4rdig f\u00f6r att h\u00e4ngas upp f\u00f6r granskning. Otaliga \u00e4r de r\u00f6ntgenfilmer som dagligen trasslade in sig i alla dessa valsar och fastnade vilka manuellt fick plockas upp fr\u00e5n kemikaliebadet. Dessa filmer var d\u00e5 delvist framkallade d\u00e5 de inte passerat igenom alla valsar och olika kemikalier. R\u00f6ntgenbilden var d\u00e5 bara att sl\u00e4nga varf\u00f6r man fick ta en ny r\u00f6ntgenbild p\u00e5 patienten.<\/p>\n

N\u00e4r unders\u00f6kningen var klar togs dessa framkallade plastfilmer ut till ”granskningen” och h\u00e4ngdes upp p\u00e5 stora ljussk\u00e5p d\u00e4r en radiolog sedan granskade dessa och dikterade ett svar p\u00e5 kassettband som en sekreterare d\u00e4refter skrev ut p\u00e5 papper (skrivmaskin)<\/span>. \u00c4ven dessa ljussk\u00e5p, som kunde inneh\u00e5lla hundratals r\u00f6ntgenbilder p\u00e5 olika plastsk\u00e4rmar som drogs upp inf\u00f6r granskning, kr\u00e5nglade ofta d\u00e5 olika plastsk\u00e4rmar med en stor m\u00e4ngd r\u00f6ntgenfilmer fastnade i olika sp\u00e5r i sk\u00e5pet, i varandra eller att r\u00f6ntgenfilmerna ramlade ner inuti i sk\u00e5pet.<\/p>\n

Denna analoga filmteknik kr\u00e4vde \u00e4ven att man lagrade r\u00f6ntgenbilderna i stora fysiska bildarkiv d\u00e4r lagen d\u00e5 kr\u00e4vde att man f\u00f6rvarade dessa r\u00f6ntgenbilder under minst 10 \u00e5r. Detta medf\u00f6rde att alla sjukhus hade stora utrymmen f\u00f6r lagring av alla dessa bilder. Patienter som blivit r\u00f6ntgade hade en egen pappersmapp f\u00f6r sina egna r\u00f6ntgenbilder som lagrades i dessa stora arkivutrymen.<\/p>\n

N\u00e4r patienten kom f\u00f6r ny r\u00f6ntgenunders\u00f6kning h\u00e4mtades tidigare r\u00f6ntgenbilder upp fr\u00e5n r\u00f6ntgenarkivet f\u00f6r att j\u00e4mf\u00f6ra tidigare r\u00f6ntgenbilder med nytagna om de olika unders\u00f6kningarna gjordes av samma kroppsdel.<\/p>\n

Digitala r\u00f6ntgenbilden<\/strong><\/span><\/p>\n

Den konventionella tekniken med manuellt framkallade r\u00f6ntgenbilder samt genomlysning mot en analog bildf\u00f6rst\u00e4rkare (TV)<\/span> ersattes efter 100 \u00e5rs bruk av ett helt digitalt system. Detta digitala system b\u00f6rjade i Sverige generellt tas i bruk runt \u00e5r 2000. I Europa fanns ett par forskningssjukhus som b\u00f6rjade anv\u00e4nda digitala r\u00f6ntgenbilder ca. 10 \u00e5r tidigare \u00e4n i Sverige.
\nI och med den helt digitala bildhanteringen har en m\u00e4ngd arbetsmoment f\u00f6rsvunnit fr\u00e5n r\u00f6ntgenklinikerna.<\/p>\n

De tagna digitala bilderna som \u00e4ven lagras helt digitalt kan d\u00e4rmed \u00e4ven i samband med att bilden tas granskas fr\u00e5n en helt annan plats samt skickas \u00f6ver hela v\u00e4rlden p\u00e5 ett snabbt och smidigt s\u00e4tt.<\/p>\n

