Vanligaste undersökningen av urinvägarna är en sk. urografi. Denna undersökning göres med tillförsel av kontrastmedel till blodet.

En urografi göres i första hand för att kontrollera njurarnas funktion vad gäller filtration av blodet och utsöndring och avflöde för urinen. En njure som inte har något avflöde för urinen kan lätt ta skada vid längre stopp. Det är således väldigt viktigt att kontrollera njurarnas funktion på denna punkten vid besvär.
Vid totalt hinder för urinutsöndringen måste ett avflöde åstadkommas manuellt (se nedan nefrostomi).

Röntgen av urinvägarna omfattar njurar, urinledare, urinblåsa och urinröret. Till urinvägarna räknas inte mannens och kvinnans könsorgan (genitalierna).

Röntgen av urinvägarna kräver i de flesta fall tillförsel av kontrastmedel för att kunna åskådliggöra njurarnas form och funktion. Dvs. ett jodhaltigt kontrastmedel man sprutar in i blodet.

På flera röntgenavdelningar göres urografier (med kontrast) numera oftast med hjälp av datortomografi (CT).

Flera av dessa undersökningar kräver någon form av förberedelser. Det som då krävs i de flesta fallen är fasta eller/och laxering före undersökningen.

Urinvägsöversikt är undersökning där bakom-liggande orsaker till besvären oftast redan är utredda.

Vid denna undersökningen tages endast "översiktsbilder" över urinvägarna. Dvs. ingen form av kontrastmedel tillföres innan dessa bilder tages. Det vi ser på bilder utan kontrast är förkalkningar, njurstenar, blåsstenar och i viss mån njurarnas form och lokalisation.

Rutin vid en urinvägsöversikt är en stor översiktbild med patienten liggande på rygg och en mindre bild över urinblåsa. Dessa bilder kompletteras i regel med sk. vridna bilder över aktuell njure och sida.

Undersökningen tar ca. 10-15 minuter. Inga förberedelser krävs inför denna undersökningen.

Urografi är den vanligaste röntgenunder-sökningen av urinvägarna. Här tittar man då på njurar, urinledare och urinblåsa.

Njurarna ligger nedom diafragma. Dessa kan ligga helt olika i höjd hos olika individer. I normala fall finner man njurarna i höjd med bröstkota 12 till ländkota 1.

En urografiundersökning ingår i praktiskt taget alla utredningar som rör njurar (renalis) och urinvägar. Genom en urografi kontrollerar man njurarnas form, förmåga att utsöndra urin och ev. avflödeshinder för urinen. Den vanligaste orsaken för att genomgå denna undersökning är [avflödeshinder] i form av njurstenar.

Har dessa stenar en diameter på högst 4 mm går dessa oftast ut med urinen utan att fastna på vägen. Större stenar som ger en total avstängning för urinen är viktiga att snabbt utreda då njuren kan ta oreparabel skada efter några dagar. Andra förändringar man kan hitta inom njurarna är cysta, tumör eller inflammation.

Andra vanliga undersökningsformer vid utredningar av urinvägarna är ultraljud och datortomografi.

En tidsbokad urografiundersökning kräver vissa förberedelser för att inte mag- och tarminnehåll skall störa eller skymma ev. förändringar eller stenar.

Undersökningen börjas med att ett antal översiktsbilder tas. Sedan tillför man patienten vattenlösligt kontrastmedel intravasalt (till blodet) som i normala fall omgående utsöndras till njurarna och som därefter "rinner" ner genom urinledarna (urethra) till urinblåsan.

Då kontrast utsöndras i så snabb omfattning i njurarna försöker man åstadkomma ett stopp för denna "avrinning" till blåsan. Detta klaras av genom att spänna ett bälte runt om magen på patienten. Under detta bälte placeras en kompressionsanordning. Denna åstadkommer ett tryck inåt magen, mot urinledarna som kläms ihop och försvårar en passage för urin/kontrast ned till urinblåsan. Denna metod ger en god kontrastfyllnad av njurbäckenet . Typ av kompressionsanordning kan skilja emellan röntgenkliniker.

Vid akuta urografier eller vid tillfällen då patienten upplever smärta genomföres undersökningen utan att anlägga ett tryck mot magen och urinledarna. Denna undersökningen kallas för "funktionell urografi".

Efter det att man tillfört patienten kontrastmedel och ev. lagt kompression över urinledarna tages bilder med ett visst tidsintervall. Detta för att få en uppfattning om njurarnas funktion och den tid det tar för njuren att filtrera ut kontrasten från blodet. Som avslutande bild kan, vid vissa frågeställningar, patienten få gå och kissa då urinblåsan vid undersökningens slut ofta innehåller en stor mängd urin blandad med kontrastmedel. Därefter tages en bild över den tömda urinblåsan.

Denna undersökning göres oftast av en röntgensjuksköterska. En urografi undersökning tar omkring 40-50 minuter.

