Varför tar man plåtar och läser resultaten ifrån? Varför använder man inte foton?
Kan man se något från foton? Hur tillförlitligt är det? Kan man ex se pålagringar i en höft från ett foto?
Många frågor har jag kring detta vore jättetacksam för svar.
Ordet plåtar användes förr när röntgenbilden var stora analoga plastfilmer som framkallades kemiskt. Idag finns nog inte denna gamla filmteknik kvar någonstans i Sverige. Det skulle i så fall vara hos någon äldre privat tandläkare… (!?) På röntgenklinikerna idag används nog uteslutande digital bildteknik.
Det gå bra att diagnostisera efter ett utskrivet fotografi. Detta dock beroende på upplösning och storlek på fotot. Att vi inte använder foto beror bl.a. på att fotopapper inte är särskilt hållbart, är ömtåligt, får lätt veck i pappret, det sker även en viss ”förgulning” av pappret samt att trycka ut foton tar tid, etc.
Sedan är lagring och åtkomst ett problem. Detta var ett stort problem på den gamla plastfilmens tid. Stora arkiv fick avsättas för lagring av röntgenbilderna vilka enligt lag skulle lagras i 10 år. Idag lagras alla bilder digitalt på lagringmedia (exv. hårddiskar, databand, etc.)
Ska patienten ha med sig sina röntgenbilder så bränner vi ner dessa på en CD-skiva som sedan kan ses i en dator.
K.T. rtgssk
Röntgenavdelningen Helsingborgs lasarett