Den digitala bilden<\/strong><\/span><\/p>\n

Bildtagningen med en digitalt<\/span> r\u00f6ntgenbild j\u00e4mf\u00f6rt med gammal analog filmteknik skiljer sig b\u00e5de i exponeringsparametrar<\/span> som uppl\u00f6sningen<\/span> i den f\u00e4rdiga bilden. Generellt \u00f6kas exponeringsv\u00e4rdena med ett digitalt system d\u00e4r detekteringen f\u00f6r en godtagbar bild kr\u00e4ver mer r\u00f6ntgenstr\u00e5lning.
\nSk\u00e4rpan i den digitala bilden kan inte \u00e4n m\u00e4ta sig med den extremt h\u00f6ga uppl\u00f6sning som fanns i den tidigare analoga plastfilmen (emulsionsfilm)<\/span>. Detta till trots att den digitala bildens kontrastomf\u00e5ng vida \u00f6verskrider den tidigare emulsionsfilmens.<\/p>\n

\"Bildpixlar\"<\/a>
Bildpixlar<\/figcaption><\/figure>\n

Man kan j\u00e4mf\u00f6ra detta med hur man fotograferade f\u00f6rr med en kamera och analoga bilder med dagens digitala mobilkameror. N\u00e4r den tidigare analoga filmrullen var full\u00a0 m\u00e5ste man l\u00e4mna in denna fysiskt till en fotoaff\u00e4r f\u00f6r framkallning d\u00e4r man sedan efter 1-2 veckor fick tillbaka lika m\u00e5nga papperskopior som det var bilder i filmrullen. Med dagen mobilkameror har man obegr\u00e4nsat med f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 till en optimal bild vilket minimerar kravet att f\u00e5 till en optimal bild p\u00e5 f\u00f6rsta f\u00f6rs\u00f6ket.<\/p>\n

En digital bildplatta<\/span> utg\u00f6rs av en stor bildsensor<\/span> lik den som sitter i en digital kamera\/mobil idag fast s\u00e5 mycket st\u00f6rre. Likt kamerans best\u00e5r r\u00f6ntgenbildplattans sensor av ett stort antal sk. fotodioder som k\u00e4nner av hur mycket elektrisk laddning (ljus) som den tr\u00e4ffas av och ”\u00f6vers\u00e4tter” denna elektriska laddning till en digital gr\u00e5punkt dvs. en pixel i bilden. Desto st\u00f6rre m\u00e4ngd fotodioder p\u00e5 en yta desto skarpare bild kan sensorn reproducera.<\/p>\n

Digitala r\u00f6ntgenbildplattor<\/span> kan vara ihopkopplad fysiskt med en arbetsstation via en [kabel<\/a><\/span>] (bild)<\/span> eller som ett tr\u00e5dl\u00f6st system d\u00e4r den digitala r\u00f6ntgenbilden direkt efter en bildtagning kan granskas p\u00e5 en datorsk\u00e4rm.
\nDet finns l\u00f6sa bildplattor f\u00f6r r\u00f6ntgeunders\u00f6kningar p\u00e5 avdelningar eller annan plats d\u00e4r man inte kan ta med sig en bildplatta som \u00e4r sammankopplad till en arbetsstation. Dessa typer av bildplattor f\u00e5r efter bildtagning l\u00e4sas av i en bildplattel\u00e4sare som d\u00e4refter skickas digitalt till en dator d\u00e4r r\u00f6ntgenpersonalen kan granska bilden innan den skickas till ett arkiv. De idag nya systemen med bildplattor skickar iv\u00e4g tagna bilder genom tr\u00e5dl\u00f6s kommunikation med en bildplatteavl\u00e4sare.
\nN\u00e4r bildplattan skickat iv\u00e4g den lagrade bilden s\u00e5 rensas bildplattans bildminne och den \u00e4r redo att anv\u00e4ndas f\u00f6r en ny r\u00f6ntgenbild.<\/p>\n

Nya metoder och tekniker kommer i framtiden kr\u00e4va oerh\u00f6rda m\u00e4ngder lagringsutrymmen. Dagens krav p\u00e5 ca. 10 \u00e5rs lagring av en r\u00f6ntgenbild kan komma att modifieras till kortare lagringstid d\u00e5 det fram\u00f6ver tillkommer stora m\u00e4ngder bilder dagligen.<\/p>\n