UCG (urethrocystografi) är en undersökning av urinblåsa och urinrör. Göres bla. vid utredningar av förträngningar i urinröret och ev. blåstumörer. Man kan med denna undersökningen avgöra form och storlek på blåsa och urinrör då dessa är "fulla".

Denna undersökningsmetod har ersatts av ultraljud och cystoskopi om undersökningen endast avser urinblåsan.

En kateter lägges med kateterändan precis innanför urinrörets mynning. För att få denna kateter fixerad på plats blåses en liten ballong (finns monterad på katetern) upp med koksalt i urinrörets yttersta del. Kontrastmedel ingjutes sedan under tiden som bildtagning sker. Patienten får även själv, på normalt sätt, kissa ut denna kontrastmängd i ett kärl medan röntgen sker.

Undersökningen tar omkring 40 minuter. Inga förberedelser krävs inför denna undersökning.

Pyelografi är en undersökning av njurbäcken och urinledare där kontrastmedel tillföres njurarna genom en utifrån huden lagd kateter (dränage) i njuren.

En utifrån, in i njurbäckenet, anlagd kateter fungerar främst som avledare för urin som bildats inom njuren och som pga. avflödeshinder i njure eller urinledaren ej "rinner av". Uppstår ett stopp för avflödet av njurarnas urinproduktion måste den aktuella njuren avlastas för att inte ta allvarlig skada.

Antegrad pyelografi är då en utifrån, via huden, kateter (drän) är lagd in i njurbäckenet.

Katetern anläggs efter lokalbedövning av huden med hjälp av ultraljud eller konventionell röntgengenomlysning (se nefrostomi). När katetern ligger i njurbäckenet kan kontrastmedel injiceras via katetern för att kontrollera urinavflödet från njuren ner till urinblåsan om sådan passage föreligger.

[Retrograd pyelografi] är då kontrastmedel injiceras via en kateter som läggs upp via urinröret till njurbäckenet för att mer noggrant kartlägga ev. patologi inom urinvägarna utan att behöva sticka in ett drän genom huden så som sker vid antegrad pyelografi (ovan). Denna kateter lägges in via ett cystoskop på urologmottagning eller vårdavdelning. Kontrollröntgen göres sedan på röntgenavdelningen.

Även en sk. [JJ-splint] kan läggas i urinledaren som låter urin passerar på "naturlig väg" förbi ev. hinder. Denna splint är ett alternativ till en nefrostomi (se nedan).

Oftast lägges dessa splintar på urologmottagningen. JJ-splinten kan dock läggas på röntgenavdelningen om det är svårigheter med att lägga upp splinten via urinröret. Inläggningen av splinten göres då genom en punktion utifrån av njuren som nedan vid nefrostomi. Dock lämnas oftast inten utanpåliggande kateter kvar.

Dessa undersökningar tar 20-30 minuter. Inga förberedelser krävs om undersökningen enbart gäller pyelografi med befintligt drän. Om nyläggning av drän eller splint ska göras krävs förberedelser på vårdavdelning i form av fasta, blodprov, lugnande medicinering, etc.

En njure där ett totalt stopp av urinavflödet finns klarar sig endast ett par dagar. Sedan tar den allvarligt skada. Avflödeshindret gör att njuren fyller på sig med urin tills den är så pass dilaterar (utvidgad) att produktionen av urin upphör i njuren. Njuren måste därför dräneras och avlastas temporärt tills ev. hinder avlägsnats på annat sätt.

Detta kan göras genom att ett [dränage] (kateter) läggs genom huden in i njuren som därvid avlastas. Urin leds då via katetern ut från njuren till en urinpåse.

Punktionen (nåsticket) göres med inledande lokalbedövning. Därefter styr man nålen mot njurbäckenet med hjälp av ultraljud samt samtidig genomlysning med röntgen.

Dränaget, som är ca. 3-5mm tjockt, lägger man med "knorren" inne i njurbäckenet. Urinen leds sedan ut via håligheter längst ut på dränaget till en, oftast förekommande, påkopplad urinpåse utanför kroppen.
Detta drän kan man sedan ha olika länge beroende på ev. åtgärd av hindret för urinen. Om man får ha dränet en längre tid byts detta drän med 2-3 månaders intervaller. Om dränet fungerar dåligt eller har inget avflöde kan man tvingas byta detta tidigare än planerat. Patient med nefrostomi kan ha en normal livsföring trots medföljande slang och urinpåse. Dränaget sköts oftast om av personal i primärvården.

När hindret för urinpassage till urinblåsa åtgärdats eller avlägsnats behövs således inte dränet längre. Detta tas då bort.

Denna behandling kräver förberedelser på vårdavdelningen i form av fasta, blodprov, lugnande medicinering, etc. Även sjukhusbunden eftervård krävs för denna behandling.

Denna behandling tar normalt 30-40 minuter och göres av röntgenläkare.