Om tunntarmen
Röntgen av tunntarmen (ileum)är vid utredningar av tex. återkommande diarréer, buksmärtor, oförklarig viktnedgång eller tarmblödningar.
En vuxen människa har omkring 3 till 4 meter tunntarm. På avlidna personer är tunntarmarna 6-7 meter långa. Första 20 cm av tunntarmen kallas för tolvfingertarmen (duodenum). Denna del av tarmen röntgas dock oftast i samband med röntgen av magsäcken.
Vid en röntgenundersökning kan man finna divertiklar, inflammatoriska förändringar eller tumörer förändringar. Den mest kända varianten av inflammatorisk sjukdom är Morbus Crohn. Debuten för denna sjukdom är i regel i 15 till 30 års åldern. Cancer i tunntarmarna förekommer sällan.
En akut röntgen av buken beror oftast på problem med tunntarmarna.
Vid frågeställning av ileus (tarmvred) som betyder att passage genom tunntarmen är upphävd av någon anledning, görs en akut röntgen av buken. Detta kan vara mekanisk ileus som kan bero på att tarmen vridit sig, invagination, inklämning (bråck) eller annat hinder i vägen (tumör, etc.).
Den andra varianten är paralytisk ileus med upphävd tarmfunktion genom tex. förlamning, förgiftning, vätskebalansrubbningar. Vid paralytisk ileus har patienten ingen gaser eller avföring.
Vid akut buk med frågeställningen ileus (tarmvred) görs en sk. passage där patienten får dricka en kontrastblandning där sedan bildtagning sker med intervaller för att se om denna druckna kontrasten passerar igenom tunntarmarna. Denna passage-röntgen kan ibland pågå under 1-3 dagar innan passage erhållits genom tarmen eller att ingen passage finns så beslut om annan (operativt) behandling görs.
Akuta undersökningar av buken görs mestadels med datortomografi (CT) idag.
Före
Inför en ”vanlig” undersökning av tunntarmarna krävs vissa förberedelser
i form av bl.a. fasta och laxering. Det är ytterst viktigt att givna förberedelser är väl genomgångna.
Metod
Röntgen av tunntarmen sker normalt med Bariumsulfat-kontrast. Denna blandning tillförs tarmen lämpligen genom en sond som förs via ena näsborren, ned igenom matstrupen, förbi magsäcken och ut i tolvfingertarmen. Kontrasten låter man rinna igenom hela tunntarmen tills den passerat ut i tjocktarmen. Därefter kan man vid behov blåsa in luft i tarmen via sonden med hjälp av en liten handpump.
Denna metod med sk. dubbel-kontrast teknik gör att tarmlumen spänner ut sig (jmfr. med ballong) och möjliggör en säkrare diagnostisk bedömning av tarmens väggar.
Vid tillfälle då sond ej behövs eller går att använda sig av kan man dricka kontrasten. Vid denna metod med sk. enkelkontrast finnes inte någon möjlighet att ”blåsa” upp tarmen så endast en grov bedömning kan göras av tarmen. Denna metod tar även längre tid då magsäcken själv portionerar ut små kontrastmängder åt gången till tunntarmen. Denna enkelkontrast teknik ger inga bra förutsättningar för att kunna detaljgranska tarmväggen. Används där endast behov att konstatera om passage till tjocktarmen föreligger.
Undersökning av tunntarmarna tar 20-60 minuter beroende på om sond användes eller inte. Detta samt att tarmpassagen varierar mycket mellan olika personer utan att det för den sakens skull föreligger något sjukligt p.g.a. långsam tarmpassage.
Idag är det mer vanligt att undersökningar av tunntarmen görs med datortomogafi (CT).