Bildparametrar<\/strong><\/span><\/p>\n

\"Normal<\/a>
Normal exponerad bild<\/figcaption><\/figure>\n

R\u00f6ntgenbildens kvalitet best\u00e4ms av den m\u00e4ngd r\u00f6ntgenbestr\u00e5lning som passerar igenom patienten och tr\u00e4ffar mottagande fluorescerande f\u00f6rst\u00e4rkningssk\u00e4rm som sedan belyser detektorplattan.
\nMan \u00f6nskar alltid en optimal r\u00f6ntgenbild f\u00f6r diagnostik vid en r\u00f6ntgenunders\u00f6kning men den absolut b\u00e4sta r\u00f6ntgenbilden medf\u00f6r oftast \u00e4ven en h\u00f6gre bestr\u00e5lning av patienten. Det \u00e4r en avv\u00e4gning mellan acceptabel r\u00f6ntgenbestr\u00e5lning av patienten och accepterad bildkvalitet. I slut\u00e4ndan m\u00e5ste man \u00e4nd\u00e5 anv\u00e4nda s\u00e5 pass mycket str\u00e5lning att radiologen kan st\u00e4lla en diagnostik utifr\u00e5n kvalit\u00e9n p\u00e5 bildmaterialet annars \u00e4r ju hela r\u00f6ntgenunders\u00f6kningen utan v\u00e4rde eller till n\u00e5gon nytta. En alltf\u00f6r l\u00e5g r\u00f6ntgenexponering medf\u00f6r \u00e4ven en risk att r\u00f6ntgenunders\u00f6kningen antingen f\u00e5r kompletteras med ytterligare bilder eller helt enkelt g\u00f6ras om i sin helhet pga. underm\u00e5lig bildkvalitet.<\/p>\n

Dos resp. objekt<\/strong><\/p>\n

Normalt g\u00e4ller att kraftiga patienter<\/span> eller kroppsdelar kr\u00e4ver \u00f6kad r\u00f6ntgenbestr\u00e5lning (r\u00f6rstr\u00f6m\/mAs)<\/span> \u00e4n smala patienter<\/span> eller kroppsdelar f\u00f6r att \u00e4ndra sv\u00e4rtningen i r\u00f6ntgenbilden.<\/p>\n

Skelett<\/span> kr\u00e4ver h\u00f6gre r\u00f6ntgenbestr\u00e5lning \u00e4n mjukdelar (r\u00f6rsp\u00e4nning\/kV)<\/span>. F\u00f6r en konventionell lungr\u00f6ntgen<\/span> m\u00e5ste man \u00f6ka r\u00f6ntgenbestr\u00e5lningen avsev\u00e4rt f\u00f6r att minska kontrasten i bilden av revbenen samt att f\u00e5 lungv\u00e4vnad med optimal kontrast i bilden.
\nI en r\u00f6ntgenbild sv\u00e4rtas kompakta delar av kroppen minst d\u00e5 den r\u00f6ntgen som passerat dessa kompakta delarna \u00e4r mindre \u00e4n en mjukare v\u00e4vnad bredvid som d\u00e5 l\u00e5ter mer r\u00f6ntgenbestr\u00e5lning passerar igenom. R\u00f6ntgenavbildning av skelett blir d\u00e4rf\u00f6r alltid ljusare \u00e4n v\u00e4vnad bredvid skelettet. Luft avbildas n\u00e4stintill svart p\u00e5 r\u00f6ntgenbilden.<\/p>\n

