Om punktionsnålar

Utövarens vana avgör ofta nålval oavsett typ av punktion.

Tjocklek, längd, slipning, med eller utan mandrin, avgör nålens tänkta funktion. Flertalet nålar kan dock användas till annat än vad tillverkare tänkt sig samt rekommenderar. Längden samt ”synlighet” på ultraljudsbilden avgör ofta om en viss nål används vid en undersökning… inte slipningen.

En huvudregel kan dock vara att använda skärande nålspetsar till organ med kapsel, hinna, membran, väggstrukturer, etc. medan mer tröga nålar (snedslipade spetsar, exv. Chiba) används till mjuka punktioner eller strukturer där man inte vill riskera att nålspetsen far framåt av ”bara farten” in i annat omgivande ömtåligt organ.

Det är viktigt att planera sin punktion så att inte nålens storlek, slipning, mm. förorsakar eller öka obehaget för patienten eller öka riskerna för att åsamka organskada i samband ev. flertalet punktionsförsök.

Det finns oftast [ flertalet nålar ] att välja mellan för en punktion.

Om punktionsnålen har en mandrin eller inte har mindre betydelse. Fördelen med mandrinen är att man inte får ett ”biopsiprov” i nålens lumen vid punktionen. Likaså minimerar man den lilla risk att en ledare inte löper igenom pga. ev. organiskt material innuti nålens lumen.

De flesta injektionsnålar är silikonbehandlade för att lättare glida igenom hud och organ.
Vissa nålar har även en eko-behandlad (skrovlig) yta vid spetsen för att synas bättre med ultraljud.

Comments are closed.

UA-11228927-2