Biologiska effekter

Röntgenstrålningen är elektromagnetisk strålning. Det är samma som radiovågor, synligt ljus och ultraviolett strålning.
Joniserande strålning

Begreppet joniserande strålning används om de strålningstyper som har större energi än optisk strålning (synligt ljus) och då är så energirik att den kan förändra atomer som kommer i dess väg.

Atomerna förändras genom att den joniserande strålningen "rycker loss" elektroner från de atomer som den träffar och på så vis förvandlas atomerna till positivt laddade joner.

Den inkommande elektronen ändrar också riktning under "krocken" med atomelektronen samt förlorar en del av sin energi härigenom.
Är den kvarvarande energin i elektronen tllräckligt låg orkar denna inte passera iegenom materialet utan "absorberas" av detta. Dvs. elektronen stannar kvar i det bestrålade mareriat.

I mjukt material passerar strålningen lättare än vad gäller tungt material. Bly, som är ett väldigt tungt material, absorberar nästan all lågenergistrålning vilket den mesta röntgenstrålning utgör.

Den strålning som erhålls från radioaktiva ämnen är joniserande, och även röntgenstrålning är joniserande. Om mänsklig kroppsvävnad utsätts för strålning kan till exempel cellernas arvsmassa (DNA), skadas, men det behöver inte bli så.

Normalt repareras de skadade cellerna eller stöts bort, men skadorna kan vid höga stråldoser leda till akuta eller sena effekter.
Effekter på cellen

Man skiljer här på stokastiska och icke-stokastiska effekter.

Stokastiska effekter är sådana som ger strålningsskada i en enda celler eller en grupp av celler som ger upphov till en ärftlig eller direkt förändring.

Icke-stokastiska effekter uppkommer efter en lång tidsperiod där den samlade bestrålningen under denna tid räknas in. Här har varje organ en bestämd tröskel för hur mycket strålning det klarar av innan skador uppkommer.

Jonisation orsakar delningar av molekylernas bindningar sinsemellan. Detta kan ge till följd en strukturell förändring av cellen, ämnesomsättningen och organfunktionen.

Man indelar ev. skador i somatiska resp. genetiska. Somatiska skador är sådana som uppträder i de egna vävnaderna. Genetiska skador uppträder hos efterkommande generationer.

Foster växer mycket snabbt och är på grund av detta särskilt känsliga för strålning. Röntgenundersökning under den första tiden av graviditeten bör ske återhållsamt.

Om du är gravid är det viktigt att du talar om det innan du genomgår en röntgenundersökning. Då kan läkaren ta ställning till om det går att anpassa undersökningen så att fostret får en stråldos som är så låg som möjligt, om det finns alternativa metoder till den planerade undersökningen eller om den kan vänta.
Stråldosen

Stråldosen vid en röntgenundersökning är ett mått på den mängd energi som kroppen tillförs vid undersökningen. Stråldoser från joniserande strålning mäts i enheten sievert (Sv), som är uppkallad efter den svenske fysikern och strålskyddspionjären Rolf Sievert.

1 Sv är en mycket stor stråldos, och oftare använder man därför enheten millisievert, mSv. 1 Sv är 1000 mSv.

Stråldosens storlek beror på vilken typ av röntgenundersökning man genomgår. Desto mer komplicerad och omfattande en undersökning är, desto större blir stråldosen. Stråldosen vid varje röntgenundersökning är anpassad till att vara så låg som möjligt men ändå ge önskad information. Jämfört med den nytta en röntgenundersökning ger, är risken med strålningen försumbar.

Den stråldos som människor i Sverige normalt utsätts för per person och år, är i genomsnitt drygt 4 mSv och härrör framför allt från naturliga strålkällor.
Statens Strålskyddsinstitut (SSI)

SSI, Statens strålskyddsinstitut, utfärdar föreskrifter i syfte att minska onödiga stråldoser och bedriver tillsyn över verksamhet med strålning, till exempel genom inspektioner.

På sjukhusen finns dessutom sjukhusfysiker som är experter på strålskydd och gör regelbundna mätningar för att kontrollera att onödiga stråldoser till patienter och personal inte förekommer.

På en modern röntgenavdelning av idag upprätthålls strålskyddet för patienter och personal genom detaljerade krav på utrustningen uppbyggnad och funktion, undersökningsrummens utformning, nödvändiga kunskaper hos personalen etc. Strålskyddsverksamheten är en naturlig del i användningen av röntgenstrålning, för både patienternas och personalens bästa. Personalen, som dagligen arbetar med röntgenstrålning, lämnar undersökningsrummet eller använder skyddsförkläde för att inte utsättas för onödig strålning.

För att hejda den röntgenstrålning som används vid röntgenundersökningar räcker det oftast med någon millimeter bly. Del av informationen på denna sida återfinns på Statens strålskyddsinstituts hemsida där även ytterligare information finns att hämta.
Mer information

Du kan läsa mer om Röntgen på Internet under nedan länkar:
:: © www.rontgen.com, 1997 - 3/30/2009 :: Internet
:: © www.raditech.se, 2006 - 3/30/2009 :: Infokiosk