I ett objekt (kropp)<\/span> v\u00e4xelverkar<\/span> r\u00f6ntgenstr\u00e5len med kroppens egna atomer och elektroner<\/span> d\u00e4r den inkommande r\u00f6ntgenstr\u00e5len efter denna v\u00e4xelverkan \u00e4ndrar riktningar okontrollerat dvs. inte forts\u00e4tter rakt fram. Detta betyder att denna spridda r\u00f6ntgenstr\u00e5lning (comptonspridning)<\/span> inte tr\u00e4ffar bilddetektorn och ger upphov till en bild. Bestr\u00e5lning som kommer snett in mot detektorn ger osk\u00e4rpa i bilden d\u00e5 man f\u00e5r dubbla konturer i bilden. Detta betyder \u00e4ven att man alltid m\u00e5ste dra p\u00e5 mer r\u00f6ntgenbestr\u00e5lning \u00e4n vad som skulle beh\u00f6vas om r\u00f6ntgenstr\u00e5larna alltid passerar kroppen rakt fram mot detektorplattan.
\nMan bed\u00f6mer att den del av r\u00f6ntgenstr\u00e5len som n\u00e5r bild-detektor utg\u00f6r 1\/100-1000 del<\/span> av den r\u00f6ntgenstr\u00e5le som gick in mot kroppen p\u00e5 motsatta sida. Resterande str\u00e5lning absorberas i v\u00e4vnaden eller g\u00e5r igenom kroppen som spridd str\u00e5lning.<\/p>\n

F\u00f6r att h\u00e5lla nere den spridda str\u00e5lningen<\/span> under passagen genom en kropp kan man h\u00e5lla bildf\u00e4ltet mot kroppen s\u00e5 litet som m\u00f6jligt, komprimera en kraftig kropp, l\u00e5g r\u00f6rsp\u00e4nning eller s\u00e4tta ett raster mellan kroppen och detektor.
\nStort bildf\u00e4lt<\/span> ger \u00f6kad spridd str\u00e5lning.
\nKompression<\/span> av kroppen \u00e4r i m\u00e5nga fall sv\u00e5rt att g\u00f6ra d\u00e5 patienten har ont, barn v\u00e4grar samarbeta, tids\u00e5tg\u00e5ng, mm.
\nVid l\u00e5g sp\u00e4nning<\/span> i r\u00f6ntgenstr\u00e5len sker en h\u00f6gre absorption<\/span>1<\/a><\/sup>R\u00f6ntgenstr\u00e5len d\u00e4mpas och stoppas av v\u00e4vnaden i kroppen.<\/span><\/span> av r\u00f6ntgenstr\u00e5len inuti kroppen samt en h\u00f6gre attenuering<\/span>2<\/a><\/sup>F\u00f6rsvagning av r\u00f6ntgenstr\u00e5len genom ett objekt.<\/span><\/span> \u00e4n vad som sker vid h\u00f6g sp\u00e4nning av r\u00f6ntgenstr\u00e5len d\u00e4r r\u00f6ntgenstr\u00e5len passerar igenom kroppen.
\nBrus<\/span> i bilden \u00e4r oundvikligt d\u00e5 man alltid f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla nere r\u00f6ntgenbestr\u00e5lningen till patienten. F\u00e4rre r\u00f6ntgenstr\u00e5lar som n\u00e5r detektorn ger mer brus i bilden men desto b\u00e4ttre f\u00f6r patienten. Brus framtr\u00e4der fr\u00e4mst vid h\u00f6g kontrast i bilderna som vid tex. skelettr\u00f6ntgen.
\nDet filter<\/span> (raster)<\/span> som sitter innan detektorn har s\u00e5ledes i uppgift att filtrera bort o\u00f6nskade r\u00f6ntgenstr\u00e5lar som kommer snett in mot detektorn som comptonspridning. Det sitter \u00e4ven filter (koppar, aluminium, etc.)<\/span> i r\u00f6ntgenapparaten som har till uppgift att filtrera bort on\u00f6dig l\u00e5genergi-bestr\u00e5lning fr\u00e5n r\u00f6ntgenr\u00f6ret.<\/p>\n

Generellt har dock den r\u00f6ntgendos som kr\u00e4vs f\u00f6r att f\u00e5 en acceptabel digital bild kraftigt minskats i j\u00e4mf\u00f6relse med de tidigare analoga r\u00f6ntgenfilmerna. Detta g\u00e4ller f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l konventionell r\u00f6ntgen, genomlysning samt datortomografi (CT)<\/span> d\u00e5 utvecklingen av de detektorer som tar emot r\u00f6ntgenstr\u00e5len efter att passerat igenom en kropp och d\u00e4rav skapar en r\u00f6ntgenbild blir b\u00e4ttre.<\/p>\n

