Sätta Clini-feeding

Uppdukning

• Duka upp [ på bordet ]:
  • Vald sond (grov sondlumen (10F) för pulveriserad medicinering)
    • om mycket krossade tabletter ska ges kan sondänden klippas av för att minska risken för ocklusion i sonden då pulverrester oftast packas på i sondens ände. Avklippt trubbig ände kan försvåra passage genom en [ trång esophagus ].
  • Analgetisk gel (förfylld spruta med Citanestgel, Xylocaingel, etc.)
  • Fylld NaCl-spruta
  • Tom spruta.
  • Tejp-remsor (för fixering efteråt)

Procedur

• Att ha patienten liggande eller sittande beror mycket på patientens tillstånd.
  • Att sitta upp upplevs ofta mer ”bekvämt” för vaken och rörlig patient. Patienten kan då ha en ”kräkpåse/skål” och servett i händerna.
  • På röntgen underlättar det (även för patienten) om patienten ligger ner.
• Låt patienten själv välja näsborre.
  • Om sår eller tidigare ingrepp välj den andra näsborren.
• Spruta in en mindre mängd (10-12ml) bedövningsgeli näsborren. Låt detta verka någon minut.
  • Applicera även gel på sondens ände för ”bättre glid”.
  • Om röntgen används behövs oftast inte bedövningsspray avsedd för näsa/svalg då man med hjälp av genomlysning minimerar obehagen vid snabb passage av sonden genom svalget. Spray kan genom sin smak framkalla kräkreflex.
• Sonden, preparerad med medföljande ledare samt genomspolad med NaCl, föres in genom näsborren.
  • Vinkla sonden uppifrån nästippen sett för enklare passage genom nasopharynx.
    Patienten kan [ hålla huvudet framåtböjd ] vid passagen genom svalget ner i esophagus.
    Man kan behöva behöva backa ut ledare några cm för att den då mjuka sondspetsen enklare ska vika av neråt mot epipharynx.
  • Efter denna passage föres ledaren på helt igen för att räta ut sonden vid passagen av hypopharynx.
• Vid passagen förbi struplocket underlättar det om patienten sväljer medan sonden föres ner. Vakna och ”klara” patienter kan svälja en klunk vatten samtidigt som sonden föres förbi struplocket och vidare ner i matstrupen.
  Ledaren ( i sonden ) kan behöva [böjas till] för att då lättare passera nasopharynx samt delningen luft-/matstrupe. Vid genomlysning ha då ledarvinkeln pekande bakåt mot matrupens ”bakvägg”.
  Om sonden sättes på röntgen kan den medföljande ledaren här bytas ut mot [angioledare]som har bättre styrbarhet och böjbarhet.
  • Om patienten klöks och hostar våldsamt har sonden med stor sannolikhet [ hamnat i trachea ] istället.
  • Sonden ska då backas tillbaka tills patientens kväljningar upphör.
• När sondens markering (se mäta längden ovan) är vid näsborren bör sonden ligga nere i ventrikeln.
• Kontrollera genom munnen att sonden ej ligger vikt eller snurrat sig i svalget på patienten.
• För kontroll av läge i ventrikeln kan luft sprutas in i sonden och askulteras med stetoskop.
  • Man ska nu även kunna aspirera maginnehåll via sonden.
  • Kontroll av maginnehåll på lackmuspapper som färgas från lila till rosa.
  • Finns PM för denna kontroll ska detta följas.
• Fäst sonden med tejp mot näsan.
• Vid oklart läge bör en röntgen göras för kontroll av sondens  läget innan nutriering eller medicinering påbörjas.

Uppdukning (clini-feeding till duodenum)

• Lägg till material på bordet:
  • OBS! Om sonden ska läggas ut i tarmen måste längden på sonden vara 120cm!
  • Ev. annan ledare [angioledare] standard eller Heavy-duty sort, ca. 130cm.
  • Spruta med jodkontrastmedel
    ( vid allergi mot jod eller annan planerad röntgenundersöklning används en tom 20ml spruta med rumsluft).

Procedur

• Prova först om den medföljande/befintliga ledaren till sonden klarar att föra ut sonden förbi nedre magmunnen.
  • Om svårigheter med att styra bef. ledare byt till annan ledare som kan vinklas för bättre ”styrbarhet”.
• Om sonden ”hakar upp sig” i tolvfingertarmen kan ledaren dras tillbaka 3-5 cm för att få sondens spets mjukare. Sonden kan då enklare böja av efter hur tarmen löper.
  • Ledaren (mjuk ände!) föres sedan fram i sonden igen för att styva upp spetsen.
  • Dessa rörelser kan upprepas för att på så sätt få sonden att röra sig framåt genom tarmslyngan.
  • Tänk på att ledaren ofta åker [ut genom sidohålen] på sonden vid manipulation av ledaren. Mjuk ände först!
• I bukens vänstra del strax under/bakom magsäcken finner man den sk. [Treitz ligament]som markerar övergången mellan tolvfingertarmen (duodenum) och tomtarmen (jejunum).
  • Man kan med fördel lägga sonden några cm. ner i tomtarmen om så går.
  • Sonden får då även ett stabilare läge och klarar att backas ut, frivilligt eller ofrivilligt, upp till ca. 20 cm utan att man behöver ”sätta om” den.
• Kontroll av sondläget kan göras med en liten mängd (5-10ml) jodkontrast genom sonden.
  
  • Ska vara vattenlöslig jodkontrast för kontroll om sonden mot förmodan ligger ”fel”.
  • Om patienten har allergi mot jodkontrastmedel eller ska genomgå en annan röntgenundersökning där ev. kontrast i tarmarna kan påverka bedömning, etc. av bilderna kan man spruta ner 20ml rumsluft som ses då man samtidigt genomlyser med röntgen.