Undersökning :: Ultraljud


Ultraljud Ultraljud är en teknik som fått stor betydelse på senare år.

Om ultraljud

Med ultraljud undersökes "mjuka organ", dvs. alla organ med vätskeinnehåll och som inte skyms av skelettstruktur eller luft. Många undersökningar med konventionell röntgen, så som urografier, barnhöfter, kompletteras ofta med ultraljud. Undersökningen med ultraljud sker genom att ljudvågor med mycket hög frekvens, med frekvenser över 20.000 Hz (svängningar i sekunden), skickas in mot ett organ i kroppen från "sändaren", transducern. Dessa ljudvågor reflekteras sedan tillbaka mot transducern som då fungerar som en mottagare och med hjälp av en dator skapar en bild på en TV-skärm. Principen är den samma som för båtars ekolod. Idag kan man med ultraljudstekniken också göra en sk. dopplermätning. Man mäter då flödet i ett rörformat organ. Vanligast rör det sig då om blodflödet inom vissa kärlavsnitt. Med denna teknik kan man då avgöra om det föreligger att flödeshinder inom organet som orsakar ens besvär. Det går då även att avgöra flödesriktningen i kärlet med sk. färgad doppler (färgdoppler). En idag stor och viktig del inom den medicinska diagnostiken är de ultraljudsledda punktionerna för att erhålla prover för cytologi eller bakteriell odling. Dessa punktioner är möjliga inom de flesta av kroppens organ. I samband med punktionen finns också möjligheten att anlägga ett sk. dränage för avlastning eller tömning av en vätskefylld hålighet. En röntgenläkare eller en specialistsjuksköterska (Sonograf) genomför undersökningarna med ultraljud. Tillkommande behandlande åtgärder göres av röntgenläkare. Flertalet av dessa undersökningar kräver någon form av fasta då de vanligaste organen som undersökes med ultraljud är i buken. Undersökningar där punktion ingår som ett led för diagnosen kräver oftast även sjukhusbundna förberedelser och eftervård.

	Njurar och urinblåsa

	Njurarnas (renalis) viktigaste funktion är filtreringen av slaggprodukter från blodet. Detta gör dem till vätskerika organ som med fördel kan undersökas med ultraljud. För kontroll av njurfunktionen genomgår man som regel först en urografi (se Urinvägar). Ultraljud används i andra hand till att påvisa eventuell expansivitet (svulst) inom njuren eller som ett senare komplement till en redan genomförd urografi. Andra förändringar som kan påvisas med en ultraljudsundersökning är bl.a. njursten, hydronefros (vidgning av njurbäckenet), och cystor. Urinledarna går endast att se om en dilatation (vidgning) förekommer på grund av ett distalt sittande avflödeshinder. Njurarna kan vid behov dräneras som avlastning (nefrostomi; se urinvägar) med hjälp av ultraljudsledd punktion. Undersökning av urinblåsan göres oftast i samband med under-sökningen av njurarna och vise versa då dessa liksom "hör ihop". I urinblåsan letar man främst efter blåsstenar och tumörer. Om enbart urinblåsan önskas undersökas kan detta ske med ultraljud. Cystoskopi får dock anses som en bättre metod här. Vid cytoskopi går man in i urinblåsan med en kateter försedd med kamera. Denna undersökning göres ej på röntgenavdelningen. En undersökning av njurarna tar omkring 10 minuter. Patienten bör då inte ha "kissat" innan undersökningen. En fylld urinblåsa avbildas bättre än en nyligen tömd blåsa. Inför undersökningen krävs i regel förberedelse i form av fasta. En undersökning av njurarna tar omkring 10 min.

Lever

Levern (hepar) tillhör ett av de organ som undersöks med fördel med ultraljudsteknik. Levern som är kroppens största enskilda organ är ett organ med hög vätskeinnehåll vilket gör det mycket lämpligt för undersökning med ultraljud. Flertalet av de större och viktiga blodkärlen och gallgångarna inom levern kan undersökas med denna teknik. Orsak till att genomgå en ultraljudsundersökning av levern kan vara misstanke på levercancer eller metastaser inom detta organ. Levern utgör tillsammans med lungorna den vanligaste lokalisationen för spridning av metastaser. Cystor förekommer relativt frekvent inom levern. Oftast då av benign (godartad) natur. Abscesser går relativt enkelt att diagnostisera med hjälp av ultraljud. Det finns då möjlighet att samtidigt dränera (se punktion) i behandlande syfte. Vid ultraljudsundersökning av levern undersökes oftast gallvägar och bukspottkörteln (pancreas) samtidigt. Inför undersökningen krävs i regel förberedelse i form av fasta. Undersökning av enbart levern göres liggande och tar omkring 10-20 minuter.