Bildinst\u00e4llning<\/strong><\/p>\n

Dagens utrustning f\u00f6r r\u00f6ntgenbildtagning har f\u00f6rinst\u00e4llda parametrar\u00a0(knappar)<\/span> f\u00f6r olika organomr\u00e5den av kroppen s\u00e5 dessa inst\u00e4llningar f\u00f6r att erh\u00e5lla en optimal r\u00f6ntgenbild beh\u00f6ver man som unders\u00f6kande r\u00f6ntgenpersonal inte bry sig om s\u00e5 v\u00e4rst mycket. Dagens r\u00f6ntgenapparatur m\u00e4ter den inkommande r\u00f6ntgenstr\u00e5len efter att ha passerat genom en kroppsdel s\u00e5 att exponeringen bryts n\u00e4r tillr\u00e4ckligt ljus tr\u00e4ffar detektorplattan. Bildexponeringen optimeras automatiskt s\u00e5 att det blir s\u00e5 liten differens mellan olika partier i bilden (gr\u00e5skalor)<\/span> och mellan kroppsdelar med olika attenuering<\/span>\u00a0(bromsning av r\u00f6ntgenstr\u00e5len)<\/span>.
\nProgramvaran i olika r\u00f6ntgenmodaliteter blir \u00e4ven b\u00e4ttre p\u00e5 av skapa en r\u00f6ntgenbild efter mycket liten bestr\u00e5lning. Detta g\u00e4ller framf\u00f6r allt f\u00f6r datortomografi d\u00e4r flertalet unders\u00f6kningar idag g\u00f6rs med sk. l\u00e5gdos som inneb\u00e4r mycket liten r\u00f6ntgenbestr\u00e5lning mot patienten. Dagens AI-utveckling kommer att bidra tillf\u00f6ra radiologin en verktygsl\u00e5da d\u00e4r man kan st\u00e4lla komplexa diagnoser utifr\u00e5n r\u00f6ntgenunders\u00f6kningar med mycket liten r\u00f6ntgenexponering.<\/p>\n

Genomlysnings r\u00f6ntgen<\/span> unders\u00f6kningar ger fortfarande en h\u00f6gre bestr\u00e5lning mot patienten \u00e4n vad \u00f6vriga teknik ger. Detta beror dock till stor del p\u00e5 typ av unders\u00f6kning, ingreppets sv\u00e5righet (l\u00e4ngre genomlysning)<\/span>, radiologens vana f\u00f6r en viss unders\u00f6kning, patientens storlek, mm. Dessa genomlysnings unders\u00f6kningar\/interventioner som tar l\u00e4ngre tid \u00e4r tex. k\u00e4rlr\u00f6ntgen (angio)<\/span>, nefrostomier, gallv\u00e4gsinterventioner, tum\u00f6rablationer, mm. AI-\u00e4r idag \u00e4ven en second-opinion f\u00f6r granskande radiologer.<\/p>\n

Bildkvalit\u00e9t<\/strong><\/span><\/p>\n

Bildkvaliten<\/span> best\u00e4ms av m\u00e4ngd olika faktorer vid bildtagningen. Bildens kvalitet best\u00e4ms av antalet gr\u00e5skalor<\/span> (kontrast\/sv\u00e4rtningsskillnader)<\/span> i bilden, uppl\u00f6sning<\/span> (resolution)<\/span> samt bruset<\/span> i bilden.
\nSv\u00e5rast \u00e4r att f\u00e5 en j\u00e4mn avbildning mellan olika t\u00e4tt sittande densiteter d\u00e4r det ofta blir en abrupt skillnad som tex. vid avbildning av ben d\u00e4r man f\u00e5r en skarp kant mellan ben och omgivande mjukdelar. Man vill givetvis f\u00e5 bra bilder av skelettet i f\u00f6rsta hand men \u00e4ven av den mjukdelsv\u00e4vnad som sitter inp\u00e5 och runt benet d\u00e5 man vid frakturer ofta ser ett hematom i mjukdelarna i det aktuella omr\u00e5det.<\/p>\n