Alla med arbete inom radiologisk verksamhet har en lång teknisk kvalificerad utbildning bakom sig.

Att arbeta med medicinsk diagnostisk radiologi innebär oftast ett mycket självständigt arbete med patienten och undersökningar. Egna beslut påverkar resultatet starkt och därmed undersökningens trovärdighet och kvalité. Beslut som oftast krävs snabbt medan undersökning pågår.

Även kontakten med patienterna skiljer sig gentemot patientkontakt inom andra vårdenheter.

Patientkontakten på röntgenavdelningenär i regel korta men intensiva. Kontakten med patienten sker under den, oftast korta, stund undersökningen tar. Då patienttillströmningen på en röntgen-avdelning oftast är relativt hög innebär dessa korta möten att antalet patienter, man som personal här möter, vida överstiger vad som vore fallet vid arbete inom flertalet andra vårdenheter.

Att arbeta på en röntgenavdelning idag innebär även, i mycket stor omfattning, ett handhavande med högteknologisk utrustning. Ett intresse för teknisk apparatur och framför allt datorer krävs nästan för att arbeta med denna egna specialité inom sjukvården.
Dagens röntgenavdelningar brukar inte sällan vara den klinik på sjukhuset som kommit längst i datoriseringen.

Idag sker, i stort, all registrering, undersökningar och efterföljande bildbehandling med hjälp av datorer. Röntgenpersonal uppvisar därför oftast också väldigt goda kunskaper i vad avser datoranvändande pga. den långa datortradition som finns inom röntgen.

Den undersökande personalen på röntgenavdelningen ansvarar själv för att undersökningen sker kvalitativt och där patientens välbefinnande kommer i första hand. Oftast genomföres undersökningar under starkt stress med flertalet extern vårdpersonal inblandad. Detta samtidigt som den bildmaterial, man producerar, skall säkerställa en önskad diagnos för fortsatt behandling.

Ett stort flexibelt handhavande av undersökningar präglar därför gemene röntgepersonal.

De personalgrupper som främst kommer i kontakt med den diagnostiska verksamheten på röntgenavdelningen är läkare, röntgensjuksköterska och undersköterska. Av dessa är röntgen-sjuksköterskan den personalkategori där en speciell yrkesinriktad utbildning/specialisering krävs för att överhuvudtaget få arbeta med röntgen.

Utbildning till sjuksköterska med inriktning på diagnostisk radiologi (röntgensjuksköterska) sker på högskolenivå.

Ansvaret för denna utbildning ligger oftast på den medicinska fakulteten på närmaste universitet. Utbildningen är förnuvarande på 3 år (130-180 poäng).

Utbildningen inriktar sig direkt mot den roll i vårdarbetet en röntgensjuksköterska kommer att inneha. Då utbildningen är så specialiserad kan röntgensjuksköterskan ej jämföra sig med allmän sjuksköterska och arbetet för denna och vice versa.

Utbildningen sker både teoretiskt och praktisk. Stor vikt lägges på de delar i utbildningen som berör omvårdnad och fysik. Den kliniska delen göres då på närliggande sjukhus, vårdcentraler och i viss mån inom den kommunala sektorn (vårdboende).

Det är vanligt att röntgensjuksköterskan i sitt arbete roterar inom kliniken mellan diverse subspecialitéter såsom datortomografi (CT), magnetkamera (MR), angiografi, etc.

Sedvanlig intern vidarutbildning sker frekvent beroende på om specialicering riktas mot subspecialité.