	Gallvägar

	Gallvägarna innefattar gallblåsa (vesica fellea) och de större gallgångarna. Dessa undersökes oftast tillsammans med lever och bukspottkörtel. Gallan som bildas i levern rinner ner i gallblåsan som fungerar som en förvaringsplats tills ett födointag sker. Gallan portioneras då ut i tarmen och blandar sig med födan. Den vanligaste orsaken för en ultraljudsundersökning av gallblåsan är att påvisa förekomst av gallsten. Dessa kan kilas fast i gallblåsans utförsgång (ductus cysticus) och kan orsaka cholecystit. Fastnar dessa gallstenar längre distalt i gemensamma gallgången (ductus choledochus) eller gallflödet upphör här av andra orsaker så som tumör uppstår sk. gulsot (ikterus). Gallämnen går då ut i blodbanan som gör att patienten får gulfärgad hud. Ultraljud är en bra, enkel och smärtfri metod för att påvisa dilaterade (vidgade) gallgångar. Inför undersökningen krävs i regel förberedelse i form av fasta. Undersökning av enbart gallvägarna och gallblåsan tar omkring 10-20 minuter. Om undersökningen samtidigt kompletteras med levern och bukspottkörteln tar undersökningen ytterligare 10-20 minuter.

Bukspottkörteln (pancreas)

Bukspottkörteln (pancreas) undersökes ofta i samband med levern och gallvägarna. Bukspottkörtelns bukspott har en gemensam utförsgång med gallan från gallblåsan ut i tolvfingertarmen. Den vanligaste orsaken ultraljudsundersökning av bukspottkörteln är misstanke på tumörer. Pancreatit (inflammation i bukspottkörteln) kan också föranleda en ultraljudsundersökning om då misstankar finns på att ett hinder, konkrement eller tumör, som kan vara den bakomliggande orsaken till pågående pancreatit. Inför undersökningen krävs i regel förberedelse i form av fasta. Undersökning av enbart bukspottkörteln tar omkring 10-20 minuter. Om undersökningen samtidigt kompletteras med levern och gall-vägarna tar undersökningen ytterligare 10-20 minuter.

	Aorta (stora kroppspulsådern)

	Den främsta anledningen till att undersöka aorta (stora kroppspulsådern) med ultraljud är för upptäcka och diagnostisera sk. pulsåderbråck. Detta bråck återfinns oftast på aortas nedre del, sk. abdominellt aortaaneurysm (AAA). Ofta är bråcket då lokaliserad nedom kärlavgångarna till njurarna (njuartärerna). Dessa avgångar återfinns oftast i nivå med ländkota 1 och 2. Bråcket kan även sträcka sig ner längs med tarmbensartärerna (a.iliaca). Aorta bråck är mer frekvent förekommande hos män än hos kvinnor. Statistiskt återfinns någon form av pulsåderbråck hos ca. 3% av alla män över 65 år. Hos kvinnor är denna siffra ca. 0,5%. Likaså uppträder dessa bråck hos kvinnor oftare i högre ålder än hos män. Den huvudsakliga orsaken till aortabråcket är okänd men man vet att ärftlighet spelar stor roll. Även bl.a. kön (man), rökning och högt blodtryck tillhör riskfaktorer. Aorta är normalt ca. 3cm vid på män. Bråck som åtgärdas är de som mäter ca. 5,5cm eller mer. Likaså om ett begynnande bråck ökar med 1cm eller mer per år. Detta mått, där åtgärd anses nödvändig, skiljer sig mellan män och kvinnor. För kvinnor anses risk förligga vid något mindre mått på bråcket än för män. Detta beror på att aortan på män normalt är vidare än på kvinnor. Genom att i tid upptäcka hotande aortabråck kan dessa åtgärdas kirugiskt eller genom en sk. [radiologisk intervention]. Denna undersökning utförs numera inom flertalet landsting som en sk. screening av män över 65-70 år. Screening betyder att man gör en allmän massundersökning av en ansedd riskgrupp av befolkningen. Patienter inom denna grupp kallas automatiskt till undersökning. Anledningen till denna screening är att i tid upptäcka aortabråck som är så pass stora att den riskera att rupturera (brista). Ett aortabråck som brister är en livshotande händelse som kan leda till döden om inte ett snabbt omhändertagande sker. Dock anses endast 2% av alla dödsfall bero på bristning av aortabråck. Undersökning av aorta med ultraljud göres liggande och tar normalt ca. 5-10 minuter. Inga förberedelser krävs inför denna undersökning. Undersökningen utförs av läkare, sonograf eller specialist-sjuksköterska.

Testiklar

Undersökningar av testiklarna (testis) sker med ultraljud som första metodval. Detta för att testiklarna lämpar sig mycket bra för undersökning med ultraljud. Annan fördel är att undersökningen är väldigt enkel att genomföra för dessa känsliga organ. Desutom tillföres ingen röntgenstrålning till dessa mer känsliga organ för denna typ av strålning. Den viktigaste orsaken till en undersökning med ultraljud är att utesluta eventuell cancer. Även vid annan patologi så som inflammatoriska processer och vid trauma (våld) mot testiklarna är ultraljud förstahandsvalet. Man skiljer på två slags tumörer inom scrotum-regionen (pungen). Tumör som befinner sig inom själva testikeln och den som finns utanför inom pungsäcken. De flesta tumörer som påvisas utanför testikeln anses som benigna medan de som påträffas inom testikeln måste anses som maligna tills motsatsen påvisas. Undersökning av testiklarna göres liggande och tar omkring 10 minuter. Inga förberedelser krävs inför denna undersökning.

	Flödesmätning (doppler)

	Flödesmätning (doppler) med ultraljudsteknik ger en möjlighet att kontrollera ett vätskeflöde och flödesriktningen inom ett rörformat organ som tex. blodflödet i ett blodkärl. Artärer och vener följer i de flesta fallen varandra tät intill. Genom att konstatera om blodflödet går från "sändaren" (transducern) eller emot sändaren, beroende på hur ultraljudet riktas in mot kärlen, kan man avgöra om blodkärlet är en artär eller ven. Likaså att det förekommer flöde i ett kärl. Dessa två flödesriktningar registreras som skilda färger på ultraljudsbilden. Blodflödets hastighet inom ett kärlavsnitt kan mätas med dopplerteknik. Med hjälp av flödesmätningen kan man avgöra om en stenos (förträngning) som man visuellt inte kan bekräfta finnas inom ett kärlavsnitt. Detta då blodflödets hastighet betydligt sjunker efter hindret. Dopplertekniken används även för att påvisa reflux i benens vener pga. insufficienta venklaffar. Dvs. att blodflödet backar ner i benet igen då en eller flera klaffar inte sluter tätt. En annan vanligt förekommande undersökning där flödesmätningen kan ingå som en del av undersökningen är vid misstanke på blodpropp i någon av benets vener då man även samtidigt kan göra en sk. flebografi (se blodkärl). Undersökning med med flödesmätning ingår oftast som ett led i undersökningen av annat organ. Är denna en undersökning av bukens organ krävs viss förberedelse så som fasta.

Punktion (ultraljudsledd)

Ultraljudsledda punktioner kan ske i alla "mjuka organ" där punktionsstället inte hindras av ben. En idag stor och viktig del inom den medicinska diagnostiken är punktioner för att erhålla prover för cytologi eller bakteriell odling. Punktion kan dels genomföras med sk. "fin-nål" då endast "flytande material", enstaka celler, kan sugas ut genom denna tunna (<1mm) nål för analys. Vid grövre nålar (2mm) rör det sig oftast om sk. biopsi. Här får man ut ett helt stycke organisk vävnadsprov för vidare patologisk analys (PAD). I samband med en punktion kan även ett dränage, kateter, anläggas som antingen avlastar ett organ (tex. njure, lever) eller tömmer en abscess (varhåla) eller cysta (vätskeblåsa). Detta dränage ligger då med sin "topp" inne i det aktuella organet eller håligheten. Vätska/var leds ut via katetern till en påkopplad påse utanför kroppen. För att göra en punktion av ett organ måste man "se" var och vad man sticker i. Detta sker då med hjälp av ultraljud. Även datortomografi eller konventionell röntgengenomlysning kan användas vid dessa ingrepp. En kombination av teknikerna är en vanlig metod för att säkerställa en exakt punktion. Val av undersökningsteknik beror även mycket på vilket organ det gäller och om endast prov ämnas erhållas eller ett kvarliggande dränage skall anläggas. mm. Förberedelser innan punktion är bl.a. blodprover och fasta. Dessa sker på vårdavdelning. Punktioner och biopsi göres liggande och tar omkring 20-30 minuter. Anläggande av dränage tar 30-40 minuter. Vid fin-nåls-punktion är eftervården ingen till ett par timmars sängläge på en vårdavdelning beroende punkterad organ och patientens tillstånd. Biopsi och dränage kräver något längre observation efteråt på vårdavdelning. En röntgenläkare gör dessa ingrepp.

Mer information

Du kan läsa mer om ultraljud på nedan länkar: Internetmedicin.se; bukaortaaneurysm; Bukaortaaneurysm (webb) Helsingborg Ultraljudsmetoden; Bukdiagnostik med 20 bilder, 2011 (webb) av Catherine Olsson, sonograf. Som PDF-dokument (Acrobat-PDF). OBS! filstorlek 25Mb! Ultraljud Teknik i praktiken; Teknik och metod, 2008, (webb)
`:: © www.rontgen.com, 1997 - 11/6/2011 :: Internet`